The Mechanic - 2011

Måndag, smått bakis efter en trevlig kväll på stan så sitter The Mechanic fint. Inget direkt att anstränga hjärnan för efter har man sett originalet med Kalle Bronson så vet man vad som väntar. W.A.S.P. pumpar ut 95 Nasty på knastrig vinyl och jag försöker få till den här texten och blir det inte bra så skiter vi i det. Här finns inga hämningar. Det är ju Weekend Video ni läser.

Statham är stans vassaste yrkesmördare som är fullkomligt i topp och när han sätts på att mörda sin mentor (D. Sutherland) efter att denne ska ha sålt sig så gör han jobbet. I efterdyningarna efter jobbet så plockar upp han upp sin mentors son och lär honom yrket då mentorn/fadern inte varit helt tillfreds med deras svaga relation. Föga anar Statham att jobbet var en bluff som han lurades till och för att strö mer salt i såren upptäcker lärlingen vad som skett fadern. Nu är det bara en fråga om vem som står kvar när tomhylsorna slutat hagla i slowmotion...

Statham behöver ingen introduktion då jag gillar honom både som skådis och actionfigur, oj det lät fel... För han gör sitt med dödlig precision och funkar lika bra i lättsammare roller som The Transporter som mer seriösa, The Bank Job och hård action som den här. Ben Foster såg vi senast på Weekend Video i Pandorum och 3.10 To Yuma är även han och funkar skitfint i actionscener jag ser med honom i filmen där busscenen stiucker ut mest. Vad som mer överraskar är de smått homoerotiska tendenserna mellan de två mördarna som förekommer rätt flitigt. Samma med Foster´s första egna kontrakt, homoerotica at it´s finest där med. Skitkul tycker jag då det är alldeles för lite sådant i film idag.

Simon West som är bakom den idag rätt hemska Con Air är skyldig till den här remaken vilken överraskar mig med att vara snäppet över sin föregångare. Kanske är det för att actionen är avsevärt piggare och bättre eller så är det för att jag slipper Jan-Michael Vincent? Vem vet? Vem bryr sig egentligen för båda filmerna är där oavsett vad jag eller någon annan tycker och det är bara att se den man själv föredrar. Fast jag får erkänna att Michael Winner´s original lockar mig nu från sin plats i samlingen. Det är trots allt Bronson som är med i den. En Bronson innan de hemska Cannon åren.