Moon of the Wolf - 1972

Yes! Äntligen en varulvsfilm som är värdig sin päls som stuntmannen bär. Storyn är simpel och att lista ut vem som är ansvarig kräver inget geni så även fans av Cannon kan se denna och inte vara oroliga för att missa poängen. Men för säkerhets skull och för att trasha Cannon lite mer så tar vi handlingen för säkerhetsskull. Vad vi har är en liten håla i södern med strikta restriktioner, bestämda familjehierkarier, hemligheter och diverse gamla släktdrag. De rika är de rika och de mer eller mindre styr staden och de mindre rika, ja, de flyttar på sig när de rika kommer. Så en dag kommer liket av en ung kvinna i dager med underliga bitmärke och jakten sätter direkt i gång med jakten på vildhundar även om den lokala sheriffen inte lika lätt smälter det hela. Vad som mer komplicerar det hela är att kvinnan varit gravid och det återfinnes ett smycke vid brottsplatsen samt att en gammal bekantskap till sheriffen dyker upp hemma igen på grund av en mystisk sjukdom. Och snart nog så börjar det yla mot månen från olika platser i byn och det är verkligen inte någon jycke som står bakom de ylandena...

Nu är detta en väldigt fin film med mycket bra stämning som ger en och en annan stämningsfylld iskall kår ner längs ryggen på en. För det var ett tag sedan jag fastnade så fort i en film även om det inte var så svårt att se vart det barkade händelsemässigt då detta var en riktigt trevlig överraskning och en oväntat bra film. I rollerna som sheriffen ser vi David Janssen som gör riktigt bra i från sig och skänker en trovärdighet och tyngd åt filmen som gör att det blir trovärdigt och långt mer än en simpel tv-film. Inte för att det är något fel på sådana men de har en viss stil över sig medan denna inte har det. Kanske beror på skådespelarna i filmen eller för att regissören, David Petrie som även gjorde Fort Apache, The Bronx, har fullkomlig koll på vad han gör. Och det märks med. Andra ansikte vi känner igen är Geoffrey Lewis och Bradford Dillman, Piranha. så nu vet ni att detta är bra för det går inte att misslyckas med dessa namn och en sådan fin regissör. Inte enligt mig i alla fall.

När det kommer till varulven som kommer den in i handlingen halvvägs in i filmen och då är det mest kameran som visar oss vad den ser och vi hör bara morrande och rytande samt lite annat skoj som nu en varulv har för sig. Det blir bland annat en attack på en polisstation via detta sätt och det funkar fint får jag erkänna och i den sista kvarten, ja, då kommer den lurvige rackaren i bild och det ser bra och ludet ut. Kanske lite svag i ansiktsbehåringen men sen är det inte el hombre lobo vi pratar om heller. Tassarna/händerna däremot är kalas för de påminner om en östungersk hamnarbetare efter en hård dag i torrdocka.

Mitt intryck är bara positivt av denna filmen för det levererar fullt ut och med tanke på mina förväntningar var inte så värst höga så kanske det ökas på mer men filmen kommer att ses om för detta är en riktig goding och sådana ska man vara rädd om. Speciellt när det kommer till gamla tv-filmer med som inte är gjorda av Dan Curtis. Rekommenderas varmt!