Zombi 3, ett ofrivilligt samarbete mellan Lucio Fulci och Bruno Mattei. Ofrivilligt då Fulci blev sjuk under inspelningen och Claudio Fragasso kallade in sin parhäst Mattei och denne tog över inspelningen och slutförde filmen. Vilka delar som är Fulci´s är svåra att peka ut men för mig känns det som att den sista halvtimmen är mer av Mattei´s snitt så jag håller den första timmen som Fulci´s men jag har säkert fel men det som är det viktigaste är resultatet. Vid tidigare tittar så har aldrig denna stått speciellt högt i kurs hos mig för den har uppfattats som rätt taskig och billig. Långt i från Fulci´s vanliga zombiefilmer men nu så får jag skylla på hög ålder eller helt enkelt på taskig smak för jag upptäcker mig själv med att mysa åt filmen och den förträffliga stämningen som där faktiskt är.
Fulci´s obligatoriska rökmaskin pumpar på övertid med ej i samma frenesi som i Conquest, där är det så illa att det knappt går att se Jorge Rivero flexa musklerna. Här är det avsevärt bättre så vi inte missar några filippinska zombies i varierande make up. Min favoritscen är när Massimo Vanni hamnar i vattnet och det kliver fram ett par sådana rackare ur en intill liggande grotta komplett med rökmaskin och hela rasket. Dock inga Rivero muskler i bakgrunden. Snyft. Själva zombieactionen är finfin med bra trycl och zombier som varierar mellan Fulci´s hasande typer med något avlägset i blicken till en rabiat rackare med fultjack i ådrorna som svingar en machete för glatta livet inne på en mack där Beatrice Ring finner sig plötsligt överst på menyn. Ring för övrigt en fin liten sak som jag gärna ser mer av.
Andra kända ansikte i filmen är Deran Serafian, mannen som är mer känd för sina filmer än sitt skådespeleri även om han gör bra i från sig här och ta mig fan om inte Fragasso himself är med på ett snabbt hörn med som en av de två stollar som kremerar den första zombien. Eller så är det någon som är väldigt lik. Nej, det var den fulingen himself i egen hög person så poäng till mig. En annan hårding är Mike Monty från klassiker som Strike Comando och Phantom Raiders.
För de som väntar sig gore så får vi det med i detta glada lilla äventyr där blodet lyckas med konsttycket att verkligen se smittat ut. Ytterligare en skön scen med Massimo Vanni där ben bits/slits av på ett väldigt oväntat sätt som bjuder på ett intressant upplägg. Flygande huvuden som bits är alltid kul att få se så det får vi med i denna samt de obligatoriska squibsen. Och en zombiefödsel bjuds vi på med samt en mystisk hand som vi aldrig får se ägaren till. Här får vi hur mycket kul som helst med andra ord och allt är kryddat med skönt passande musik samt en perfekt tryckande stämning.
Nu är denna släppt av Shriek Show/Media Blaster på ett anamorfiskt släpp men det innehåller scener från en VHS-källa så kvalitén hoppar på den utgåvan men på den utgåvan jag såg, det japanska släppet, är bilden iofs icke-anamorfisk men kvalitén håller samma klass rakt igenom. Så springer ni båda utgåvorna så kan det vara något att tänka på. Själv kommer jag att hålla denna hårt mot mitt svettiga bröst precis som med mitt japanska ex av Burial Ground. De utgåvorna är guld värda fanimej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar