Ytterligare en typisk filippinsk krigsfilm bara det att istället för vietnameser så är det Röda Khmererna som är fienden här. De stormar en en amerikansk förläggning i Sydvietnam och tar en general med viktig information med sig samt en sköterska. Nu ska en självmordspatrull sättas ut efter dem in i Kambodja för att återfå de kidnappade. Givetvis är patrullen full med olika personligheter där ingen av dem tål varandra. För mig är det här veterligen första gången röda khmererna figurerar i en typisk vietnamfilm och anledningen till att de gör det nu har jag ingen aning om. Oavsett vilket och under vilken flagga de nu slåss under kan kvitta för det som spelar roll är såvida de laddar om eller ej.
Svaret på den frågan är ett stort rungande NEJ! Det skjuts utan helvete och body counten är tresiffrig utan vidare. Kropparna fortsätter falla i samma takt som de som står för skottlossningen vrålar i takt med att tomhylsorna rasslar mot marken. Inte för att vi får höra det än mindre se det men vi får inbilla det för det var precis vad jag fick göra.
Mike Monty från otaliga filmer av den här sorten gör ännu ett högt befäl och frågan är om han visat sig lika grafiskt som nu. Monty torteras med taggtråd samtidigt som sköterskan våldtas framför honom i en oväntat rå scen och det stannar inte bara vid det utan Teddy Page öser på med barn och kvinnor som skjuts ner i drivor eftersom filmen fortlöper. Just där kommer skillnaden in mellan Escape To Nowhere, eller Battle Geese som den går under med, mot andra filmer i samma genre. Page tvistar om det hela med lite oväntade turer och en mer svart syn än man är van vid. Kanske är det som gör att man kommer minnas den här lite längre än Cop Game? Oavsett vilket så var den inte alls illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar