The People Who Own The Dark - 1976

Sugna på lite efter-bomben-rens med klippan Naschy? Här har ni det så. Regisserat med säker hand av Naschy-veteranen Leon Klimovsky så får vi här en småtrevlig story klart inspirerad av The Last Man On Earth, The Omega Man och Night of the Living Dead och Day of the Triffids. Naschy med anhang ska festa loss i en härlig bordell där en fest inspirerad av Markis de Sade är på gång när plötsligt ett kärnvapenkrig bryter ut och allt går åt skogen. Dagen efter ger de sig ut för att finna nödproviant i en närliggande by när de upptäcker att alla som varit ute blivit blinda vilket hela byn varit just när det small. Men saker går inte som de ska och snart nog är ett par av de nyblinda döda och våra hjältar på flykt tillbaka till sin källare bara för att de snart ska finna sig omringade av de blinda byborna som nu tänker utkräva sin hämnd på de seende.

Vad kan man säga. Detta är definitivt inte en film som kommer att ligga högt på vare sig PRO´s eller De Blindas Riksförbund årsmöte då det av begränsad budget mest är pensionärer som står för våldet i filmen och är de blinda antagonisterna. Men hur de lyckas köra bil, skjuta vapen och näcka damer övergår mitt förstånd men det är precis vad de gör och sådan kan aldrig hyllas nog. Inte när det är klippan Naschy som står för underhållningen i filmen som den tuffe och tystlåtne hårdingen som inte drar sig för att offra sina medefterlevare för att rädda sitt eget skinn. Tyvärr så får vi inte se honom lyfta skrot eller röka pipa i denna men väl röka cigarr, skjuta folk och bränna runt i uppknäppt skjorta med passande polisonger.

Filmens damer är väl värda att nämna då de är av ordentlig kvalité och ser ut som ordentliga kvinnor ska se ut och beter sig som sådana med. Till skillnad från de skator som vi får dras med i dagens filmutbud. De medverkande är Maria Perschy, Nadiuska, en fantastisk kvinna som spelar Arnolds mor i Conan Barbaren för övrigt, Teresa Gimper och Julia Saly från flera av Naschy´s andra filmer som är jäkligt snygg i denna. Nu är inte Naschy den enda som står för den manliga fägringen här utan han får sällskap av Tony Kendall, en annan gammal veteran.

Själva filmen är helt okej även om den saggar till i tempot mellan varven men det räddas av stämningen och de fina brudarna i filmen. Maria Perschy spelar för övrigt flata och trånar efter Teresa Gimper´s Berta för de som vill fördjupa sig i det fast höjdpunkten för min del i filmen är kvinnorna och Naschy. Nu har filmen ett väldigt svart och skönt slut som lyfter upp filmen från ett annars lätt bortglömt öde i mitt minne så det var jag glad över. 

Filmens budget är som sagt väldigt låg men inte så pass låg som Klimovsky´s Reverend Colt tydligen ska vara men det ökar på filmens charm. Annars är det vanlig Klimovsky/Naschy så ni som är insatta i de herrarna vet vad som väntar men var beredda på en aningen mer hård Naschy än ni är vana vid och det är bara det en anledning att se denna lilla trevliga film. Såvida inte redan kvinnfolket i den väckt ert intresse för filmen.