söndag 18 september 2011
Armed Response - 1986
Lee Van Cleef spelar här far till David Carradine (presentation onödig så in i helvete), Brent Huff (Mattei´s Born To Fight samt dennes uppföljare till Strike Commando, Strike Commando 2) och David Goss ( Hollywood Cop som regisserades av geniet bakom Samurai Cop, Amir Shervan och italienska SHE med Sandahl Bergman, mums!). Prata om familj där! De finner sig snart i bråk med den gamle krigaren Mako´s klan eftersom en familjeklenod av något slag fallit i fel händer så nu brakar allt löst när Mako släpper loss Michael Berryman som här för en gångs skull får göra något annat än inavlad kannibal, monster, freak, idiot eller vad nu det är för roller de vill han ska bjuda ut sig i.
Här är han helt enkelt en evil henchman som delar ut lyckokakor till allt och alla. Som om det inte vore nog så är den förfärliga Laurene Landon med och jag lovar, hon kan inte ens få den simplaste dialog att låta trovärdig för maken till hemskare skådis än henne har jag inte sett sedan Alison Lohman i Where The Truth Lies och den jäkla skatan var vidrig! Trots det så kan man inte förringa hennes filmer som Maniac Cop 1 & 2 och Roller Boogie. Speciellt Roller Boogie då.
Ansvarig för regin här är Fred Olen Ray och att det är honom som regisserat ser man direkt på budgeten för till skillnad från andra filmer så låser de sina bilar i filmen till skillnad från andra filmer där de har lånade bilar medan de i den här säkert använder sina egna. En annan sak är den att alla statistskurkar har overall på sig för det var säkert inte pengar till individuella kläder till de alla. Carradine, Cleef, Huff och resten kör säkert på i sina egna vilket det märks då de ser bekväma och hemma ut i dem. Fast det är mer roligt att lägga notis om än att hänga upp sig på.
Själv har jag velat se den här under många år och inte blivit klart att göra det med nu var det äntligen avklarat. Kanske inte riktigt vad jag väntat mig eftersom det var en Fred Olen Ray produktion. Trots det så får vi flashbacks från ´Nam, vilket alltid uppskattas i det här huset, mellan varven eller rättare sagt under filmens första halva eftersom Carradine lider av dem i sömnen och mitt på dagen. Men de försvinner efter halva filmen när det är dags att slå ihjäl lite statister vilket kan förklaras med att så fort Carradine får mörda igen så försvinner hans dåliga minnen/samvete. Vad vet jag? De försvinner hur som helst men de var underhållande i alla fall så jag är nöjd.
Armed Response kanske inte är lika underhållande eller cool som sin poster men gör sin sak med råge. Sqiubsen är rejäla mellan varven och även om det kanske inte är Samurai Cop varning över den så innehåller den ett par fina bilkrascher som man undrar hur fan lyckas de med att få två bilar att explodera bara genom att nudda vid varandra? Sådana saker stör mig inte mig utan helt enkelt höjer värdet på filmen men sen är det andra saker som drar ner. Som budgeten till exempel. Den är ultralåg men Olen Ray får trots dess begränsningar till det rätt hyfsat fast det beror nog på att Carradine och Cleef funkar oväntat bra tillsammans. Helt okej för stunden får jag säga. Tack till Ty borta på Comeuppance Reviews för en spark i röven som påminnelse om att se den!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Good review! Loved Lee Van Cleef in this. He was at his best. Thanks for the link!
No problemo :) Thanks for reading!
Skicka en kommentar