söndag 4 september 2011
Never Back Down 2: The Beatdown - 2011
Originalet ska tydligen vara någon sorts fightingfilm i skolmiljö eller något liknande med en massa metrosexuella ungdomar som ska imponera på platinablonda bimbos med silikon i 90% av kroppen och jag har såklart inte sett den och dess handling är bara vad jag föreställt mig själv efter ha set dess poster. Men den förställningen är säkert mer äkta än brudarna i filmen. Så varför dåödsla tid på en DTV-uppföljare som inte det minsta bryter av mönstret? Enkelt. ta en titt till på bilden ovan så ser ni att Michael Jai White är med i den och det räcker mer än väl för mig. Mannen är tillsammans med Scott Adkins mina ultimata favoritfighters på film så enough said. White har dock inte bara nöjt sig med att spela rollen som den luttrade före detta internen som nu är ute på villkorligt med en skum bakgrund och som mot sin vilja dras in att träna våra metrosexuella ungdomar utan han även har regisserat filmen. Om det är ett vekt val eller ej är inte upp till mig att bestämma fast jag sett värre regi i den här sortens film.
Handlingen om nu någon orkar bry sig om den i den här genren går ut på att fyra olika individer med olika problem möts för att ställa upp i The Beatdown som anordnas av en kamrat på deras skola och de tränas av White´s karaktär Case. Alla fyra har sina egenskaper och problem där en har en mamma som måste jobba på strippklubb för att betala lånen, en annan har en pappa som lämnat mamma för en annan man och nu undrar om homosexualitet är ärftligt, en tredje håller på förlora synen och flickvännen till killen med den alternativa pappan och den fjärde är en emo som samlar på serietidningar och får stryk med jämna mellanrum av andra losers. Nu ska de tränas för att ställa upp och eventuellt mot varandra i The Beatdown!
Det är massor av inoljade renrakade bröstkorgar och hävande silikonbröst med Michael Jai White´s basstämma svävande över alttsammans och till råga på allt så är filmens leading lady minst 10 år för gammal för att spela sin roll och som inte det var tillräckligt så innehaver hon ett tandgarnityr som skulle få både Denise Richards och William Devane att sukta med vällust. Hon ser för jävla dum ut, helt enkelt. Men det är lite hopp för även om fightingen inte är den mest spännande så får vi åtminstone så White spöa upp fem snutar eller dte var fyra med handklovar på sig samt att ungdomarnas träning alltid är kul att bevittna. Sen som det står på bilden att filmen ska vara unrated, det kan jag inte förstå för det är inget direkt som skriker våldsamt i den. Lite blod förekommer men inga bara bröst eller slaka kukar eventuellt lite svärord men det ska väl inte orsaka att unrated ska stå över hela omslaget?
Överlag, inget direkt att ödsla tid på såvida man inte är som jag och frälst i Michael Jai White. Se då hellre om Undisputed 2 och Blood And Bone. Där får ni valuta för pengarna, den saken är säker!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Den första var väl som om Karate Kid varit gjord 2008, med allt vad det innebär i form av foto, klippning osv. Den funkade dock, men inget jag kommer se igen
Låter som min beskrivning av den då vart korrekt! ;)
Har den liggande så kanske det blir att den ses men tvivlar på den kommer att ses klart.
Big Michael Jai White fan! Also this is a violent punchfighter, will have watch this when it comes to the U.S in a week or so.
Skicka en kommentar