Många inklusive Clintan himself håller denna som hans bästa film och som en av de bästa westerns någonsin. Jag håller inte med om något av det. Visst är den spännande och har ett jäkligt fint foto samt den visar ett av de bästa porträtt av en indian på film som jag sett sedan Sonny Landhams Billy Bear i 48 hrs men där stannar det för min del. Filmen är inte lika inlindad i krutrök som jag föredrar även om det smäller och pangas en del. Blodigt är det inte men det behöver det inte vara heller. Stämningen är fin och höstmiljöerna är ett välkommet inslag mot det alltid annars så vanliga ständiga solskenet men varför jag inte kan se storheten i denna som alla andra vet jag inte faktiskt. Den ger mig inte det kroniska stånd som andra westerns gör. Men det är trots allt en bra film.
Persongalleriet är bra här och vi får många veteraner från andra filmer med Clint som Sondra Locke, Bill McKinney, John Vernon, Joyce Jameson mfl. Vi får även med hårdingen Will Sampson från Orca och framför allt så ser vi Chief Dan George som Lone Watie. Han fullkomligt äger filmen och har de bästa replikerna. Att en gammal indian som han skulle ta hem hela filmen trodde nog ingen när den kom och fortfarande är han den jag minns bäst från denna filmen. Till och med hans repliker har jag kunnat utantill av någon bisarr anledning.
Filmen är bra och det är lika bra att förklara men jag kan inte se storheten i den som alla andra tycks göra. Inte heller är den Clints magnum opus, det får nog jag säga att Gran Torino är eller åtminstone är den i topp 5 av hans filmer och i gott sällskap av Dirty Harry och Magnum Force och ett par till. Men för att återgå så är detta än en gång, en bra film och en väldigt bra western som väl förtjänar en plats i var mans/kvinnas samling. Har man inte sett den så är det hög tid att göra det för alla älskar vi trots allt lukten av krutrök i vardagsrummet, oavsett hur lite eller mycket det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar