Exit Speed - 2008

Viss ser postern lockande och lovande ut. Namn som Lea Thompson kanske inte höjer några ögonbryn för yngre tittare med oss gamla rävar så kommer namnet att plinga till med ett välbekant WTF! Lever hon ännu och desto mer, är hon fortfarande aktiv? Och det är precis vad hon varit med bara det att ingen direkt brytt sig om det. Själv minns jag henne bäst från Casual Sex?, Jaws 3D och Caroline In The City och Red Dawn såklart. Thompson som snart är 50 bast ser precis likadan ut bara det att det märks hon är lite äldre men fortfarande attraktiv på sitt eget säregna vis. Andra namn på postern är Fred Ward som ser ut precis som vanligt och Desmond Harrington som visst får störst utrymme på den men ser mest sjabbig och uppsvälld ut mot vad han gjort i Dexter-serien och Wrong Turn.

Nog med bilden och vem som är med i den nu för det är inte det som det ska handla om utan det ska handla om såvida denna är värd att lägga tid och pengar på eller ej. Svaret är nja. För ska man verkligen ta tips av en person som även kan rekommendera skräp som Never Surrender och sedan bortförklara det med att han själv tyckte det var skräp. Efteråt då. Förmodligen inte men jag gjorde det av två saker: först vänlighet och sedan för att Thompson var med.

Storyn är den att vi följer en desertör från amerikanska armén tillika Irakveteran som nu jagas av en annan militär (Fred Ward). Hon, jepp det är en kvinna det handlar om här som är så tuff som kvinnfolk ska vara på film i dag är, ger sig på en buss på väg till Texas där vi får stifta bekantskap med resten av personerna i denna historia. Vi får tränaren som avskedats för misshandlat en elev, farsan som ska till sin son han aldrig sett (Harrington), fotbollsmorsan som ska hem till kottarna (Thompson), det fräscha paret som precis träffats, busschauffören som även han är Irakveteran, gammelgubben i laget som är mexikan och bara pratar spanska osv... På vägen som leder dem framåt så blir det en olycka med ett mc-gäng som ska styla sig på vägen och nu börjar de att mörda vilt och vårat glada gäng tar bussen och drar. Till en nedlagd skrot där de snart finner sig instängda, omringade och hela baletten. Där ska de nu överkomma rädslor, fientlighet mot varandra, språkbarriärer och annat skoj som kan ske när man är omringad med personer vilka man inte tåler samtidigt som ett stort gäng knarkande knuttar gör sitt bästa för att köra över och sedan våldta en.

Visst händer det saker som gör att ens intresse hänger kvar men för min del var det mest Thompson och Ward som förtjänade den för de andra var bara utfyllnad och kanonmat. Våldet är däremot av det intressantare slaget då det lägg fram riktigt ordentliga squibs som lämnar stora hål i personerna som drabbas, vi får lite pilbågsaction av en vegan som först inte vill döda men när det väl är avklarat med den första att falla helt enkelt kallar de döda för djur, inget naket även om jag hoppades på att Lea åtminstone skulle bjuda på ett bröst eller två men tji fick jag där... Fred Ward däremot behåller klokt kläderna på. Ska man dra fram det negativa så är det det att man skiter i karaktärerna då de endast är tunna och ointressanta. Samma med skurkarna.

De är fyllda med moderiktiga tatueringar samt piercingar och fåniga frisyrer och de utför korkade grejer på sina motorcyklar under tiden som de kör dem. Om det är för att styla sig eller det är för att regissören tycker det är häftigt och säkert kommer att imponera på någon låter jag vara osagt. Men ska man ha med färgstarka skurkar så måste de vara rejält mer intressantare än dessa här för de är bara sura. Som film duger den som tidsfördriv men vänta er ingen Snake Eater eller något som ens påminner om PM i deras svagaste stunder men till dennas försvar så är den bättre än det mesta som kommer från Nu Image nu för tiden. Filmen är i alla fall inspelad i Texas och några Bulgarer ser vi inte röken av här. Så se den på eget bevåg men klaga inte här om den inte faller er på läppen för det kan ni få numret till personen som tipsade mig om den.