I Spit On Your Grave - 2010

En ung tjej åker ut på landet för att skriva den stora novellen precis som alla vill göra. På vägen till stugan som hyrts för ändamålet råkar hon göra bort en av de yngre lokala förmågorna och sätter i gång ett jordskred av förnedring av både sexuell sort som "vanlig" förnedring, gruppvåldtäkt, våld och till sist en fruktansvärd hämnd på de som gjort henne orätt. Detta är 2010´s version av Meir Zarchi´s film från 1978 med samma namn som inte bara har titeln gemensamt som story, den har även rippat original postern rakt av med.

Så ställd mot originalet som är en rätt jobbig film med inte bara utdragna våldtäktsscener utan även en berömt jobbig badkarsscen så hur står denna sig då? Jo, den står faktiskt bättre än jag vågat tro får jag allt säga. Men filmen har sina fläckar, det erkänner jag. Vad som jag hängde upp mig på var det att Sarah Butler, som spelar Jennifer Hills, inte ser speciellt betagen ut efter allt hon får utstå i filmens första halva. Hon ser mer avslappnad ut över att det är över. Kanske det beror på att jag har satt Sandra Peabody från The Last House On The Left som måttstocken där. Annars funkar Butler fint som Jennifer Hills och hon påminner faktiskt en hel del om Camille Keaton som gjorde rollen i originalet. När det kommer till förövarna så får vi våran del av svin där med råge. Den värsta scenen i själva förnedringen är när Hills precis blivit våldtagen första gången och nästa man vill till då hon skriker: I´m sore! I´m sore! varvid svinet replikerar samtidigt som han spottar i sin hand: It´s okej, sweetheart. I´m an ass man! och resten förstår ni.

Till skillnad från originalet är övergreppet här kortare men desto grövre och för att följa tiden så filmas det hela av idioterna med så Hills får se sig själv under hela förloppet, trevliga killar. Det som gör att man står ut med det hela är hämnden som kommer i de sista 40 minuterna och det är efterlängtade 40 minuter. Här delas det ut straff efter personer samt deras övergrepp och jag kunde inget annat än att njuta av att se dem få sitt. Jag kan berätta att föremålet häcksax samt kastrering förekommer i en scen som påminner om John Morghens dito i Cannibal Ferox. Annat kul är fiskkrokar genom ögonlock samt björnsaxar men det är bara toppen på isberget. Det är en härlig final som det stänker om minst sagt och även om man inte behöver duscha efter filmen så funkar den fint.

Originalet har jag inte färsk i minnet men senast den sågs så uppskattades den precis som remaken här. Kanske inte lika rå i tonen eller lika skitig som jag hade velat ha den men med ett skitfint foto och bra agerande så står denna lika fint i samlingen som remaken på The Last House On The Left gör. Var bara beredda på att filmen är rätt hård för det är den verkligen.