Hellraiser - 1987

Clive Barkers Hellraiser är en förvånansvärt originell skräckis och det förvånar mig att den håller än för jag har varit trött på den länge. Jag har även alltid tyckt att tvåan, Hellbound, varit en bättre film men nu så låter jag det vara osagt fanimej. Tyvärr förstördes en stor del av upplevelsen av att min disc hackade precis när Pinhead och co gör sin första entré och jag fick hoppa fram och sedan spola tillbaka för att få se så mycket som möjligt. Men helhets intrycket är väldigt bra.

Storyn skiter vi definitivt i för den är välkänd vid det här laget utan i stället kan vi fokusera på vad som egentligen är viktigt här. Saken är den att man blir egentligen blåst av dem här filmerna för allt från posters till prat om dem handlar om just Pinhead. Och han är den man får se minst av! Detta fenomen håller i sig i alla de filmer jag har sett och då pratar vi fram till den förfärliga Hellraiser: Inferno. Där är Pinhead knappt ens med. Iofs kanske till det bättre för med den filmen så dog mitt intresse för de efterföljande filmernas i serien. Så det hade varit roligt med en film där endast fokuserade på Pinhead. Men den egentliga stjärnan i denna filmen är inte Pinhead/Doug Bradley.

Det är Claire Higgins som Julia. Hon är perfekt som den iskalla mörderskan som gör allt för att få sin älskade Frank hel igen. Claire som annars mest gjort brittisk tv och liknande är grym och det är oundvikligt att inte lägga märke till henne här. Hennes besatthet vid Frank är det som för storyn framåt med och när han väl kommer tillbaka vid en väldigt makaber födsel så är lyckan total. Sean Chapman som spelar Frank är även han en brittisk tv-skådis som Claire och de har gjort mer tillsammans än denna och Hellbound så kan jag kan tänka mig vad de pratade om vid seten när de hade tid över.

Effekterna här är förvånansvärt bra med och gör sitt till för att öka obehaget och värst blir det med råttan vid läggdags när Larry vill nuppa. Larry, som görs av Andrew Robinson blir inte intressant förrän Frank tar över men då blir han väldigt intressant att se. Robinson gör ytterligare en fin psykopat-roll, precis som i Dirty Harry. Men nu gällde det effekter. Och de är bra! Riktigt bra till och med.

Stämningen i filmen är grym och detta är verkligen klassiker inom skräckfilmen och nu är det väl dags att se om tvåan fortfarande har det i sig att spöa sin föregångare men det får bli när det blir. Men detta är en väldigt bra film som verkligen rekommenderas och bör stå i hyllan. Allt fram till trean är underhållande och resterande av uppföljarna är bara att ignorera. Men smolket i bägaren är just det att denna filmen är klippt...