Mamuwalde är en Afrikansk prins som inte direkt kan vara känd för sin intelligens då han plötsligt bestämmer sig för att åka till Transylvanien och där träffa Greve Dracula i ett möte som han hoppas ska stoppa slavhandeln i världen. Väldigt klok prins detta. Med sig har han sin älskade fru Luva. Efter en trevlig kväll med den gode greven så intas en konjak och prinsens planer angående slaveriet kommer på tal. Självklart som den aristokrat som greven trots allt är så skrattar han bara åt planerna och säger att det är färgade människor som prinsen och hans fru som får han att uppskatta bloddrickandet. Prinsen blir topp tunnor rasande och börjar veva loss. Draculas hantlangare brottar snabbt ner honom och han blir nerstoppad i en kista där Dracula biter honom och säger att han ska tillbringa resten av odödligheten där i samtidigt som hans fruga ska ligga utanför och svälta ihjäl samtidigt som han för ett jävla liv inne i kistan. Fast innan han stänger in honom berättar Dracula att hans nya namn är... Blacula!
Århundradena går och plötsligt är det 1972 och Dracula har varit död i 150 år. Slottets antikviteter reas ut och ett par extremt fjolliga inredningsarkitekter från L.A. (var annars?) prutar ner priset och tar rubbet med sig hem. Inklusive Mamuwalde och hans nya hem sedan 200 år.
Väl på plats försöker de öppna kistan och givetvis så skär en av dem sig och Blacula återuppstår!
Snart tar det inte lång tid innan Blacula är ute och ränner på gatorna 0ch de fjolliga inredarna är hans första byte!
Skön film med glimten i ögat som borde framstå redan i texten ovanför och William Marshall i rollen som Blacula är en höjdare! Stor som ett hus är han och för mig funkar det med en svart Dracula. Andra i rollerna är mindre övertygande men det spelar ingen roll för atmosfären och miljöerna är gamla och hederliga.
De fjolliga inredarna är underhållande i all sin fjollighet och de skänker en kul stämning till filmen med. Speciellt den ena av dem med sin enorma afro! Speciellt lökig blir han när huggtänderna är framme med.
Inte så mycket hat mot den vita mannen här utan mer inbördes bråk med varandra. Speciellt kul är det i en scen när doktorn i filmen besöker ett begravningshem för att kolla in en av inredarna och han som håller i det hela pratar och pratar och doktorn bara går. Bara den scenen bör ses. Riktigt kul!
Vampyrerna här är faktiskt de sämsta jag har sett! Otroligt långa tänder och grönt smink har de på sig och de ser mer ut som ruttnade hippies än vampyrer. Det är till och med så att de slår zombierna i Naschys mästerverk Vengeance Of The Zombies!
Annars är det som vanligt. Samma gamla historia med han jagar, de jagar och snart jagar alla varandra. Dock påminner den mig väldigt mycket om Love at First Bite med George Hamilton, en annan kul vampyrfilm. Fast denna var före. Kom även en uppföljare: Scream Blacula Scream
Något som är annorlunda här är att Blacula ändrar utseende var gång han blir vampyr. Konstigt egentligen för det är han ju hela tiden. Ögonbrynen växer ihop med håret och polisongerna med skägget, ja, han ser för dråplig ut i alla fall.
Skön film som var lite snäll. Inget direkt vampyraction utan mer lite romantik och sköna miljöer. Kul om man gillar blaxploitation och tanken på en svart vampyr vid namn Blacula!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar