Conan The Barbarian - 2011

Conan Barbaren är en av mina favoritfilmer så beslutet att det skulle göras en remake på den kanske inte föll helt i god jord med mig eftersom det inte går att återskapa John Milius version på ett trovärdigt sätt idag. Inte enligt mig i alla fall. Men Marcus Nispel har gjort ett försök med en ny sorts barbar i Arnold´s paradroll. Jason Momoa från Game Of Thrones gör ett bra porträtt det erkänner jag och en mer modern barbar än vi är vana vid fast han har kvar en fot i det gamla tänkandet där kvinnan ska hålla tyst när hon kacklar för mycket. Och just det tycker jag är skönt för just här ska det såklart vara med en forntida kvinna med moderna ideal som inte bara är späd som nyfallen snö utan även oskuld, ska offras till de mörka makterna, knullar som om hon aldrig gjort något annat när det kommer till det, dräper erfarna fronträvar till soldater på löpande band för att i nästa sekund skrika som en galning när hon finner sig i minsta knipa. Och skriker, det gör hon utav helvete här.

Storyn i Conan är ungefär som i originalet där stammen som fadern ska hämnas och faderns svärd ska återskaffas igen. En smått elak krigsherre har fått för sig att få sin döda fru återfödd för att styra världen ensam men en viss Groo-klon kommer i dennes väg och så var det inte mer med det. Motståndare till Conan är Stephen Lang och Rose McGowan som far och dotter medan slitvargen Ron Perlman spelar Conan´s far. Vem som spelar Conan´s mor har jag ingen aning om men hans mor dör på slagfältet så farsan får utföra ett improviserat kejsarsnitt så hon hinner se och namnge sin son innan hon dör. Spektakulärt så in i vassen minsann.

Den gamla känslan som är så kännbar i originalet är med här i början av filmen men sedan känns filmen mer som en matinéfilm som passar bäst på en trött förmiddag än en fredagskväll. Blodet stänker och flyter men antalet kroppsdelar är allt för litet för min smak. Jag vill se mer kapade lemmar än vad vi får här. Fast det är gott om våld, inget snack om saken. Bara det att det är lite för familjevänligt. Lite som Nispel´s andra film Pathfinder, vilken jag återvänder till mellan varven precis som jag säkert kommer att göra här med.

En annan sak som dyker upp är ett stort monster med enorma tentakler men det slåss aldrig ihjäl och det stör mig! Conan ska dräpa allt och alla! Inte lämna hälften kvar för att kunna återbefolka jorden igen! Det ska slaktas utan pardon men jag skyller det på dålig kommunikation mellan Nispel och hans publik för här har han uppenbarligen missat helt vad de vill ha. Trots allt gnäll så en inte allt för dålig film som levererar bättre än jag väntat men originalet rör den inte på. För er som vill se en liknande fast bättre historia så rekommenderas Solomon Kane det allra varmaste till er.