John Saxon leder ett räddningsuppdrag under Vietnamkriget för att rädda två av sina soldater, totalt omedveten om att de blivit satta på en diet av människokött av Charlie. Tyvärr har dieten den sidoeffekten att den gör att de blir beroende av det samt att deras bett smittar till de bitna så de i sin tur blir liksinnade. Så när kapten Hopper (Saxon) sträcker ner armen för att hjälpa de upp ur deras håla de befinner sig i så blir såklart han biten. Nu hoppar vi till livet efter kriget och Hopper är hemma med frugan och underliga drömmar om räddningsoperationen och de två forna krigarna är inlåsta på sjukhus. Men Hopper börjar ändras och så plötsligt en dag kontaktas han av Charlie Bukowski(!), spelad av John Morghens aka Giovanni Lombardo Radice.
Samtalet får Hopper in på en konstig resa som innebär att förföra granndottern samt att fundera mer på att bitas. Bukowski själv går på bio efter det misslyckade samtalet och kombinationen av krigsfilm och en påsättning framför honom får igång lustarna så han tar helt enkelt ett bett av bruden framför honom vilket leder honom till att barrikadera sig i en intilliggande loppmarknad där han skjuter knuttar och nattvakter. Hopper som upptäcker detta ger sig dit och får Bukowski att ge sig och snart är han tillbaka på sjukhuset igen där han tillsammans med sin partner i smak, Tony King, planerar sin flykt vilken de får oväntad hjälp till och snart är kannibalerna lösa på gatorna igen...
Att filmen har sina fans är uppenbart för temat är kul även om själva resultatet är mindre bra. Filmen är helt enkelt för tråkig mellan varven och King´s eviga vrålande tråkar ut en. Saxon själv är mer "medverkande" i början av filmen än i slutet vilket det skylls på en näraliggande skilsmässa som kostade honom en stor del ekonomiskt vilket kanske förklarar hans medverkan i en film av denna sort. Nu ska man inte freda Saxon allt för mycket från hans beslut att vara med i denna, inte med tanke på hans eget smärre "mästerverk" Zombie Death House. Hur som helst, Saxon är med i denna och den obligatoriska polotröjan är på som sig bör i fallet med John Saxon. Själv kan jag inte se tjusningen i de hemska tröjorna...
Regisserad av Antonio Margheriti så är detta mer en actionfilm med inslag av knapp kannibalism och desto mer gore. För mig är Margheriti en actionregissör än en exploitation/skräckfilmsregissör. John Saxon själv avskyr filmen och ångrade att han ställde upp så fort de placerade kött i händerna på honom och ville han skulle glufsa i sig framför kameran, vilken han givetvis vägrade. Så än till i dag så har han inte sett den ens.
Vad John Morghen tycker om denna i dag har jag ingen aning om däremot är det välkänt att han inte är vidare förtjust i Cannibal Ferox. Tony King däremot är en smärre pina i denna filmen då han envisas med att skrika sina repliker och det blir fort tjatigt även om de är få. Tack och lov. Nej, roligare filmer med både John Saxon som Anthonio Margheriti finns där allt även om det är kul att se John Morghen´s på gatorna, klädd som en vanlig man, i jakt på människokött men det är också allt som är bra i denna filmen. Utan honom, en väsentligt tråkigare film än vad det redan är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar