Superstition - 1982

Hohoho, nu pratar vi om en gammal goding här som fortfarande vet hur man ska leverera magsugare med kraft och verkan. Gammal häxa som visar sig vara segare är gammalt knäckebröd lever bokstavligt talat jävel i, runt och vid en liten damm samt ett intilliggande hus där hon mördar precis allt och alla med brutalt och överdrivet våld. Den lokala kyrkan som visar sig äga marken bestämmer sig för att en präst med vissa personliga besvär, klunk, klunk, ska ta över huset med sin familj för att det ska bli slut på allt spring i och runt huset. Men häxan som inte är den som är den ger blanka fan i det och fortsätter i god gammal stil och fullkomligt slaktar allt och alla som sätter sina tofflor inne på hennes domän.

Mer är det inte till det än att en av prästerna försöker stoppa henne i samförstånd med den lokala bylingen men det går väl inte riktigt som väntat för dem. Tråkigt för grabbarna men desto roligare för oss som bevittnar deras undergång. För det är det som det går ut på. De ska dö så blodigt och rått som möjligt och vi ska frossa i det i soffan våran, ett lyckat koncept.

Nu är det inte bara våldsamheter i modern tid vi får utan även ett tillfälle att bevittna häxans egen hädangång med rättegång samt undergång med stor inlevelse. Och sådant är alltid kul att bevittnas, speciellt när de inblandade gör det med sådan stor inlevelse som här. Agerandet i filmen är bra, långt över vad man kan förvänta sig från en billig skräckfilm fast den stora stjärnan är häxan som vi aldrig direkt får se. Vi får endast en hand med grymma klor och en figur i kåpa som åker runt i slutet och härjar friskt. Skuggor får vi med från henne på väggar och tak och det tillsammans med den grymma atmosfären i filmen blandat med våldet gör att detta är en grymt underhållande film.

När det kommer till våldet så får vi kapade kroppar, avhuggna huvuden i mikrovågsugnar som sprängs, småflickor som spetsas på kors, andra småttingar som dör, en hantverkare vid namn Fred som hängs, en tjej som spiks i golvet via skallen i en grym scen och för att fresta med en sista scen, en präst som får en cirkelsågsklinga rätt igenom sig i en härlig scen. Effekterna är fina som en korvmacka med varmchoklad en kall dag och det är inte mycket att klaga på här mer än att man ser om den så ofta som man bara kan. För det är en utomordentligt skön film som är ett måste i samlingen! Rekommenderas hårt!