Season Of The Witch - 2011

Efter har genomlidit den urusla Drive Angry så var det ytterst tveksamt om jag verkligen ville plåga mig igenom ytterligare en Nic Cage film. Lyckligtvis så var det ett bra tag emellan filmerna så motståndskraften att stänga av hade lugnat ner sig ett par hekto.Den här gången spelar Cage tillsammans Ron Perlman så desertörer till korsriddare som för att fria sig från alla anklagelser går med på att transportera en misstänkt häxa till ett avlägset kloster för rening och rättegång. Hon ska avrättas helt enkelt.

Vad som börjar som en relativt stark grupp så är det en avsevärt mindre och svagare grupp som väl kommer fram till sitt mål bara för att finna att pesten som härjar i landet har nått ditt med och som om det inte var nog så visar det sig att en i sällskapet inte kanske är den person som den utgett sig för att vara...

Eftersom jag är ett stort fan av Swordfish trodde jag att Dominic Sena skulle ha en strålande framtid med massor av film fast det ser inte ut att bli så. Nu är det inte direkt något större fel på Season... för den har alla attribut för att vara riktigt underhållande då vi pratar om farliga riddare, häxor, demoner, pest och dess uppsvällda offer samt demoner och lite till så vill den ändå inte sätta sig hos mig just swordfish. Cage sköter sig över förväntan och har den här gången fått en relativt hyfsad peruk vilket vi har klargjort tidigare att ju bättre frisyr/peruk ju bättre film. Perlman är sitt gamla vanliga pålitliga jag fast kanske strået vassare än i sina miljoner andra roller som görs för att dra in pengarna till hyran. Christopher Lee dyker upp som smittad prälle om ni kan känna igen honom fast ni kan inte missa den härliga rösten den mannen besitter.

Varför sätter sig inte då Season...? Jo, det kan bero på den rätt fula demonen som förekommer i slutet som mest ser feminin ut med ett rejält fult utseende. Det ser inte alls bra ut. Vad som däremot ser bra ut är de andra effekterna i filmen som visar upp uppsvällda pestoffer som inte bara kalasas på av smittade hundar utan även pestsmittade munkar som återkommer som zombier och endast kan dräpas genom halshuggning. Stämningen är det inte något större fel på då filmen lyckas få till en rejält skön stämning på sina ställe men ändå så är det något som inte riktigt vill sätta sig. Kanske bara jag som bör se om den för nu vet jag att den inte är i närheten av den usla Drive Angry. Nej, jag får nog se om den här för jag tror jag kommer att uppskatta den mer vid nästa tillfälle.