Vampire Circus - 1972

Hammer är alltid rätt och när det kommer till deras vampyrfilmer så kan det inte bara misslyckas. Här slipper vi metrosexuella ungdomar som ska locka åldrande fotbollsmorsor till biograferna för här får vi adliga fast smått fjolliga karlar med förkärlek för småflickor, gifta fruar och våld med alldeles för långa hörntänder. Kryddar man det med en cirkus, en dvärg, en stark karl och lite djur så har vi Vampire Circus och vad som leder fram till dennas ankomst är att en liten by tröttnar på sin lokala adliga vampyr och kväser fanskapet tillsammans med dennes vampyrgroupie som inte drar sig för att offra barn till sin hjälte. Tack och lov så är detta den sorts film där de som pålats hinner springa runt i en kvart och kasta ur sig hot och förbannelser till de som dräpt honom innan denne väl lämnar in tofflorna. Så femton år senare så kommer en cirkus till byn som för stunden lider av en pest och kan bero på en viss förbannelse och när sedan båda yngre som äldre försvinner drastiskt så börjar det hela om igen....

Det är så klart Hammer med alla dess stiliga miljöer/kulisser, urringningar och bra agerande. Effekterna är våldsamma för att vara just Hammer och vi får en panterattack som är väldigt snabb men rå och efterspelet visar verkligen att Hammer inte var blyga för att dra på om det behövs. Vi får en fin pålning i en kyrka och en väldigt innovativ halshuggning i slutet som jag inte alls hade väntat mig. Till den används något så udda som en armborst så bara det bör ge en bild om vad som sker i bild. Stämningen är typisk brittisk och Hammer, än en gång, och i sällskap med en iskall Guiness så kan man inget annat än mysa en trött och seg söndag. Är man ett Hammer-head så är detta verkligen en film att kolla upp även om den är OOP fast det ska vara ett nytt släpp på gång för de som är intresserade och det är väl alla som hänger här antar jag? En bra film helt enkelt!