måndag 9 juli 2012

Daughter Of The Jungle - 1982



Lenzi som kom ihop sig med John Morghen efter Cannibal Ferox lyckades finna varandra igen för att genomföra det här "eposet". Morghen aka Givanni Lombardo Radice som han egentligen heter, skrev manuset vilket märks för dialogen är avsevärt mer underhållande än den brukar vara i en Lenzi film och det är nog också det enda som är bra med filmen. För Daughter of the Jungle är definitivt bland det dummaste jag sett på bra länge i filmväg. Två korkade typer som är på safari eller något i Sydamerika finner sig snart nog jagade ute i bushen av både hobbykannibaler/bushmänniskor som rubinjägare till indiska elefanter, granskog, en apa som skiter ner sig i tid som otid till Sabrina Siani´s nakenversion av Tarzan och sist men inte minst Sal Borgese´s tysk som ska föreställa fransman.

Sal är också filmens höjdpunkt då han fullkomligt äger med sitt spel och utbrott. Som när han finner djungelbrudens trädkoja och utbryter i äkta glädje: Ah! En trädkoja! En sådan har jag alltid velat ha! När den sekunderna senare rivs av en stor luden karl med världens pipigaste röst så utbrister han med stor sorg i rösten: Vad gjorde du så för? Fattar du inte att du är för fet för att klättra i rep! Nu förstörde du trädkojan som jag skulle tillbringa ett par timmar i ju! Tydligen spelar det ingen roll att de jagar våra två "hjältar"... Ja, Borgese är mannen hela dagen här.

Sabrina Siani, som Jess Franco tydligen sagt var den dummaste person han någonsin arbetat med springer mest runt och ser förvirrad ut medan apan bara skiter ner sig. Fast det är en apa med i filmen så vad kan gå fel då? Siani flashar lite hud medan musen lämnas hemma. Kanske berodde på att morsan var med och styrde under inspelningen eller så var det för att filmen riktade in sig på en lite yngre publik och inte perverterade typer som mig.

Massor av dratta-på-ändan-humor och fåniga infödingar tillsammans med en underhållande skurk vars hantlangare består av en luden tjockis som alltid ska vara barbröstad och en annan med helskägg som stammar. En lagom knasig apa som inte kan kontrollera tarmen och en barbröstad italiensk nymf i dryga 20års åldern gör att man har överseende med att djungeln pendlar mellan granskog, björkskog och standarddjungel mellan varven. Lombardo Radices dialog ser till att vi inte har det tråkigt heller men samtidigt är det som så att man inte kan låta bli att undra vad fan är det man egentligen tittar på.

Tack för att ni läser.

Inga kommentarer: