onsdag 5 januari 2011

Buried - 2010



Ryan Reynolds är en favorit hos mig för han funkar fint i allt han gör och i denna film som han är ensam i en kista i visar han verkligen har koll på sin sak. I Buried spelar Reynolds en amerikansk lastbilschaufför som visar sig vara kidnappad och begravd i en kista. Med sig har han diverse saker men den som är värdefullast är en mobil på arabiska. Inte det lättaste att använda sig av men den berömda nöden har ingen lag så vad gör man? Och det är typ allt som händer i filmen. Reynolds ligger begravd och det antingen ringer till honom eller så ringer han ut till precis allt och alla med varierande resultat.

Även om detta låter ofantligt dumt eller långsökt så är det avsevärt bättre, intressantare och framför allt med klaustrofobiskt än man kan tro. Reynolds är rätt man för denna rollen då han inte viker en tum och fullkomligt öser på med allt vad han har och där ett samtal med hans frus väninna är min favorit. Han prickar precis in vad man själv hade sagt, gjort och betett sig bara det att han gör det begravd i en kista. Stämningen är fruktansvärt tryckt och kvävande och precis som i fallet med The Descent så är detta en film man har väldigt svårt att andas igenom. Man sitter mer eller mindre och kippar efter andan i takt med gubben i lådan.

När det kommer till själva filmen så är det en spansk film vilket gör den än mer intressant att se om nu inte konceptet med en nedgrävd Ryan Reynolds i sig är intressant nog. Nu är det inte tillräckligt med extas att filmen både är spansk samt att den har Reynolds i leaden för min del utan den fick sin topp när jag insåg att puddingen Samantha Mathis bidrar med sin röst i filmen vilket är synd för henne kan jag aldrig se mig mätt på fast här får det gå för det som sker i kistan är tillräckligt spännande för att få 90 minuter att röra sig snabbt.

Ska man undvika denna så bör man lida av extrem klaustrofobi samt extremt agg mot Reynolds för se den är ett bra tips. Själv är jag inte så värst het på trånga utrymme såvida de inte är fuktiga men det är en annan sak det så för min del var detta en väl fungerande upplevelse på flera vis men skräcken som filmen förmedlar via sitt upplägg är värt bara det en titt. Så lägg till Reynolds, Mathis och obehagliga telefonsamtal så lär ni med kippa efter andan i 90 minuter.

2 kommentarer:

Film- och Musikbloggen! sa...

den där ligger i min "ska se"-kö ska bara glutta på the walking dead-tv serien först.

Weekend Video sa...

Vad tycks om den serien då? Tyckte faktiskt avsnittet som Stakka Bo regisserade vart bäst.