Sidewalks of Bangkok är ett tydligt bevis på att Jean Rollin ska hålla sig till sin genre vilken han kan bäst. Drömska landskap med vampyrism i fokus, fan inte denna smörja. Det enda som filmen har gemensamt med Bangkok är för övrigt turistfilmen i början av filmen och förekomsten av Bangkok i titeln. Inget annat. Det skulle vara de få asiater som Rollin kastat in för att få oss att tro vi verkligen är i Thailand. Handlingen är bara förvirrad och ska tydligen kretsa runt ett biologiskt vapen som en hora är lyckligt ovetandes om att hon bär på. Nu jagar två olika grupperingar henne där den ena av dem lurar i henne att de vill hennes bästa. Horan förs till Frankrike där allt och alla sätter på henne eller åtminstone försöker samtidigt som den andra gruppen jagar henne de med.
Väl framme så slåss det lite, det bjuds på nakna kroppar, det skjuts med knallpulverpistoler och horan piskas i en källare av två flator samtidigt som deras kvinnliga chef ser det på en videoskärm och smeker sig under tiden. Absolut filmens bästa scen. Sen tröttnade jag och började skriva det här för mitt tålamod tog slut och jag pallade inte se mer av eländet.
Allt som varit så bra och fascinerande av de andra Rollins filmer som jag sett är som borta här. Stelt foto, uselt agerande, fula människor, pinsam dialog och ännu mer fula människor. De kan inte ens dö ordentligt i filmen utan det ska rullas runt och sprallas för fullt innan de äntligen finner frid. Ska man jämföra Les Trottoirs de Bangkok med något så är det folkparksteater på pinsam amatörnivå som haft oturen att filmas för att bevaras åt oss som är korkade nog att betala för att se skiten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar