Zombies debut är efter ett antal omtittningar helt okej faktiskt. I mitt fall har det tagit närmare ett tiotal omtittningar för att den verkligen ska förtjäna sin plats i hyllan. Lite obscent kan verkligen tyckas. Men i bland behövs det sådana här drastiska metoder för att motivera ett inköp.
Handlingen i filmen är The Texas Chainsaw Massacre än en gång. Ett tema som tydligen inte ännu dragits till sin ände. Två par reser runt för att spana in obskyra föremål och andra onormala saker i USA. De stannar till på Captain Spauldings (Sid Haig) mack och grill.
Skulle du köpa en korv av denna mannen?
Väl på plats så får de höra om hans turistattraktion och väl på dennes tur så får de höra om D. Satan och alla hans bedrifter. De bestämmer sig för att se hans grav och ger sig ut på små obefintliga vägar. Givetvis regnar det och de stannar till för att plocka upp en lifterska. Som lyckligtvis visar sig på i närheten av stället de är på väg till. Hmm... här borde ju deras varningsklockar ringa någonstans tycker man...Plötsligt så smäller det ett däck på bilen och de beger sig hem till lifterskans hem och där får de möta hela familjen Firefly. Vad sägs om:
Otis Driftwood - Bill Mosley
Mother Firefly - Karen Black
Baby Firefly - Sheri Moon Zombie
och ett gäng skummisar till...
Och väl på plats dröjer det inte så värst länge innan det verkligen går åt skogen för våra nyfikna ungdommar.
Jaa, det börjar väl så där och det är inte det mest nyskapande manuset han fått och leka med här, herr Zombie. Det mesta är inget nytt under solen och det som funkar bäst hos mig är skådisarna. Någon enstaka scen sticker ut med och det är inte förrän de sista 15 minuterna som det lossnar ordentligt. Speciellt en scen när Otis skjuter en polis på bakgården är väldigt bra annars är det kulisserna och miljön nere hos Dr. Satan som är bäst. Jepp, han är med på ett hörn han med. Ni trodde väl inte att gubben verkligen var död?
Det största felet med denna filmen och alla andra filmer som Zombie har gjort är hans fru, Sheri Moon Zombie.
Detta är fienden!Hon är katastrofalt usel! Vissa repliker kan hon säga normalt medans andra skär i ens öron. Visst visar hon lite hud men det väger lätt i det här sammanhanget. Hon är verkligen kass. Tyvärr sabbar hon till en viss del The Devil´s Rejects med men det är en annan film.
Annars är det en helt okej film med lite lagom gore men men det kunde ha varit gott lite mer. Det känns som att filmen bärs av Bill Mosley och kulisserna för storyn är inget nytt eller något speciell.
Lite gore bjuds det på här.Ja, som underhållning för stunden och som aptitretare för The Devil´s Rejects funkar den men som ett mästerverk som någon pajas har kläckt ur sig och som sedan fått det tryckt på omslaget, håller jag absolut inte med om.
Här kommer lite hud med.
Allt som allt. Funkar bättre än många av dagens skräckisar som kommer nu hela tiden men det är ändå en rip-off på en mycket bättre film samt följdes av en bättre film med. Se gärna dem först.
4 kommentarer:
Jag älskar Karen Black. Recenserade Trilogy Of Terror på retroteve.blogspot.com igår... där är hon i sitt esse!
Annars tyckte jag House of... var en väldigt tam film. Jag gillade också scenen där han skjuter polisen, den var effektiv. Men nja... ingen film jag orkar se om tyvärr.
Uppföljaren Devil's Rejects är ju en klart bättre film på alla sätt, även om jag nog måste ge just denna några chanser till för den där åtråvärda hyllplatsen hos mamoulian ;-D House of 1K Corpses är dock inget som jag ens föredrar att jämföra. Men som du säger; TCM körs i oändlighet (inget fel i det, iofs) men man ska inte räkna med att kunna mäta sig med storebror.
Just denna känns som den plankat rätt av. Visst är det kul med att temat återanvänd men det kan ju förnyas lite med :D
fred: Angående Karen Black så kolla in Children Of The NIght
Ett stort problem med den här tycker jag är musiken. Trist industridoftande metal som känns en smula malplacerad. Det avhjälptes ju dock till Devils Rejects.
Skicka en kommentar