Ghost Rider - 2007

Ännu en film som man läste som illbatting och gillade. Där serien var bra blev filmen, för att vara vänlig mot sin barndomsidol, en smärre flopp. Nicholas Cage visar upp sin totala brist på avslappning framför en kamera och öser på med sina Elvis-plagiering som jag aldrig insett storheten i. Cage är kass och väldigt sällan bra i någon film även om han kan få till det lite då och då. Ett säkert sätt att se om en Nicholas Cage film är bra? Enkelt. Kolla in hans frisyr. Är den hyfsad så är filmen säkerligen det med. I Ghost Rider är den katastrofal.

Så varför äger jag ens skiten då kan man undra och varför ens ödsla tid på att se om den samt skriva om den? Därför den här precis som S.W.A.T. är en av mina guilty pleasures. Lite som analsex. Kul ibland men sällan varje dag. Förutom att den är en G.P. så är innehåller Ghost Rider Sam Elliot och bara det berättigar ett existensberättigande i min samling. Oavsett hur lökig en eller flera repliker är så nog fan får gammelgubben Elliot de att låta trovärdiga samt att här har han en farlig eld i ögonen som man inte kan låta bli att bli fascinerad av.  Räcker det inte med det resonemangen så är scenerna med en förvandlad Cage väldigt underhållande och det räcker för mig.

Visst, Cage är hemsk som för det mesta och Eva Mendez är aldrig intressant eller bra, bara störande. Wes Bentley och hans gäng ser ut som ett förband till pajasarna i Dimmu Borgir fast Sam Elliot är med, Ghost Rider´n cool precis som effekterna är över förväntan. Den gör sitt för mig och det stör säkert någon men den är en guilty pleasure och sådana är man bara tillåten att ha.