The Fury - 1978

The Fury, vad kan man säga? Brian de Palma´s film med John Cassavetes och Kirk "Cactus Jack" Douglas är ingen direkt film man kan tro man har någon koll på för den svänger rätt kraftigt mellan varven och slutet är minst sagt explosivt får man allt säga. Storyn är den att Kirk är i mellanöstern med grabben när det plötsligt utbrister ett attentat mot dennes liv och Kirk förmodas död samt grabben förs bort av Cassavetes. Men Kirk är inte den som är den så han tar upp jakten och det blir inte alls vad man kan tänka sig det ska bli. Visst är det rätt standardiserat först men det tar snart slut för här gäller det att hänga med.

Vad som hänger i min skalle under hela filmen är Carrie, varför vet jag inte för jag har bara sett den filmen en gång och jag har inget sug alls att se om den men ändå så är den där under denna. Kan bero på att det är även det en de Palma film och att Amy Irving som är med i den även är med i denna. Det är faktiskt henne det handlar om här men det är inte det. Jag tror det beror på det telekinetiska som figurerar rätt friskt i båda filmerna.

de Palma är ingen husgud för mig och bland hans filmer så är det bara Sisters och The Untouchables som jag gillar. Och nu denna då för det var en skön film. Visst den hade sina lite dryga sekvenser men den första timmen är fin där höjdpunkten är när Kirk brakar in hos ett äldre par och tar för sig av vänskapen med svärmor i huset. En härlig tant helt enkelt. Andra halvan är lite drygare och man tappar tråden lite då det känns som filmen hoppar lite mellan genrerna innan den slår till med släggan och levererar det trevliga slutet. Men det styrs upp av ett par fina scener som sticker ut. Varav några av dem är när Irving rymmer från huset och Kirk dyker upp i taxin, helt filmad i slowmotion, scenen när Kirk, igen, ringer obscent samtal i kanintofflor tror jag det var och scenen på nöjesfältet med araberna eller vad nu de var. Kanske inte oväntad för man har sina misstankar när det läggs upp för den men fullt underhållande.

Men vi får ju inte glömma bort Charles Durning som är med på ett hörn han med och är precis lika härlig som alltid. Dennis Franz, en annan härlig prick det med för övrigt, gör sin debut här och spelar en polis som är rädd om sin bil. Där får vi en underhållande biljakt med för övrigt. Filmen i sig är bra, mycket bättre än jag väntat mig även om den känns lite hoppig mellan vilket den vill vara till och från men det styr upp sig igen. Så får ni en chans så se den. Något annat vore bara korkat för all skit som de Palma gjort på senare år är långt ifrån lika bra som denna.