Jepp, detta är den "berömda" monsterfilm med Alice Cooper som man kunde läsa om i OKEJ på 80-talet. Då kunde man läsa att han gjort en film med titeln Monster Dog och det hade gått åt ett par hinkar blod under inspelningen så givetvis väcktes intresset för att se den såklart men var den värd väntan? Inte direkt faktiskt. Claudio Fragasso är bakom den så då får ni säkert en inblick i hur den är. Det är Fulci´s rökmaskin från Conquest som går på övertid igen, det är lite blod och squibs samt ett halvt avskjutet huvud, rättelse där. Snarare en skalpering med hagelbössa. Monstret som det visas så fint på postern och i filmens titel får vi bara se huvudet på och med tanke på hur stort det ska vara så kan man inte låta bli att undra hur fan det får plats i baksätet på en bil utan det syns! Men det är den gamla Fragasso-magin som visar sig igen antar jag.
Filmen är inspelad i Spanien vilket märks i utomhusscenerna då de avslöjar var vi är även om plåtarna på bilarna ska visa Kalifornien. Förutom Alice Cooper så ser vi puddingen Victoria Vera som bjuder på flås och stönande även lite hud men inte tillräckligt för min smak då jag gärna sett mer av henne i bara mässingen. Speciellt när man blir helt blåst på den konfekten. Cooper själv är dubbad vilket gör att filmen blir ofrivilligt mer underhållande än vad som var tänkt. Dock är det Cooper själv som sjunger i de två sura låtarna han framför samt den usla rockvideon filmen börjar med.
Nu hade detta inte varit den film den är om det inte vore för att de har med en You´re all doomed!-snubbe som har en fruktansvärd timing att dyka upp vid de mest underliga situationer och om ni lyssnar på honom så avslöjar han filmens tvist med för er. Vad som är mest fascinerande är det att gubben har en väldig förmåga att klämma på brudarna trots att han verkar vara mer död än levande. Så ni förstår att detta är ett måste att se för Fragasso är Fragasso och allt han rör vid blir automatiskt en skinande skit som på något vis drar en till sig, hänger sig kvar samt får en att se det om och om igen tills det sist är bland det bästa man sett. Så även här.
Vad däremot som gör mig mer förbryllad än monstret och hur det kan undgå upptäckt i baksätet är filmens tagline: Twenty years later, the nightmare begins again and now it´s Lou´s turn to pay... Problemet är bara, vem fan är Lou? Ingen i filmen heter nämligen så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar