Amicus är inte bara rysare och episodare när det kommer till film. De är även ansvariga för denna klassiska äventyrsfilm av Kevin Connor med überhannen Doug McClure i leaden. Här bjuds det på ubåtsraffel, dinosaurier, grottmänniskor, konflikter och ett vulkanutbrott av rang. Med andra ord, allt en raffelsugen individ kräver. Storyn är som så att havets tyska vargar torpederar ett brittiskt skepp under första världskriget och med ett par britter ombord så kommer de till sist till ett bortglömt land där evolutionen stått still. Snart nog finner de olja och bestämmer sig att rafinera den för att kunna ta sig därifrån men det visar sig inte vara så lätt.
Detta är en enormt underhållande film full med sköna gummimonster och mysig studiomiljö. Amicus själva blev så pass säkra på detta var en hit så de gjorde två filmer i samma genre till, At Earths Core och The People That Time Forgot. Uppföljaren till denna. Fans av Peter Cushing känner säkert till att han är med i At Earths Core där även Caroline Munroe är med. Men detta i sig är en sådan underhållande film att alla andra står sig slätt mot den. McClure som verkligen är macho och maskulin här är med i så gott som var scen och i slutet ståtar han med ett rejält barr till skägg. Tyvärr röker han aldrig pipa i filmen. Stop motion är det inte här när det gäller dino-rafflet utan det är dockor som står för rafflandet och det är skithärligt att se. Bäst är absolut Pterodactylen som inte ens rör på vingarna utan bara glider fram i luften, precis som det ska vara.
Budgeten kan inte vara hög här men modellerna är av högsta kvalité, både monster som ubåtar som skepp. Man blir riktigt glad av att se dem här och det är ytterligare ett fint bevis på att cgi är överskattat. Fast filmens bästa scen har inget med modeller, monster eller dinosaurier att göra utan bara McClure himself. Scenen är ca 75 minuter in och han springer längs en brant när han plötsligt snubblar, totalt omedvetet kan jag tillägga, men de fortsätter filma och McClure ser ordentligt vilsen ut men kutar vidare precis som om inget har hänt. Vilket proffs säger jag bara! Scenen i sig är skitkul att se och jag ser alltid den minst två gånger på rad.
En härligt underhållande och bra film som bara måste ses eller ses om på direkten. För sådana här filmer görs inte längre vilket vi bekräftat många gånger förr men det tål att upprepas in i absurdum. Och för guds skull, missa inte när McClure snubblar! En klassiker bara det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar