Scars of Dracula - 1970

Efter mycket möda och besvär så är vi tillbaka igen! Weekend Video - var god dröj! borde bloggen döpas om till... Men here we go again!

Den gode greven blir som så många gånger förr återuppväckt efter sitt sista nederlag och det görs denna gång av förmodligen världens fetaste fladdermus som mer torrjuckar sig fram i luften än flyger och det är en syn man bör kolla upp! Snart nog är han tillbaka på torpet och fortsätter att sprida skräck och jävelskap runt sig till de småkorkade bybornas förfäran. I byns pub som verkar vara centrumet för allt som händer ser vi klippan Michael Ripper och det är bara honom förutom prällen som har dialog av karlarna där. Ripper driver inte bara puben utan han är även den som leder ett rätt fjuttigt upplopp mot slottet där de försöker bränna ner det vilket visar sig lite svårt då sten sällan brinner så värst bra. Och det påhittet slutar inte så värst bra för Ripper och hans muntra män.

Men snart nog dyker en rastlös lirare upp och vips så är han på slottet där han inkvarteras av den kylige greven som erbjuder kost och logi samt lite poon tang som killen tar för sig med resultatet att damen i fråga dödas av greven och sedan styckas av hans trogne tjänare, allt i bild såklart. Men strax efter kommer brodern med brud i följe för att finna sin bror och givetvis hamnar de med ni vet var. Och snart är det katt-och-råtta-lekar och uppgörelser i slutet samt den feta fladdermusen vi alla kommer att älska när den juckar sig fram.

Vad som skiljer denna från de andra i serien är det att den utspelar sig så gott som på slottet och greven har repliker som funkar fint. Lee gör sitt bästa som alltid och här får vi inte bara se mer av hans sadistiska sida utan även hur greven klättrar, bokstavligt talat, på väggarna. Han torterar, gottar sig och har ett kärvänligt förhållande till en viss bevingad kamrat med och vi får här se hur han kommunicerar med djur som aldrig direkt visats tidigare i Hammers filmer. Våldet däremot är grovt för att vara Hammer vilket vi märker fort när det stympas, spetsas och annat kul. Bra gjort är det med förutom ni vet vad men den är söt så den funkar.

Vad som funkar mindre bra är budgeten då det känns mer som en Corman-version då vi får mest kulisser och målade bakgrunder så den är den lägsta hittills vilket sänker intrycket åtminstone för mig. Men vi får en sak som styr upp även det är Patrick Troughton som Klove, tjänaren. Inte nog med att han har världens härligaste ögonbryn, han är perfekt motpol till Lee och spelar jäkligt bra vilket gör att man vill se mer av honom. Filmen i sig är en gammal barndomsfavorit hos mig och det beror mer på våldet där får jag erkänna för i en tid när man var van vid Lugosi´s Dracula så slog denna ner som en hundskit på hallmattan. Oväntad men underhållande så länge det inte är ens egen matta. Nu är den inte lika bra som förr för mig men den är inte sämst i serien, långt ifrån. Skön film med härlig stämning som alltid och ett bra inslag i serien även om budgeten kunde varit högre men Lee trivs och våldet är oväntat rått så njut med er innan något blött och brunt hamnar på eran matta...