A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors - 1987

Den tredje filmen i serien och förvånansvärt nog den jämnaste av dem med. Nej, jag skrev inte något om att den var bäst utan jag skrev den var den jämnaste av dem tre första filmerna. Dock är det den flamsigaste av dem alla med ett gäng riktigt korkade ungdomar som ska vara de sista av Elm Street barnen och deras skötare Nancy som kommit tillbaka till serien igen efter en films frånvaro. John Saxon är även han med på ett hörn och visar vart skåpet ska stå, precis som Lawrence Fishbourne gör bara det under namnet Larry. Filmens jobbigaste inslag står Patricia Arquette för som bokstavligt talat skriker sönder hela filmen då hennes repliker visst bara består av just ett satans skrikande.

Även om Freddy haft en rätt framträdande roll i de andra filmerna så är det i denna som han verkligen kliver fram och tar för sig av rampljuset. Det är även i denna som han blir mer komisk än skrämmande om nu någon känt så för honom överhuvudtaget. Själv finner jag honom varierande mellan komisk och irriterande men här får han till det rätt bra och Englund trivs i rollen. Nu har denna jämförts med den första filmen som de två bästa i serien men det har jag svårt att acceptera riktigt för tvåan är den starkare av alla de tre filmerna medan denna slår in på det mer komiska och överdrivna sättet som senare bara ökade lavinartat i tramserier. Här får vi även del av Krueger´s ursprung vilket jag bara finner överdrivet för tanken på att han helt enkelt bara är en mördare är avsevärt mer skrämmande än att han är en oäkta son till hundra galningar även om det sistnämnda funkar bättre för kåta tonåringar som vill knulla på bio och se lite film mellan varven i stolarna. Men har man sett de andra två filmerna så kan man allt utsätta sig för denna med. Om inget annat så för John Saxon´s skull.