måndag 14 november 2011

Wolf - 1994



Mike Nichols Wolf kanske inte tilltalar alla fans av varulvsgenren ej heller kanske han är den rätta personen att regissera en film om just varulvar. Speciellt inte om man  förväntar sig en ny el Hombre Lobo för det får man verkligen inte här. Utan istället blir det en välspelad samt välregisserad thriller med drag av varulv i sig vi får till bords. Jack Nicholson spelar en herre som blir biten av en varg efter ha kört på den en mörk natt och sedan märker att hans liv tar en sväng till det bättre på det fysiska planet. Karriärmässigt och personmässigt ser det betydligt mörkare ut.

Han finner sig utmanövrerad på jobb av sin protoge (James Spader) som inte bara satsar på att stjäla hans jobb, han tar även över dennes fru. Nicholson finner sig oväntat snabbt i svängarna tack vare sin nya förmöga och både snor tillbaka jobbet, avpolleterar sin rival och samtidigt snor sin chefs (Christopher Plummer) dotter (Michelle Pfieffer). Fast det stannar inte riktigt där för de nattliga vandringarna blir fler och fler och våldsammare till den punkt han finner kroppsdelar i ena fickan på kavajen. Som om det inte vore nog så återkommer rivalen igen och tar mer plats och ställer till mer oreda samtidigt som allt spinner mer och mer ur kontroll får våra kära ulv.

jag har kommit att uppskatta Wolf mer och mer över åren då min besvikelse över det inte var en traditionell varulvsfilm lagt sig och jag börjat ta åt mig herr Nicholson och dennes agerande. Tidigare som så många gånger förr så har jag inte alltid sett storheten i honom riktigt men karlen funkar över all förväntan nu för tiden. James Spader är alltid pålitlig och fröken Pfieffer är trevlig att vila ögonen på men verkar ha funnit sig i det facket där hon alltid ska spela en bitterfitta som är totalt anti till allt och alla. Kanske är det sådan hon är för i så gott som varje film jag sett med henne så är det alltid samma sak. Hon är tjurig, gnällig och negativ till allt och ser alltid ut att kunna braka samman i ett nervsammanbrott vilken minut som helst. Plummer däremot är för mig för alltid förknippad med Starcrash och om det är på gott eller ont det får ni avgöra. Själv finner jag det underhållande att han varit far åt David Hasselhoff i en italiensk film där en julgransbelysning fått fungera som universum.

Wolf däremot är en fin thriller som fungerar de stinder man vill se något välskrivet, välagerat, stabila effekter och ändå är lite härligt trashig samtidigt. För hur ofta får man se Michelle Pfieffer visa brasan samtidigt som hon rullar runt med en varulv på marken?

2 kommentarer:

Mr_v sa...

Minns fortfarande besvikelsen när denna gick på bio. Man hade ju peppar så stenhårt för en ny varulvsmacka, det var längesen man sett nåt sånt på stora duken 1994, men så var det inte alls den typ av varulvsfilm man hoppats på.
På senare år har jag övervägt ett återbesök, och efter denna recensionen får det nog bli så. Men det får nog vänta tills den går på nån tv-kanal, besvikelsen sitter fortfarande i för hårt för att ett köp rakt av känns lite väl...

lizzardking sa...

Ärren sitter djupt med andra ord. Men jag hoppas verkligen den kommer på en kanal nära dig dig i den snaraste framtiden så du kanske får ändra uppfattningen om den. Åtminstone lite ;)