Månguden - 1988

Månguden är något så originellt som en svensk slasher/seriemördarthriller gjord för svensk tv. Endast visad på tv och redan då lyckades den skrämma livet ur en hel generation som såg den vilket jag missade då. Men nu är den till sist släppt officiellt på DVD och den är sedd. Omslaget är lite missvisande men det är medvetet gjort för att öka släppets uppmärksamhet så häng er inte upp för mycket på det. Storyn är den att en seriemördare härjar vilt och slaktar tältande familjer i fullmånens sken samtidigt som han filmar hela kalaset på Super-8. Inga moderniteter där inte! Men en polis med en känd pappa vars skor han aldrig lyckas fylla med lite för stor smak för whisky och rökig jazz sätts på fallet. Tyvärr följer en motvillig expert som tillsammans med hans far fällt flera tidigare mördare med. Så med pressen från sina överordnade och endast en månad på sig för att finna mördaren sätts jakten i gång innan nästa fullmåne kommer igen. Ska de hinna?

Ska jag vara ärlig så lockade inte själva filmen mig något direkt inte bara för att den var svensk utan för själva konceptet med en svensk seriemördarfilm inte kunde lyckas i mina ögon. Men jag fick fel för filmen hade sina stunder och även om det inte var grafiskt direkt så kan man inte klaga på morden för de var effektfulla. Mördaren som inte var någon större utmaning att lista ut funkar förvånansvärt bra med sin mask och machete och den sista attacken som det bjuds på serverar en fin avskuren hals. Annars är det inte direkt något grafiskt men det betyder inte att det inte är våldsamt.

Rollbesättningen är bra och vi får den garanterat slemmige Heinz Hopf i en roll som direkt gör att man associerar honom med mördaren men det är säkert så i alla roller Hopf han gör. Personligen kan jag inte tänka mig en slemmigare person är Hopf i en polotröja så tummen upp för honom! De andra gör sitt och det var skoj att se ansikten som man inte ser längre i svenska produktioner vilket är ett skönt avbrott från dagens utbud. Vad som kan upplevas lite negativt är det att filmen känns så amerikanskt upplagd med en snut på dekis som dricker Jack Daniels, har en tom kyl, lyssnar på jazz vilket även är en del av soundtracket och att mördaren listat ut rätt snabbt.

Annars är filmen helt okej men jag kan inte känna av den oro som de som såg den när det begav sig upplevde ej heller de mardrömmar som vissa fått efter den. Kan bero på att man sett värre och bättre eller så är det som så att filmen kunde gott slagit mer på trumman och brassat på mer. Fast nu är det en tv-film som är gjord för svensk tv så man får vara glad bara för den ens blev gjord och för att göra filmen mer rättvisa så kan jag säga att det finns avsevärt tamare filmer än denna. Kanske ingen film jag återvänder till men man ska aldrig säga aldrig för slutet var rätt skönt och stämningen över förväntan. Så letar ni efter den perfekta partnern till Besökarna så ge denna en chans.