The Guardian - 1990

Ett aspirerande yuppiepar kläcker fram en liten avkomma och nu hägrar friheten och karriärerna. Så en nanny tas in och sätts i arbete men vad paret inte är medvetna om är det att hon har ett mörkt förflutet som träddyrkande druid som offrar nyfödda till ett lokalt belägget träd. Nu är detta ingen ny fritidsaktivitet som hon tagit upp utan det har förekommit ett bra tag då trädet är fullt av små bidrag. Men allt kul måste ta slut någon gång och snart är nannys hemlighet upptäckt och föräldrarna måste nu kämpa inte bara för sitt barn utan även för sina liv!

Who cut the cheese?

William Friedkin, mannen bakom klassikers som Exorcisten och Cruising mfl. är mannen bakom denna lilla bortglömda pärla. Vad som är intressant i sig är det att Friedkin själv inte vill kännas vid filmen längre. Jag förstår inte varför för The Guardian är totalt underhållande. Om än smått korkad för hur ofta får vi se filmer om träd som inte bara slaktar människor men även förtär dem. Hur man kan vilja ta avstånd ifrån en sådan fin film är bara rakt ut sagt korkat.

Ouch!

Jenny Seagrove, denna vackra varelse, kanske mest är känd för sin roll i Nates And Hayes mot Tommy Lee Jones och den lika bortglömda pärlan Deadly Game. Spelar här den elaka/underbara nannyn som bara vill trädets bästa och tar de steg som behövs för att få sin vilja fram. Hon inte bara styr upp filmen med sitt spel hon även skänker den tyngd som behövs för att allt inte ska spåra ut då de andra skådespelarna inte alltid är de bästa. Att hon sedan inte drar sig för att visa upp sig i bara mässingen gör det inte hela sämre heller. Jag myser bara vid tanken på det. Slutet som bjuder på en fin final visar en naken Seagrove, kroppsmålad som ett träd komplett med bark och hela köret.

Kurtz who?

Så när fadern/maken är ute i skogen med motorsågen för att såga ner trädhelvetet så är nannyn/väktaren hemma och försöker få tag på den lille krabaten som ska offras. Hon slår sig igenom dörrar med en kraft itne långt ifrån Arnold i The Terminator fast här kanske Treeminator passar bättre in? Final är om ni säkert förstått rena kalaset där trädet sprutar blod och klegg samtidigt som gubben drar i gång sågen för fullt. En annan sekvens är när nannyn hotas av tre lowlifes som vill leka gömma salamin med henne och trädet kommer till undsättning. Jepp, trädet. Det krossar skallar, spetsar och sliter odågorna i stycken så blodet sprutar innan det skickar in vargar för att rensa upp resterna.

Mums!

The Guardian är en skitkul film som man inte kan misslyckas med att ha kul i sällskap med. Jenny Seagrove är perfekt i rollen med sitt spel och sitt underbara utseende som är så otroligt fräscht och äkta i en annars så kosmetiskt konstruerad filmbransch. Effekterna är jäkligt bra och speciellt trädet är grymt underhållande. Man vill bara se så mycket som möjligt av det. Vargarna som dyker upp är nog fan äkta vargar så scenen där en av dem körs över eller rättare sagt dess skalle körs över är väl värd pengarna bara den. The Guardian, som hette Djävulens Barnvakt på svensk VHS, har fått samma titel på sin DVD utgåva från Njuta Films. Det släppet bjuder på en oklippt version vilket är bra för det var den verkligen inte när det begav sig på video.

Oh mama!

Jag kan inte rekommendera The Guardian tillräckligt för den är för jävla skön. Effekterna är kalas, Jenny Seagrove är perfekt och så jäkla fräsch att man bara vill sträcka sig in genom rutan och dra ut henne för att sedan bli pervers med henne hemma i soffan. Men det är en annan femma så vi håller oss till filmen. Se den för det här är bland det intressantaste svenska släppet på väldigt länge som jag kommit över. Efter ha varit en favoritfilm förr vilket ledde till att den hyrdes flertalet gånger så har den nu återtagit den platsen hos mig. The Guardian är en höjdare på alla sätt och vis så gör dig/er själv(a) en stor tjänst och se den bums. Rekommenderas det varmaste!