Horror of Dracula - 1958

Detta är så bra så det inte är sant fanimej! För det kan inte bli annat än med radarteamet Terence Fisher, Peter Cushing som Van Helsing och Christopher Lee i rollen som han alltid, på gott och ont, kommer att förknippas med. När man gör det så bra som här då får man ta det också. I denna version kortas Bram Stokers version ner. Harkers besvär med att finna sig till ro, sälja egendomar i England och upptäcka vad för hemlighet som den gode greven egentligen döljer. Allt det slipper vi här. Samma med flytten till England och förförandet av damerna som tar sin lilla tid. I stället är Harker en bibliotekarie som kommit för att döda greven men greven hinner före, drar till Tyskland och avverkar damerna på löpande band. Men han räknar inte med en ungdomlig och stilig Van Helsing som är mer slipad än han tror.

Lee brinner som Dracula och fullkomligt äger sina scener och när han äntligen ställs till möte med Peter Cushings Van Helsing så ser man hur det glöder mellan dem när de brakar samman i en fantastisk strid i slutet som man inte bara vill ska ta slut. Lee kör den klassiska nu-kastar-jag-en-ljusstake-mot-dig-så-jag-kan-överrumpla-dig på Cushing som i sin tur kör den klassiska motsvarigheten nu-faller-jag-ner-blundar-och-låter-dig-tro-du-kan-sänka-gaddarna-i-mig-din-fuling-så-jag-i-min-tur-kan-överrumpla-dig-tillbaka. Det är så jäkla bra alltså!

Cushing springer, hoppar och kastar sig på gardiner och håller ett jäkla tempo och Lee ger sitt med som greven som vägrar dö. En annan skön scen är när Cushing hittar kistan i källaren och plötsligt står Lee där och väser åt honom och stänger dörren, Simpel, javisst men så otroligt oväntad, plötslig och alldeles underbar att man blir rörd av deras spel mellan varandra. Fisher styr skutan med stabil hand som vanligt, miljöerna, kulisser som urringningar är på topp och damernas blickar mot Lee när han ska till och bita dem lyser av lidelse, förakt blandat med passion och det är inte utan att man undrar om de inte hade hoppats på att han ska bita dem på riktigt med i scenerna.

Denna första film om greven är en klassiker och en av Hammers finaste stunder och jag kan aldrig bli trött på den. Nu är den inte så värst läskig eller skrämmande men den har en sådan stämning, tempo och värme i sig att den är odödlig för mig, Jag kan förstå att Lee inte ville göra fler filmer då han tar greven så långt han kan här och det märks i flera av de andra filmerna att hans hjärta inte är i dem men här är det och stor är det med. Så alla älskare av Hammer, Cushing, Lee, Fisher eller bra filmer helt enkelt, se, köp eller helt enkelt se om för detta får ni inte missa helt enkelt! Underbar film och så otroligt bra.