Lost Boys: The Thirst - 2010

Lost Boys: The Thirst. Låter detta verkligen som en film man vill ta hem och visa för mamma? Kanske om mamma är sugen på Twilight och dess smörja för i denna filmen är det faktiskt med en stilig dam (Tanit Phoenix) som skriver just Twilight-liknande böcker vilka Corey Feldman avvisar som skit. Precis som jag gör om Twilight-filmerna. Jepp, Corey Feldman är tillbaka i ett försök att återupprätta något som ska likna en karriär igen bara det att vi får inte med Corey Haim i denna av förklarliga skäl. Dock var det meningen att han skulle återvända. Den andra Frog-brodern är med såklart bara det att han är med avsevärt mer i denna än i den andra filmen The Tribe där han var helt bortklippt. Skillnaden är bara den att han blir vampyr i denna filmens första minuter och är således ute ur bilden igen. Vilket öde...

Hur som haver. Storyn denna gången är den att Edward sörjer sin bror i sin husvagn som banken kommer för att återta när en fin kvinna knackar på dennes dörr för att få honom att hjälpe henne att återfå sin bror som kidnappats av vampyrer. Givetvis är hon själv bevandrad i vampyrer då hon skriver lättsamma och småerotiska böcker om en ung tjej och hennes fallenhet för vampyrer... Ni fattar säkert vad för sorts böcker det handlar om. Broder blev kidnappad på en ravefest, ännu en sak som är hopplöst ute, först Twilight och nu rave! av den ledande och ursprungliga vampyren Dj X, originellt namn minst sagt. Nu ska de ta sitt ambulerande vampyrtema till de forna bröderna Frog´s hemstad för att på så sätt ska fram fler vampyrer. Men det ska nu Frog tillsammans med författarinnan, en tjej från den lokala seriesamlarbutiken, en före detta tv-stjärna som brottas med djur och dennes kamerakille ge sig ut för att stoppa eventuellt ravedansande och smittospridande.

Tro mig, det är avsevärt roligare än vad det framstår här och ännu bättre, det är ljusår i från Lost Boys: The Tribe. Den skiten har jag inte ens sett klart medan denna överraskade mig ordentligt med jäkligt bra effekter, en Feldman som först ser skitnödig när han fäller sina repliker men fröken Phoenix, som påminner om Elizabeth Hurley, har en skön stil och ett fördelaktigt yttre så jag håller mig fast. Feldman fortsätter att se nödig ut resten av filmen och man riktigt ser hur han kämpar för att tro själv på sina repliker i ett sista försök att få igen lite av sin fallna status så kanske därför är det som filmen funkar eller så är det för filmen helt enkelt är bra för det är den.

Effekterna är oväntat bra som jag skrev och även om det förekommer vissa datorgjorda sådana så är det inget som märks av. Blodet flyter, det pålas, slits ut hjärtan och det vanliga handhavandett som sker i denna sortens film. Vi får även flera sköna kroppssprängningar i full bild. Det som stör mig är det att alla vampyrer i filmen ska se ut som vilseledda fans på en Marilyn Manson konsert, om det nu finns några av dem kvar, och det ska vara flator bland dem i tid som otid. När ska vi få se bögvampyrer som ligger och slickar på varandra egentligen? Gärna ett par av björnsorten! Mer sådant! Och en annan sak är deras huggtänder som bara ser fåniga ut, annars är det inget jag finner av missnöje för min del.

Så behöver jag skriva mer om filmen? Kanske det. Storyn är inget nytt  och vi har sett den förr otaliga gånger men det funkar för detta tillsammans med de bra effekterna och en Feldman som verkar vara drogfri samt lite olika flashbacks från första filmen så får vi en garanterat underhållande stund framför burken. Vampyrer på film är fan så mycket mer än Twilight.