Cop Game - 1988

Tänk er den fina filmen Off Limits med Willem Dafoe och Gregory Hines omgjord av Bob Hunter alias Bruno Mattei. Jepp, käre Bruno har gett sig än en gång in i Vietnamträsket och levererar en inte helt oväntat kul film. Bortser man från att den är rippat så gott som varje scen från just Off Limits så kan man smälta den här rätt lätt om man är på det humöret. För det går inte att bortse från att Bruno gjorde otroligt underhållande filmer med vissa undantag som Shocking Dark. Här blommar han ut för fullt och drar på rejält med tre maskerade soldater kompletta med kamoflaugedräkter, gasmask och M:60´s som avrättar folk på löpande band.

Till två snutar, Morgan (Brent Huff) och Hawk (Max Laurel), sätter fart efter dem och i sin tur kommer en konspiration med rysk inblandning i spåren. Spåret tar dem från ett Saigon i upplösning då kriget är så gott som slut och Charlie bankar på dörren till den yttersta fronten där våra två hjältar får se frontgalenskap från en helikopter i sin fulla underbara glans.

Huff gjorde även Born To Fight med Mattei året efter den här så han visste säkert vad han gav sig in på där. Medan vi i andra roller får se en stor del av andra veteraner från otaliga både italienska som filippinska filmer som Romano Puppo, Werner Pochath som dök upp i Thunder 3 häromdagen, Robert Marius, Claudio Fragasso än en gång och jag missade honom igen! Don Wilson, Massimo Vanni, Ottaviano Dell'Acqua och Brett Halsey.  Kanske mer än någon dödlig klarar av men så är det bara. Här är det hårda bud som gäller när Mattei slår till med storsläggan.


Cop Game är en kul film som är bäst i sin första halva sedan blir det desto drygare och då spelar det ingen roll hur mycket Huff svettas och svär i filmen för tiden kryper och jag finner mig göra allt annat än koncentrera mig för hur det går. Iofs så kan jag originalet utan och innantill så kanske är det därför men det blir tråkigt till sist och det får stå för Mattei det. För de av er som saknar Margheriti´s leksaksbilsjakter så kan jag trösta er med att vi får en sådan här och det pågår i all evighet för den vill inte ta slut! Annars är det de gamla vanliga hyddbränningarna som vi får, lite squibs men inte tillräckligt för min smak och en underbart seglivad sång med samma namn som filmen som gör att man omöjligt kommer att glömma den väl man hört den. 

Står man ut med det sega tempot i andra halvan så kan man ha riktigt kul med Cop Game fast bäst blir det i sällskap med en likasinnad som vet att uppskatta Mattei´s alster eller filmer i den här genren i största allmänhet. Gärna tillsammans med lite pilsner och pizza.