Priest - 2011

Nej, nu får det allt vara bra för min del. För vad är det för trams som det ska pysslas med så fort det ska till en ny vampyrfilm? Priest är inget undantag men det som stör mig mest är finalavsnittet i Deadliest Warrior som inte drar sig för att para ihop de mest obskyraste kämpar mot varandra och hade de bara kunnat så hade de säkert satt Evert Taube mot Eliert Pilarm.

Eilert

  vs.

Evert

Tyvärr lär det nog inte bli möjligt fast man kan alltid hoppas. Så vad är det då för matchning som fått mitt skånska blod att svalla och få mig att dra in Taube på bloggen? Jo, Deadliest Warrior´s matchning av Vampyrer mot Zombier. Det var så dumt att jag skämdes för programledarnas skull när fyra övertygande personer med sina rötter i just de subgenres brakade loss och förklarade varför just deras favorit var bäst. En av dem var en manusförfattare bakom 30 Days of Night samt en författare till någon bok om hur man bekämpar och överlever vampyrer bäst. De andra två gästerna var en författare till World War Z och dennes partner som tydligen var från ett zombieuniversitet! Vars motto på deras jackor, jepp, de hade sådana med! var att "What you don´t know can eat you".

Enligt vampyrnötterna så hade vampyren blixtsnabbt rörelseschema och utommänskliga krafter samt ett bett i klass med en alligator som de kunde bita upp ett kranium med och hela käften var full med gaddar, precis som i 30 Days of Night. Bara att de var ännu snabbare och våldsammare. Ojojoj. De andra två gökarna ville ha det till att zombiernas enda plan var att ta över världen med sin epidemi! Vilken jäkla epidemi? Zombieviruset antar jag de menar fast vad jag har förstått av otaliga zombiefilmer så vill de bara förtära allt de kommer över. Gärna människor, inte fan har de någon hemlig agenda som gäller att ta över Vita Huset och styra världsekonomin. Ni läser själva hur fånigt det låter.

Så vad har nu detta med Priest att göra kanske någon undrar. Jo, för att vampyrerna här beter sig som de tidigare nämnda. De är supersnabba, stora gaddar som fyller käften och är allmänt fula. Problemet är bara att de ser ut som slempölar som fått fart på benen och nu slänger sig runt. Eller varför inte som i Doom när killen i rullstolen äntligen blivit förvandlad till ett monster. De fick mig även att tänka på monsterna i Pitch Black av någon anledning. Kanske hade det något med solljus och att de båda bor under jorden i något som påminner om  ett myrbo. Bara det att istället för Vin Diesel får vi Paul Bettany som nu är en arbetslös Priest som pensionerats eftersom de blev för mäktiga enligt kyrkan som nu styr världen mer fascistiskt än tyskarna någonsin gjort.

Eftersom vampyrerna nu är borta så behövs inte kyrkans kämpar mer så de är utstötta. Men plötsligt så kommer vampyrerna tillbaka och slår ut en familj, stjäl dottern där och sedan sätter fart mot stora staden för att ta över allt. Bettany´s Priest rycker ut och gör allt för att stoppa dem och med sig får han en kollega (Maggie Q, som inte bara är jäkligt läcker utan även har filmens absolut bästa scener både fighting och de andra) och den försvunna tjejens pojkvän. Tillsammans ska de tre stoppa ett skenande tåg med vampyrer som är på väg mot staden.

Priest går inte att se utan att tänka på John Ford´s The Searchers och det märks de tagit inspiration från den men Paul Bettany är verkligen ingen John Wayne så det stannar vid inspiration och att det i grunden känns om en gammal hederlig western där indianerna är utbytta mot vampyrer istället. Men det är inget som gör någon skillnad här för Priest är en tråkig, ointressant och fullständigt bortglömd redan hos mig.

Det enda som fastnade hos mig var Maggie Q som styr upp filmen med sin blotta närvaro och bjuder på fin figthing när tåget ska stoppas där hon spöar upp fem hårda knuttar med bland annat hjälp av deras egna motorcyklar och hederlig stridskonst. Paul Bettany är mer sammanbiten än tidigare men jag har oväntat svårt att ta honom på allvar som actionskådis framför allt i en film som den här. Han bör hålla sig till romcom´s och filmatiserad drama.

Andra kända ansikte i filmen är Christopher Plummer vars insats får mig direkt att tänka på hans roll i Star Crash där man riktigt ser hur han lider när han levererar Luigi Cozzi´s dravel till dialog. Bara de scenerna är värda att äga Star Crash för. Det, Caroline Munroe´s outfit och idén med the Hoff som universums prins. Visst ja, Brad Dourif dyker även han upp och inkassar en lön för ännu en sliskig typ på film som han gjort så många gånger förr. Filmens skurk är för övrigt Karl Urban som är träigare än vanligt och ser ut som han kom ifrån en western i slutet när han v'l visar upp sig. Så kanske ville de göra en western trots allt men fann en brist på indianer som ville ställa upp så det fick bli vampyrer istället för att casha in på den rådande vampyrtrenden.

Nu inser jag att jag har skrivit avsevärt mer än Priest förtjänar för även om den inte direkt är tråkig så bryr man sig inte. Grabben som ville se den lade sig efter halva och jag som inte var direkt intresserad av den såg klart eländet. Varför kan man undra fast det var kanske på grund av Q eller för jag hoppades på att somna i filmen som jag gjorde i dess första 20 minuter. Fast filmen visade sig bara vara 80 minuter lång så jag hann helt enkelt inte somna om igen. Ett plus får den för att den hade turen att ha med sig puddingen Mädchen Amick och ett stort minus för att den hade med Stephen Moyer från True Blood där han spelar vampyren Bill medan han här blir överfallen av just vampyrer. Den rollen kunde ha gjorts av precis vilken statist som helst.

Nej, detta är Weekend Video, last survivor of Priest. Signing off....