Devil Dog: The Hound of Hell - 1978

Jag är den förste att erkänna att det här både ser och låter för jävla dumt. En besatt hund som lever jävel, besätter sina småhussar samt dödar grannar på löpande band kan väl inte vara något att sätta på? Jodå för det här en fin liten tv-film med den alltid lika stabile Richard Crenna i leaden som den bekymrade familjefadern som finner sig i kampen med helvetets egna Lassie. Fast nu börjar det inte med det utan vi får följa en grupp med skumma personer som ger sig in på en kennel för att köpa en tik av högsta klass. Syftet är att locka fram mörkrets furste eller åtminstone något som ska påminna om honom. När det väl är klart och valparna är färdiga så delas de ut där de ser ut att behövas bäst.

Där kommer Crenna´s familj in då dottern förlorat sin hund samma dag, på sin födelsedag till råga på allt, och vem dyker upp om inte R.G. Armstrong himself i hög person varav han skänker dottern en liten valp. Allt är väl till en början men hembiträdet börjar korsa sig på övertid och snart brinner tanten upp på sitt rum. Crenna som blivit varnad för hunden tog henne inte på allvar, ej heller tar han sin fru, spelad av den oväntat läckra Yvette Carmen Mimieux, som menar att båda barnen börjar visa andra tendenser än de vanliga. 

Snart nog så ändrar hon sig med och inte förrän Crenna riskerar förlora en närkamp med gräsklipparen samt att hans vän Ken Kercheval, Cliff Barnes från Dallas ni vet, dör efter ha satt på hans fru som polletten ramlar ner och han börjar inse att vovven kan vara inblandad i det hela. Nu börjar den verkliga kampen för hur dresserar man Satans schäfer? Jag tror knappast kennelklubben har någon helgkurs i det.

Första gången jag sprang på den här var på VTC´s guldfärgade släpp av Devil Dog. Det gjorde verkligen inte att jag ville se filmen mer för det var och är fortfarande otroligt skrämmande illa. Se själva.

Wow! Spana in ögonen och den röda djävulen.

Inte nog med att de fått in både First Blood på omslaget de har även lyckats med att påpeka att Ken Kercheval spelade/var Cliff Barnes i Dallas. Bara det bör ge er en aning om hur stort Dallas var på tv förr. Ja, det omslaget får inte en precis att falla på knä och lova ut fri oralsex åt första bästa som vill låna ut filmen till en. Tack och lov så finns den både på DVD som Blu-ray från Media Blasters/Shriek Show nu och där måste jag framhålla blåstrålen som visar upp en oväntat bra bild. Tyvärr är vissa sekvenser i sämre kvalité och den största sekvensen utspelar sig i slutet, inte värre än man överlever fast bara lite synd på helhets intrycket av släppet. Filmen däremot är oväntat underhållande och ett bra bevis på att tv-filmer från 70-talet fortfarande kan spela skiten ur diverse moderna spektakel. 

Jag kom på mig själv med att gilla den här skarpt och den kommer definitivt att rulla fler gånger på min tv för det här var rejält underhållande och bra! Så lätta på börsen och skäm bort er själva med en stabil tv-film, det är ni allt värda! Rekommenderas!