Ovanligt nog för en PM-film så börjar denna med en jakt på hästrygg och med en massa vildsinta asiater som slår ihjäl varandra med svärd. Så långt ifrån Las Vegas och skottlossningar vi kan komma men håll ut! Vi kommer dit i rappet. Efter ett kort intro som ska visa sig handla om svärdet allt ska centrera om så är vi tillbaka i nutid i Las Vegas med skottlossningar och tuffa poliser med golfhandskar som sparkar och slår. Här får vi följa två snutar som dundrar in på en mack för att stoppa ett rån där plötsligt en av dem drar fram sådana stavar som Jeff Wincott så väl använder i Martial Law 3: Mission of Justice. Tyvärr är inte Wincott med i denna då det hade behövts för detta är, trots det är PM, inget vidare.
Tråkig, seg och ointressant med en sur story som inte är originell på något vis får vi följa Steven Vincent Leigh´s polis som ska hämnas sin partners död och samtidigt sätta på hans syster i jakten på detta satans svärd som är så otroligt eftertraktat. Att sedan några lokala gangsters kommit över det och nu använder det för att rånmörda köparna gör inget åt saken heller. Givetvis så är det en av dem som mördat partnern och det är Angelo Tiffe som spelar den fulingen. Tiffe är även den som är värd att se i filmen då han gör en samvetslös gangster med bra stil. Efter att ha stört mig fruktansvärt i Intent To Kill med Tracy Lords och sedan förvånat mig med klassikern The Last Riders med klippan Erik Estrada så är han en ny PM-favorit. Bra utstrålning och en härlig karisma så fastnar man lätt för honom. Så hade det inte varit för Tiffe så hade denna inte ens setts klart. Leigh som lead funkar inte alls då han är alldeles för lättviktig som good guy medan han gör bad guy-rollen med bravur i Deadly Bet mot Jeff Wincott och hetingen Charlene Tilton. Underligt men det är så det är.
Trots lite pang-pang och en jäkla massa sparkande hit och dit så rör denna mig inte det minsta. Inte den sämsta PM jag har för där är värre men långt i från den bästa av dem. Att den ens skrivs om är det att PM får finna sig i lite sågningar med och hade det inte varit för just Angelo Tiffe så hade denna inte nämnts här alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar