Cannibal Apocalypse - 1980

John Saxon leder ett räddningsuppdrag under Vietnamkriget för att rädda två av sina soldater, totalt omedveten om att de blivit satta på en diet av människokött av Charlie. Tyvärr har dieten den sidoeffekten att den gör att de blir beroende av det samt att deras bett smittar till de bitna så de i sin tur blir liksinnade. Så när kapten Hopper (Saxon) sträcker ner armen för att hjälpa de upp ur deras håla de befinner sig i så blir såklart han biten. Nu hoppar vi till livet efter kriget och Hopper är hemma med frugan och underliga drömmar om räddningsoperationen och de två forna krigarna är inlåsta på sjukhus. Men Hopper börjar ändras och så plötsligt en dag kontaktas han av Charlie Bukowski(!), spelad av John Morghens aka Giovanni Lombardo Radice.

Samtalet får Hopper in på en konstig resa som innebär att förföra granndottern samt att fundera mer på att bitas. Bukowski själv går på bio efter det misslyckade samtalet och kombinationen av krigsfilm och en påsättning framför honom får igång lustarna så han tar helt enkelt ett bett av bruden framför honom vilket leder honom till att barrikadera sig i en intilliggande loppmarknad där han skjuter knuttar och nattvakter. Hopper som upptäcker detta ger sig dit och får Bukowski att ge sig och snart är han tillbaka på sjukhuset igen där han tillsammans med sin partner i smak, Tony King, planerar sin flykt vilken de får oväntad hjälp till och snart är kannibalerna lösa på gatorna igen...

Att filmen har sina fans är uppenbart för temat är kul även om själva resultatet är mindre bra. Filmen är helt enkelt för tråkig mellan varven och King´s eviga vrålande tråkar ut en. Saxon själv är mer "medverkande" i början av filmen än i slutet vilket det skylls på en näraliggande skilsmässa som kostade honom en stor del ekonomiskt vilket kanske förklarar hans medverkan i en film av denna sort. Nu ska man inte freda Saxon allt för mycket från hans beslut att vara med i denna, inte med tanke på hans eget smärre "mästerverk"  Zombie Death House. Hur som helst, Saxon är med i denna och den obligatoriska polotröjan är på som sig bör i fallet med John Saxon. Själv kan jag inte se tjusningen i de hemska tröjorna...

Regisserad av Antonio Margheriti så är detta mer en actionfilm med inslag av knapp kannibalism och desto mer gore. För mig är Margheriti en actionregissör än en exploitation/skräckfilmsregissör. John Saxon själv avskyr filmen och ångrade att han ställde upp så fort de placerade kött i händerna på honom och ville han skulle glufsa i sig framför kameran, vilken han givetvis vägrade. Så än till i dag så har han inte sett den ens.
Vad John Morghen tycker om denna i dag har jag ingen aning om däremot är det välkänt att han inte är vidare förtjust i Cannibal Ferox. Tony King däremot är en smärre pina i denna filmen då han envisas med att skrika sina repliker och det blir fort tjatigt även om de är få. Tack och lov. Nej, roligare filmer med både John Saxon som Anthonio Margheriti finns där allt även om det är kul att se John Morghen´s på gatorna, klädd som en vanlig man, i jakt på människokött men det är också allt som är bra i denna filmen. Utan honom, en väsentligt tråkigare film än vad det redan är.

Supergator - 2007

Efter "succén" med Dinocroc så fortsatte Corman att producera samma sak i en annan förpackning och under ny titel. Denna gången är det Supergator som egentligen skulle blivit Dinocroc 2 men det ska visst ha stupat på något med rättigheter tror jag det var. Skit samma för detta är samma sak igen med ett lite annorlunda monster, samma korkade personer, ny händelseort, ny storviltsjägare, galen forskare, modeller, andra aktivister och en väsentligt större body count. Resultatet då? Inte fan är det sämre än Dinocroc även om det ser mörkt ut ett tag.

Handlingen denna gången är densamma bara det att den är flyttad till Jim Wynorski´s favoritplats, komplett med vattenfall och allt bara det att de inte har fått tillgång till hans hus som så ofta figurerar i hans filmer som Komodo vs. Cobra, Curse of the Komodo och Cry of the Winged Serpent. Lika bra det för det jäkla hiuset börjar gå mig på nerverna nu. Agerandet i filmen är det väl lite si och så med precis som effekterna, speciellt de digitala ditona är i sedvanlig ordning under isen. Underligt nog i närbilder på attackerna så är det en modell som används vilket gör underhållningsvärdet stiger ett par snäpp. det tillsammans med att antalet attacker är rätt tvåsiffriga gör att jag kan tänka mig återvända till denna. Fast bäst blir det i slutet när våran nya supergatorfavorit attackerar en Hawaiiansk fest och sätter i sig både korkade ungdomar som turister och även en del av den inhemska befolkningen. Att det sedan används en vulkan för att stoppa monstret får allt ses som ett originellt grepp för denna sortens film.

Avdelningen ursäkta-vart-tog-min-karriär-vägen-någon består denna gången av Kelly McGillis från Top Gun och The Accused som säkerligen med denna filmen precis grävt sin egen grav för Hollywoods räkning. Jag har svårt att tänka mig att de lär ringa efter denna filmen. Andra kandidater är Brad Johnsson som vi såg senast i The Birds II: Land´s End och John Colton men han har aldrig gjort något minnesvärt fast det är en fullt sevärd aktör. Blodet stänker och det är många attacker vilket skiljer denna från Dinocroc vilket är skönt för det var inget vidare men det är inte slut där för i all uppföljarmani så finns det även en Dinocroc vs. Supergator med. Och självklart kommer den med upp här vad det lider så håll hoppet vid liv och titt in då och då för plötsligt, precis som Supergator, så är den bara där!

Suspiria - 1977

 

Vi rullar vidare med det italienska temat för kvällen. Dario Argento´s Suspiria är en film som jag haft i min ägo ett flertal gånger men endast sett enstaka gånger, anledningen? Att jag inte förstått den eller inte helt enkelt tagit den till mig. För när det kommer till film så föredrar jag filmer med text för att inte missa något vitalt i handlingen vid de tillfällen när det är mer än det gamla vanliga tugget. Så med denna filmen är text något jag eftersträvar då det förekommer tillfälle då det mumlas det värsta och det är såklart vid sådana tillfälle som det är väsentligt för storyn. Eller så hör jag bara väldigt illa. Välj själva.

Just den här utgåvan saknade text med men det överlevde jag för bilden på Blu-ray släppet jag såg var fantastisk och ljudet helt makalöst. Goblin´s egensinniga soundtrack får fritt spelrum i DTS-spåret här och då kan mumlandet överlevas, jag får ha ljudet högre nästa gång jag ser den bara. Storyn är för att vara en italiensk skräckfilm något helt originellt får jag säga. En amerikansk student åker till Munchen för att studera vid en dansskola endast för att upptäcka att de ansvariga för skolan är häxor!

Så fort Suzie Bannion sätter sin fot utanför skolan i en vild storm så börjar eleverna precis som vissa av lärarna att falla av pinnen på de mest varierande och originella vis. Hur pass originella får ni själva se. I rollerna ser vi den alltid lika vackre Udo Kier i en liten roll, Jessica Harper som Suzie Bannion, svenska Eva Axén som Pat, Joan Bennett från Dan Curtis House of Dark Shadows och sist men inte minst Alida Valli som glänser i rollen som den smått sadistiska Miss Tanner.

Styrkan i Suspiria är fotot som är grymt samt den enorma färgsättningen. Den är så skarp att man funderar på om inställningarna på tv´n ens har ändrats av någon elak rackare i smyg men det är som det ska vara för filmen är precis lika färgstark som den är originell. Morden vi bjuds på är lika fantasifulla de så där har ni inget att frukta utan det är bara att leta upp Blu-ray-släppet, skruva upp volymen och fullkomligt njuta för detta är något som måste upplevas fanimej. Stämningen är tryckande och det är ett flertal gånger man rycker till av lite egna nojjor eller så är det bara att man blir lite på sin vakt av filmen för skrämma, det är något den lyckas fint med. Med andra ord en fin film att visa för svärmor de gånger hon får för sig att spendera natten eller helt enkelt komma på oplanerat besök. För efter denna upplevelse så lär du/ni slippa käringen på en bra tid fram. 

Fast nu är det inte bara fotot och färgschemat i filmen som håller den uppe för filmen är full med fantastisk kameraåkning, smarta mord, speciellt det första dubbelmordet är fascinerande utstuderat elakt. Kryddas det sen med vackra damer, elaka kvinnfolk samt undergivna karlar och likmaskar i klasar så får vi Suspiria från en Argento i förmodligen sin finaste och elakaste form som inte setts framtill Tenebre visade sitt blodiga ansikte. Se och njut!

Zombi 3 - 1988

Zombi 3, ett ofrivilligt samarbete mellan Lucio Fulci och Bruno Mattei. Ofrivilligt då Fulci blev sjuk under inspelningen och Claudio Fragasso kallade in sin parhäst Mattei och denne tog över inspelningen och slutförde filmen. Vilka delar som är Fulci´s är svåra att peka ut men för mig känns det som att den sista halvtimmen är mer av Mattei´s snitt så jag håller den första timmen som Fulci´s men jag har säkert fel men det som är det viktigaste är resultatet. Vid tidigare tittar så har aldrig denna stått speciellt högt i kurs hos mig för den har uppfattats som rätt taskig och billig. Långt i från Fulci´s vanliga zombiefilmer men nu så får jag skylla på hög ålder eller helt enkelt på taskig smak för jag upptäcker mig själv med att mysa åt filmen och den förträffliga stämningen som där faktiskt är.

Fulci´s obligatoriska rökmaskin pumpar på övertid med ej i samma frenesi som i Conquest, där är det så illa att det knappt går att se Jorge Rivero flexa musklerna. Här är det avsevärt bättre så vi inte missar några filippinska zombies i varierande make up. Min favoritscen är när Massimo Vanni hamnar i vattnet och det kliver fram ett par sådana rackare ur en intill liggande grotta komplett med rökmaskin och hela rasket. Dock inga Rivero muskler i bakgrunden. Snyft. Själva zombieactionen är finfin med bra trycl och zombier som varierar mellan Fulci´s hasande typer med något avlägset i blicken till en rabiat rackare med fultjack i ådrorna som svingar en machete för glatta livet inne på en mack där Beatrice Ring finner sig plötsligt överst på menyn. Ring för övrigt en fin liten sak som jag gärna ser mer av.

Andra kända ansikte i filmen är Deran Serafian, mannen som är mer känd för sina filmer än sitt skådespeleri även om han gör bra i från sig här och ta mig fan om inte Fragasso himself är med på ett snabbt hörn med som en av de två stollar som kremerar den första zombien. Eller så är det någon som är väldigt lik.  Nej, det var den fulingen himself i egen hög person så poäng till mig. En annan hårding är Mike Monty från klassiker som Strike Comando och Phantom Raiders.

För de som väntar sig gore så får vi det med i detta glada lilla äventyr där blodet lyckas med konsttycket att verkligen se smittat ut. Ytterligare en skön scen med Massimo Vanni där ben bits/slits av på ett väldigt oväntat sätt som bjuder på ett intressant upplägg. Flygande huvuden som bits är alltid kul att få se så det får vi med i denna samt de obligatoriska squibsen. Och en zombiefödsel bjuds vi på med samt en mystisk hand som vi aldrig får se ägaren till. Här får vi hur mycket kul som helst med andra ord och allt är kryddat med skönt passande musik samt en perfekt tryckande stämning.

Nu är denna släppt av Shriek Show/Media Blaster på ett anamorfiskt släpp men det innehåller scener från en VHS-källa så kvalitén hoppar på den utgåvan men på den utgåvan jag såg, det japanska släppet, är bilden iofs icke-anamorfisk men kvalitén håller samma klass rakt igenom. Så springer ni båda utgåvorna så kan det vara något att tänka på. Själv kommer jag att hålla denna hårt mot mitt svettiga bröst precis som med mitt japanska ex av Burial Ground. De utgåvorna är guld värda fanimej!

22 Bullets - 2010

Sugna på lite fransk action producerad av Luc Besson och med Jean Reno leaden så look no further. Weekend Video tipsar om vilken som ni kan se med gott samvete då. Storyn är faktiskt den gamla vanliga om avhoppade gangsters som nu ska hämnas attentat mot sig själva och denna gången så är det Reno himself som överlever just ett sådant med just 22 kulor som minne av händelsen. Vad som sedan följer är en lång och utdragen hämnd som kanske inte följer de sedvanliga reglerna eller mallar. Så även om man har sina aningar om vart slutet lutar så är det lite mer tanke bakom denna.

För det första så är detta det råaste porträtt jag sett Reno framföra på vita duken då hans karaktär som för övrigt heter Mattei i efternamn, rensar upp bland forna kollegor och annat löst folk. Vi får squibs, massor av blod, lite tortyr, lite ofrivillig urinering och annat småtrevligt som är ett stående inslag i gangstergenren. Det som det är brist på i filmen däremot är nakenhet för den lyser med sin frånvaro. Jag menar, detta är trots allt en fransk film och de rackarna är mer på hugget att visa naket när det gäller än vi svenskar. För den svenska synden får endast smisk på fingrarna av den franska om ni frågar mig. Samt det att fransyskorna är rätt heta.

Så vad väntar ni på? Det är Luc Besson. Jean Reno. Frankrike och en massa tuffa gangsters som ska slå ihjäl varandra och om inte det slår tv´s utbud så är det något fel på er.

Albino - 1976

Ännu en film man såg i videoaffärerna som knatte men aldrig vågade be morsan hyra. Men nu är den och det var nog väl att morsan slapp att se den för detta hade hon aldrig gillat. Ett gäng svarta "terrorister" slår sig lösa och ger sig fan på att de ska kasta ut de vita ur Rhodesia och det enda sättet är via våld och blodsspillan. Olyckligtvis ger de sig på den blivande frun till en polis som efter ha funnit henne våldtagen, skalperad och mördad ger sig ut på en högst personlig vendetta och jakt på gängets albino till ledare. Jakten blir minst sagt hård och när jägarna själva blir jagade av den egna polisen ja, då går allt åt skogen.

Nu kanske detta inte är den mest politiskt korrekta filmen i dagens filmutbud då vi får se vita jaga svarta för hämnd i Afrika och har vi riktig otur så kanske detta inlägg får Mario Van Peebles uppmärksamhet och på så sätt får honom att göra en uppföljare till Posse och det vill vi verkligen inte ska ske. Så håll detta för er själva för någon Posse vill jag verkligen inte se. Så om vi ska koncentrera oss på filmen så har denna inte bara Sybil Danning i rollen som den tilltänkta frun, vi får även Trevor Howard som hennes far, Horst Frank som Whispering Death aka Albino, Christopher Lee som poliskaptenen och en ung James Faulkner som påminner om Jude Law av alla! Och ja, Danning flashar som väntat i filmen när Horst halar fram salamin.

Själva filmen är hård, oväntat hård får jag säga för att vara från denna tidspunkt och för att vara en simpel thriller. Det skjuts i skallar, knivhuggs och torteras för att få fram information vilket inte alla i filmen tål så det kräks lite med. Fast var beredda på slutet för det bjuder inte på några direkt muntra miner hos dess tittare. Själv kan jag inte släppa hur pass hård filmen visade sig vara.

Best Seller - 1987

Dennis är polis som jobbar i bevismaterialshanteringen när stället blir rånat med följden att två kollegor dör, Dennis själv skjuten samt att han knivhugger skytten. Ett par år senare är Dennis aktiv polis samt författare med skrivkramp efter sin frus bortgång när han plötsligt finner sig uppvaktad av en underlig man som följer honom överallt. Snart nog framskrider mannen och erbjuder Dennis ett förslag om upplägg till en ny bok för honom att skriva. Det visar sig att mannen som heter Cleve, är en torped för en rik affärsman och har använt sig av sina kunskaper för att föra dennes företag till toppen genom att mörda olika personer stått i dess väg. Dennis tror givetvis inte på Cleve så tillsammans tar de en resa genom alla platser där morden skett och sakta men säkert börjar Dennis inse att Cleve talar sanning. Att de sedan är påpassade och beskjutna gör det inte svårare att bli övertygad heller för Dennis. Så nu börjar planerna på en bästsäljare ta formen bara det att denna är baserad på verklig fakta.

Dennis spelas av Brian Dennehy och Cleve av James Wood, som fullkomligt äger filmen, och deras scener tillsammans gör så man bara sitter och myser för det är så otroligt bra spel mellan dem. Storyn är skriven av Larry Cohen som här gör sitt främsta arbete enligt mig medan regin är skött av hårdingen John Flynn som gett ovärderliga pärlor som Rolling Thunder och Out For Justice. Med andra ord så blir det precis som man vill ha det då. Dennehy och Woods är ett ovärderligt radarpar som ger filmen det där lilla extra som kanske inte behövs här men ändå gör att den stiger högt.

I en scen så blir inte Dennis inte nöjd vad än för bevis Cleve lägger fram för honom så Cleve utbrister att nästa gång ska han allt ta foto. Vilket han gör direkt efter i en lysande scen med en fotoautomat. Vilken man en gång har sett aldrig glömmer.Nu ska vi inte bara låsa oss vid Woods och Dennehy för vi får även Victoria Tennant från Inseminoid i en roll och som ägaren till det stora företaget ser vi Paul Shenar som gör denna sortens roll alltid med stor övertygelse och alltid är skoj att se. Seymour Cassell dyker även han upp snabbt precis som Branscombe Richmonde, Sixkiller ni vet från Renegade! Han har en kul scen där han ska kapa en bil för övrigt i början av filmen.

Woods är en pärla i allt han gör men här är han fullständigt lysande, så är det bara. Allt från kroppsspråk till dialoger sätter han perfekt. Dennehy är sitt vanliga stelkroppade jag och spottar ur sig sina eder med stor övertygelse precis som alltid. Båda är underbara skådespelare för mig men tillsammans är de dynamit och det var denna filmen som cementerade dem hos mig som favoritskådespelare. För det går bara inte att tycka annat än om den här filmen för den är ett underskattat och lite bortglömt mästerverk som förtjänar mer uppmärksamhet än den fått genom åren. Så nu hoppas jag att jag kanske väckt något intresse för denna filmen för det är det minsta jag kan göra för den. Själv håller jag denna högt så köp den, se den och älska den precis som jag gör! Med varmaste rekommendationer!

Firetrap - 2001

Panzer Division Weekend Video rullar igen efter en liten paus för att ladda batterierna och spela lite Fallout 3 så nu drar vi i gång igen med lite slagkraftig PM-mangel!

Vad får man om man korsar Entrapment, The Towering Inferno, Backdraft med Dean Cain och PM? Svaret är denna film. Dean Cain som verkar vilja lägga trikåerna bakom sig har gjort både PM som djurskräck och även en Denzel-film. Bra för honom för Stålmannen sög. Denna däremot gör allt utom suger för detta är PM med lite större budget, relativt kända ansikte i rollerna minus en barbröstad Gary Daniels som delar ut råsopar tråkigt nog och en Vanessa Angel som försöker sig på att än en gång att agera. Annars ser vi Richard Tyson som slemmig säkerhetschef, Steven Williams som totalt apatisk brandchef som totalt skiter i att det regnar kroppar från skyn och bara betraktar spektaklet roat, en puma vid namn Mel Harris, Lorri Petty som är relativt nedtonad, Jim Storm (från diverse Dan Curtis-filmer) som övertygar som stark karl och chefen på stället, Elena Sahagun från andra PM-filmer som Intent To Kill och Marked For Death med allas våran Sigge och sist men inte minst direkt från Seinfeld, John O´Hurley där han spelar Elaine´s sköna chef.

Storyn är den att Cain ska bryta sig in i en skyskrapa för att stjäla ett datachip men företaget är under isen och alla snor hejvilt från dem så när väl Cain är inne så startar någon en brand och hela rasket går under i lågor och nu måste tjuven Cain, utklädd till polis, rädda dem alla från en säker död. Ni ser själva, ooriginellt så in i vassen men lik förbannat grymt underhållande. Gott digitala effekter får vi men de funkar trots den ansträngda budgeten och vad vore en PM utan en vildsint biljakt? Det får vi med precis som blodiga och fina squibs. Lyckan är total!

Stämningen är fin, tempot flyter fint och man blir glad av filmen för det är så kul att se den. Alla gör bra i från sig och speciellt Storm öser på fint och det är inte utan att man blir sugen på att se om några Curtis-filmer nu med honom i. Puman Harris ger samma intryck men där gäller det mer lättklädda roller så känner någon till sådana så hör av er! Som PM-holic så är detta ett givet inköp och en värdig film i en ständigt växande samling av deras titlar. En kul och underhållande film som inte sviker och bara cementerar PM´s odiskutabla rykte mot ett annat mindre nogräknat bolag vars-namn-inte-nämns här. Happy hunting!

Dinocroc - 2004

Roger Corman har flera, om inte för många monsterfilmer, bakom sig men detta är inte en av de bättre av dem. Snarare tvärtom. De digitala effekterna är rätt ut sagt horribla även om jag kan förstå varför de använt sig av dem men de kunde i alla fall ha byggt en liten modell och sedan använt den på något påhittigt sätt. Antonio Margheriti kom alltid undan med det. Storyn är den vanliga med forskare som hittat en uråldrig krokodil och sedan gjort något med den så nu är det ett en helt ny ras och den rymmer säkert som amen i kyrkan och tar sin tillflykt i en lokal insjö/badort där den sätter i gång med att knapra i sig besökarna. Eller snarare en av dem för fler tror jag inte det blev.

De som jagar den är Bruce Weitz, Charles Napier och Costas Mandylor. Joanna Pacula är med och blir ett mellanmål men det är inget att hetsa upp er över för detta är inget kul bidrag till monstergenren. Och varför jag ens är inne på min andra utgåva av den har jag ingen aning om. Ännu mindre vet jag varför jag har ordnat uppföljaren Dinocroc vs. Supergator samt Supergator heller. Jag tror det är något fel på mig, ärligt talat, för de kan inte vara så värst mycket bättre än denna och i värsta fall så är de säkert sämre med. Men håll inte andan i väntan på vilket för ni lär säkert läsa resultatet här så småningom vad det lider.

Dobermann - 1997

Ah, fransk film vilken njutning det är! Dobermann med Vincent Cassell, Monica Bellucci och Tcheky Karyo som den überbrutala polisen som är vårat favoritpar i hälarna är inget annat än en fin uppvisning om hur/vart skåpet ska stå. Snyggt foto och finurliga scener med våld är bara en av orsakerna att se denna. Några andra är Cassell/Bellucci, en tredje är scenen med snutarna som brinnande lämnar nattklubben, en fjärde är transan Sonia och än en gång Tcheky Karyo som inspecteur Sauveur Cristin. En man som inte drar sig för att krascha en familjemiddag, outta sonen som transa/hora, ta barnbarnet som gisslan samt låta detta leka med granater för att sedan skjuta dess mor. Varav en poliskollega förbittrat utbrister: Jag ska dekorera din gravsten med hakkors därav Cristin svarar cool lugnt: Vi kan prata dekorationer senare.

På den nivån är det kryddat med porr, snusk och annat trevligt. Incestuösa böjelser förekommer med men främst är det rån det handlar om samt våld i världsklass. En fin scen är när en bil framförs i hög hastighet och ett ansikte trycks ner i väglaget med önskvärt resultat.

Nu är jag svag för Vincent Cassell då det är en utmärkt skådespelare samt en lycklig man, speciellt med tanke på hans fru, men detta är faktiskt Karyo´s film för han överskuggar allt och gör den grisigaste polis som jag sett på film. Harvey Keitel har inget på honom här. Så är suget efter lite franskt i kväll så se för guds skull till att det blir denna det står emellan eller någon annan fin fransk våldsfilm. Annars funkar Asterix & Obelix: Uppdrag Kleopatra fint för den är Monica Bellucci också med i.

Brain Smasher... A Love Story - 1993

Jag minns när denna fick sin release och den blev fullständigt slaktad enhälligt av precis varenda kritiker. Samma kritiker som bara ser tjusningen i svensk glesbygdsfilm, Bergman relaterade ångestinstallationer och annan pretentiös smörja borde få sina könsorgan doppade i sylta och sedan uthängda till vildsvinen för detta är en grymt underhållande film som det tagit mig allt för lång tid att se. Kanske var det kritiken som hejdat mig eller bara mitt svaga sinne för jag är barnsligt förtjust i Andrew Dice Clay. Precis lika förtjust i honom som jag inte tål Teri Hatcher, ungefär lika passionerat. Men Hatcher överraskar mig här precis som Albert Pyun gör genom att göra detta till mer än en typisk actionkomedi i mängden.

Visst är det gott komiska inslag i denna och det är just de som Brion James och Tim Thomerson´s spel som korkade poliser och en fullkomligt briljant granntant som höjer filmen. Det samt den underhållande dialogen som är minst lika vasst skriven av Pyun. Bovarna i dramat är kinesiska Shaolinmunkar som precis hela tiden blir förväxlade med japanska ninjas vilka de bestrider även in i döden bokstavligt talat. Det förekommer så ofta att man själv till sist skriker det i soffan med dem. Så kul är det. Själva actionen består mest av slagsmål med tillhörande sparkar, slag och hoppande precis som det bör vara i en film av denna stilen bara det att det är gjort med en stor glimt i ögat från de inblandade. Ta bara scenen när Brion James råkar ut för ninjo.. Shaolinmunkarna på kontoret. Storkomik bara det.

Nu är det lågbudget så det skriker om det vilket scenen i början av filmen tydligt visar när vi ska luras att tro vi är i England och en statist ska prata med brittisk dialekt, det funkar inte men man sväljer det direkt när the Dice kommer i bild och tar över med sin säregna stil. Hatcher spelar filmen så väl hon kan och verkar ta den på största allvar men kommer in i det komiska i slutet. Nu är Hatcher ingen vidare skådespelerska men hon har en fin kropp så jag nöjer mig med det fast ska jag vara ärlig så växte hon ett par pinnhål i mina ögon efter denna insatsen. Bland annat så har hon ett par roliga scener med en lirare som heter Romeo. Hela filmen är fylld av komiska stunder som man inte direkt är beredd på vilket skänker filmen dess stora underhållning.

En annan sak är den att det förekommer ett par händelser som jag inte tror är avsedda att hända men som Pyun ändå lät vara kvar i filmen. Den ena är när munkarna jagar Hatcher på en rak gata och en av dem helt enkelt snubblar oväntat bara för att resa sig upp och springa vidare igen. Det ser så oväntat ut att det kan inte vara planerat medan den andra är när ytterligare en munk ska hoppa på en vägg eller det var ut genom ett fönster och missar totalt. Kul som sagt och säkerligen inte avsiktligt.

Storyn, vilken jag glömt skriva om, handlar om Andrew Dice Clay som är utkastare aka Brain Smasher som erbjuder sina tjänster åt Teri Hatcher´s modell för att skydda henne mot de illasinnade munkarna som vill åt en röd lotusblomma hennes syster skickat till henne för att få världsherravälde. Ja, ni fattar resten. Det är slagsmål, komik och massor av fyndig dialog. Ta chansen att se den för detta var en riktigt underhållande film där även skurkarna får chans att glänsa med lika vass dialog de. Speciellt Yuji Okumoto som deras ledare. Rekommenderas det varmaste!

Firecracker - 1981

Mer känd i Sverige på vhs som Kinasmällaren så är detta för mig höjdpunkten av Ciro H. Santiago´s filmer. Våldsam som få och minst lika underhållande så är detta en fin resa i våldets tecken som vi får ta del av när Susanne (Jillian Kesner) reser till Filippinerna för att finna sin försvunna syster. Väl på plats så faller hon för den mystiske Chuck (Darby Hinton) som hon inte är medveten om har mördat just hennes syster bland andra. Chuck är hantlangare åt den lokala drogkungen samt dennes mästare i hans dödsmatcher som visas mot betalning för rika kunder. Matcherna är blodiga och råa och Chuck njuter av varenda minut. Men Susanne visar sig vara minst lika farlig och snart nog så kommer sanningen fram och de nu intima parterna möts i ringen.

Visst brer jag på bra här? Men låt det inte lura för det är så det går till bara det att det är fan så mycket mer underhållande samt blodigt. Santiago´s filmer brukar vara våldsamma men denna tar nog priset för när man såg denna som liten krabat så var den första utgåvan oklippt och satte därefter sina spår när det kom till karatefilm, denna underbara term. Tyvärr förekom filmen vid senare tillfällen vara klippt då man valde att återse den då bolaget (Continental) släppte om den i trimmad version. Fast nu är det i sin ordning och allt våld är på sin plats igen och man får återknyta bekantskapen med spetsade kroppar, en skalle som sparkas in i en cirkelsåg, stavar i ögon för att nämna visa trevliga saker.

Karateactionen i filmen är av det bra slaget och Jillian Kesner är en riktig fena på att slåss samt är en riktigt snygg kvinna med härlig kropp som visas upp vid ett flertal gånger. Bland annat i en fin jaktscen där hon jagas av två kåta lowlifes där hon i jakten förlorar plaggen sina ett efter ett innan en skära till slut delar hennes bh så allt hon har på sig är trosorna. En fin film som sagt. Darby Hinton som senare gav sig in i Andy Sidaris träsket där han rullar runt med Sybil Danning, iofs hade jag nog stått ut med det själv tror jag vid närmare eftertanke, visar sig vara en fena på att slåss han med och bjuder på en fin insats i början av filmen men den får ni allt se själva.

Vad som däremot slår hårt mot ens medvetande är det att Santiago har helt enkelt snott soundtracket från Shogun Assassin och använt det i denna filmen och det funkar klockrent på något underligt vis. Själv satt jag med hakan på golvet och inväntade Lone Wolf himself att dundra in i filmen och slakta alla men se det gjorde han inte utan till sist så accepterade jag läget och fann det passa fint. Även om det är till fel film. Men nu så är detta en Santiago-film och en Santiago utan något snott är helt enkelt ingen Santiago-film. Se och njut!

Werewolf In A Women´s Prison - 2006

Precis när man trodde att man sett det mesta så springer man på denna upplevelse. För en upplevelse av det billigare slaget är det för med en budget som är lägre än min totala kostnad för tamponger på ett år så får vi ett ovanligt våldsamt äventyr som saknar motstycke i dagens filmutbud. Storyn är tagen från fina filmer som Dog Soldiers, An American Werewolf In London och andra varulvsfilmer. Fast mest är det från just John Landis film även om titeln är tagen av Bruno Mattei´s fina Violence In A Women´s Prison.

Handlingen är den att vi får följa ett ungt par som tältar i Mexiko när deras tält blir attackerat av en varulv som är den mest gympumpade sak jag sett sedan jag var på stranden senast. Aldrig förr har jag sett en sådan varulv som denna och framför allt inte i den här storleken. Nu är detta en stuntman i dräkt som lufsar runt och härjar loss det värsta och har sig. Nog om det. Killen blir dödad och tjejen blir biten bara för att sedan vakna upp på ett fängelse för de kriminellt sjuka där bland annat en flata/dominatrix springer runt och styr, karlarna/vakterna är lika många som de kvinnliga internerna och den manliga direktören mest ser till att sälja de intagnas kroppar för pengar. Och när våran hjältinna väl är på plats bakom galler så dröjer det inte länge förrän hon förvandlas och börjar slita sina medfångar i stycken.

Blodet flyter, armar, ben, tarmar och fan vet allt flyger i tid som otid genom luften och vi får se allt i bild. Även en massa omotiverad nakenhet som korkade scener. Min favorit är när direktören och hans dominatrix står framför tre interner och lägger ut planen för dem och den svarta tjejen stirrar mellan direktören och hans väninna med en blick som tydligt visar vad hon tänker om sitt läge hon befinner sig i. Med andra ord så ser man tydligt att hon tänker: vad fan gör jag här!

En annan cool scen är när våran hjältinna och hennes nya cellkamrat döms att tillbringa tid ute i solen som straff. Problemet är bara det att de har inget vatten men då kommer väninnan på att svetten från deras nakna kroppar hjälper till att släcka deras törst så de ligger snart nog och slickar varandra torra från svett och inget, precis inget, missas av kameran. Ytterligare en skön scen är när väninnan säljs till en utomstående kund som sätter på henne för fullt när hon är fastbunden och allas våran favoritulv kommer på besök, sliter av kunden huvudet samtidigt så som kroppen fortsätter knulla väninnan som skriker efter mer, fullt omedveten om att något saknas på hennes partner. Hey, så länge det juckas där bak så...

Effekterna är primitiva men fullt sevärda och de blandas med mindre övertygande sådana i cgi. Nu är de faktiskt rätt usla men har man tagit så här långt i filmen utan att stänga av på grund av budgeten så överlever man det. Våldet är kul och kropparna stympas i ett rasande tempo så tar man det i åtanke med all nakenhet som det bjuds på så är detta något att visa för farmor under förespeglingen att det är en ny Wallanderfilm. och gillar damen inte detta så är det bara att släppa av henne på hemmet direkt.

Nu gillar jag varulvsfilmer och det är jag stolt över och denna räknar jag direkt in bland de finare stunderna där för detta är en sådan oväntad hit med all dess absurditet och overkill när det kommer till våld att man bara måste se den. För om denna är något förutom lågbudget så är Werewolf In A Woman´s Prison den våldsammaste varulvsfilm jag någonsin sett. Att den sedan är full med nakna damer, det är bara en bonus. Väl värd Weekend Video´s Seal of Approval!