Ung kvinna vaknar upp i kista i ett begravningshem bara för att finna att inte bara har hon inget minne av hur hon kommit dit samt att hon inte vet vem hon själv är. Väl ur kistan så upptäcker hon att en svartklädd man med silvermask i form av en dödskalle inte bara filmar, han planerar även att slå ihjäl henne så fort som möjligt. Väl ute ur huset och på väg från faran plockas hon upp av en man som tar med henne hem till frugan där de tar hand om henne och försöker få henne att minnas vad som skett. Bara det att mannen i masken följt efter och nu börjar likvidera hjälparna för att komma åt henne.
Det här är inget annat än en regelrätt slasher som överraskade mig det positivaste då den inte bara har en storbystad hjältinna i form av Bobbi Sue Luther som sitter på en rejäl hylla och gör sin roll som hjälplöst offer med bravur. Fast ett hjälplöst våp gör ingen film så där kommer Kevin Cage in som den hjälpsamme mannen som tar med henne hem till frugan. Cage fortsätter att skina i filmen med sitt stabila utseende och trygghet som han verkar bestå av samtidigt som det ligger något under ytan på honom och bubblar som gör att man inte vet riktigt var man har honom. Cage känns igen från Heat samt Sage Stallone´s remake på The Last House On The Left som går under titeln Chaos. Nu regisserade inte Stallone´s grabb filmen men han var en av de ansvariga bakom den. En annan lirare som känns igen är Sean Whalen och han minns de flesta säkert från ännu en Wes Craven film nämligen The People Under The Stairs där han var Roach, killen som levde i väggarna.
Så varför ska man då se Laid To Rest om den innehåller en storbystad bimbo och två skådespelare som är mer eller mindre bundna och förknippade med småroller? Därför att filmens gore är av fin och hög klass. Det öses på med kapade ansikte, kapade lemmar, sönderskjutna skallar, uppskurna magar med tarmar vällande ut och otroligt mycket mer. Vi får bland annat se vad som sker med ett huvud när det sprutas in däck på tub i ett öra. Väldigt intressant fast väldigt grafiskt, precis som vi vill ha det. Det är blodigt, slafsigt och sadistiskt med minst två huvudsprängningar. Nu är det inte bara våld och stora bröst som gäller utan filmen visar sig bjuda på en fin stämning och en gripande scen som åtminstone jag tog till mig. Kanske inte alla som gör men den är där för de som finner det lovande.
Den gamle slitvargen Richard Lynch dyker upp i en mindre roll och gör sitt för att förgylla en skön film med härligt sadistiskt våld med sin sköna stil vilket gjorde att jag fann filmen än mer underhållande vilket jag redan gjorde. För Laid To Rest är en jäkligt kul, våldsam och rolig film som jag nu ska se till att leta rätt på i ett bra släpp och som om det inte räckte så kom uppföljaren alldeles nyligen och går under titeln Chromeskull: Laid To Rest 2 vilken ska innehålla inte bara Brian Austin Green men även Michael Biehn. För er som bara vill se Bobbi Sue Luther utan att se själva filmen så kommer hon här:
Check out the rack! |
2 kommentarer:
Beställd!
Hoppas du gillar den!
Skicka en kommentar