Black Sunday - 1960

Aka La maschera del demonio eller varför inte The Mask of Satan är inte bara Mario Bava´s regidebut under eget namn och en väldigt inflytande film som fortfarande håller sin plats i historien utan en fin film som jag precis haft chansen att se. Bava har för mig aldrig varit något som intresserat men på sistone och kanske rent av på grund av dennes A Bay of Blood så har mitt intresse för mannen vaknat. Oavsett vilket så är Bava´s filmer underbart fotade med ett grymt färgschema som inspirerat inte minst Argento. Kolla bara in Black Sabbath så ser ni var Argento fick färgschemat till Inferno ifrån. Black Sunday är svartvit så där kan man inte se några färger men kanske rent av är det därför som den är så lyckad och skön att se på. Det känns som att filmen är medvetet mjukt filmad för att dra in tittaren och bli lika fast som offren i filmen för vampyrerna.


För det är en vampyrfilm som det handlar om här även om det börjar med en häxa som ska brännas och då får The Mask of Satan fastspikad i nian på ett väldigt brutalt sätt. Trollpackan begravs tillsammans med en medhjälpare, precis som i Naschy´s Night of the Werewolf, bara för att 2 århundrade senare vakna till liv tack vare ett par droppar blod för att där efter ta en fruktansvärd hämnd på de anhöriga till de som straffade henne när det begav sig. 


Här får vi dunkla slott med lönngångar, gravkammare, falluckor i golven med spikar på bottnen, unga bondflickor med godtrogenhet skrivet i pannan, ädla doktorer, simpla bönder och en oväntat grafisk film. Det kanske inte flyter blod men det förekommer precis som det förekommer våldsamheter och härliga effekter. Ta bara scenerna när häxans ansikte återskapas i kistan och vi får en scen som användes senare i Blue Eyes of the Broken Doll med Naschy, för att nämna en. Fler scener förekommer i kistan men olika skeden för varje gång.  Är man novis när det kommer till Bava men är nyfiken på mannens arbete så är detta ett utmärkt val att börja med, självklart bör man inte ha problem med svartvita filmer bara för denna är som sagt just det. Själv stör jag bara på mig själv för att jag inte insett Bava´s storhet tidigare men det får jag se till att ta igen nu. Med råge för detta gav verkligen mersmak.