Les Raisins de la mort - 1978

Eller varför inte The Grapes of Death för de som vill ha den engelska titeln är den franske regissörens första försök ut i zombieland där Zombie Lake var det andra mindre lyckade försöket. En film som jag fortfarande har att ta mig igenom som som ska vara fruktansvärt usel men säkerligen har sina trogna fans. Min första egna Rollin-upplevelse var som liten knatte i videon barndom där det blev fullkomlig närkontakt med en viss film vid titeln Tvillingarnas Övererotiska Sexlekar. Jag tror till och med den sågs två gånger och var bara ren porr. Fint! Eftersom det här med video hemma och hyra film var så nytt så var det ingen som tänkte på det att en liten knatte var med och glodde men det tog snart slut fast mest för farsan medan en annan kom undan med det genom att sköta det snyggare.

Det var min första kontakt med Jean Rollin. En egensinnig porrfilm som ska vara lika delar porr som skräck men bara är ren porr. Trots det så har filmen hängt kvar i bakskallen inte på grund av erotiken utan för den speciella stämning som var i filmen och som jag inte kunde skaka av mig. Att det ryckte i baguetten gjorde säkert sitt med fast det var något speciellt med filmen som satte sina spår så nu är den uppspårad igen och tiden har äntligen kommit för att jag ska kunna gå till grunden och se vad det var som gjorde intryck så många år sedan.

Fast nu var det Les Raisins de la Morte som gäller. Den här däremot sågs för ett par år sedan och fastnade i skallen den med inte kanske direkt för dess "zombies" utan mer för dess, än en gång, fantastiska stämning och den underbara Brigitte Lahaie. Handlingen är rätt lik Jorge Grau´s The Living Dead At Manchester Morgue/ Let Sleeping Corpses Lie. I båda filmerna är det påverkan på miljön/omgivningen som får en zombieepidemi att bryta ut. Så man kan anta att Rollin sneglat på Grau´s film mer än en gång för lite inspiration.

Brigitte Lahaie kastar kläderna.

Hur som helst. En ung dam på väg till sin fästman råkar ut för en incident på ett tåg där hennes väninna dräps av en ung farlig ungdom med Gustav Vasa frisyr och tysk mustasch. Hon flyr ut på landsbygden och söker skydd i ett minst sagt underligt hus. Väl inne så märker hon att mannen där är smittad/infekterad på liknande vis som den unge mannen på tåget men finner att hon inte får lämna gården. Till sist så kommer dottern till undsättning men bara att för bli dödad av sin far som drabbats av explosiv ilska. Än en gång lyckas hon fly bara för att springa på en blind flicka som behöver hjälp med att ta sig hemåt bara för de ska finna att vansinnet drabbat hennes hem med och snart nog finns det ingen plats kvar att fly till.

Knock, knock!

 
Nu kanske inte "zombierna" är så värst övertygande som zombier då de varken äter hjärnor eller det praktiseras kannibalism utan de helt enkelt mer nöjer sig med att slå ihjäl allt och alla de kommer över. Redskap används flitigt medan det är till min stora besvikelse som jag inser att inte en endaste traktor används för att sprida våldsdåd, terror och förödelse på landsbygden. Det är ett stort minus för filmen och min upplevelse för i Lenzi´s Nightmare City får vi åtminstone ens självgående gräsklippare med siktet inställt på något vi inte får se eller veta vad för illdåd där planeras.

Ej heller är det någon stor budget som sig bör och agerandet haltar mer än det flyter och det är uppenbart att Rollin förlitat sig på lokala förmågor som inte ens pysslat med småskalig landsortsteater på söndagarna. Visst, det funkar då det gör sina roller med stor inlevelse men för min del är det fröken Lahaie som står för det vackrare inslagen speciellt när hon låter plaggen falla och visar upp sin makalösa kropp. Men så är hon, detta är verkligen ett favoritinslag på Weekend Video, en gammal porrskådis som inte drar sig för att kasta plaggen allt för underhållningen och konstens skull.

En av Rollin´s styrkor som regissör är de fantastiska atmosfärer som han lyckas skapa och i Les Raisins... är det inget undantag. Stämningen ligger lika tät som dimman när den unga kvinnan flyr över landsbygden och det karga landskapet vilket ökar på filmens suggestiva stämning. Man bara sugs in i den så att säga. Tar man då alltsammans och blandar det med de rätt kassa skådespelarna, Brigitte Lahaie´s närvaro och utstrålning, de brutala morden för de är verkligen brutala, stämningen och miljön så får man en väldigt bra skräckfilm som jag har väldigt svårt att se som en ren zombiefilm.

Just våldet är grafiskt och förvånansvärt bra gjort där höjdpunkten är den med den blinda flickan som får ta det värsta av alla i filmen. Lite synd eftersom hon är väldigt trevlig att vila ögonen på så kanske det var därför som Rollin bestämde sig för att ge just henne det värst mordet av alla. Var inte oroliga för att missa det för det kommer ni verkligen inte att göra.

Les Raisins de la Morte är en fin introduktion för de som inte är direkt insatta i Jean Rollin´s filmer medan en film som Demoniacs kanske tar lite mer tid att uppskatta och inte direkt är för en nybörjare. Fast den avhandlar vi när vi kommer det för den har jag med sprungit på tidigare och det slutade inte lyckligt direkt... Den här däremot rekommenderas till alla som vill se en bra fransk skräckis och blev besvikna på Captifs.