The Expendables - 2010

 

Så var den sedd, Stallone´s nya film efter den massiva Rambo. Ska han klara av att leverera ännu en hit eller ska det bli flopp? Själv hoppades jag på att den skulle bli lika fet som den såg ut att vara och nu så har jag facit klart för mig. För har man sett Rambo så är förväntningarna direkt höga om en minst lika våldsam och actionfylld story och det var det som jag misstänkte det skulle bli svårt att få till. Kryddar man sedan det med alla de namn som Stallone tagit med i filmen så blir det automatiskt högre på gränsen till svindel i förväntningsfacket.

För vad kan man vänta sig med namn som Gary Daniels, Eric Roberts, Mickey Rourke, Jason Statham, Jet Li, Terry Crews, Dolph såklart i en härlig roll, David Zayas, Bruce Willis, Arnold i avsevärt mindre form än man är van vid att se honom i. Ni ser själva, detta är namn som vet att leverera i eget fint namn med. Vad som gör mig glad är det att Eric Roberts är med så mycket som han är och fullkomligt äger showen med sitt sköna spel. Man blir glad bara av att se honom och jag hoppas detta leder till att vi får se mer av honom i kommande filmer.

När det kommer till action i filmen så är det inte lika maxat som i just Rambo men det betyder inte att det inte sparkar stjärt! Stallone har varit klok här och fördelat upp det fint med rejäla omgångar som exploderar i en grym final eller varför inte ta scenen där Stallone och Statham är ute och flyger. Den kommer att sitta fint på Blu-ray den scenen.

Vad som stör mig är det att Gary Daniels gott kunde fått lite mer utrymme i filmen för det är en härlig kille det och hans dödsscen i filmen är den man minns bäst för den är totalt oväntad och grym! Att det krävs två lirare för att stoppa honom och vilka det är, ja, det får ni se själva men scenen och dess intilliggande fight är kalas med en grym finish. Om den bara hade fått vara längre... Jaja, man kan inte få allt här i världen men Gary är med i filmen och det är det viktigaste för mig, Nu får vi bara hoppas på fler och större roller för honom med samt att PM kanske kan återuppstå för att fortsätta frälsa oss från ondskan som kallas för Cannon.

Så levde denna upp till förväntningarna? Hell yeah! En mycket skön film som kommer att ses många, många gånger i detta hushåll och ni andra bör göra det samma med,

Machete - 2010

Så var den här Robert "Spy Kids" Rodriguez senaste alster. Det som från början bara vara en trailer gjord för att marknadsföra dennes Planet Terror med pajasen Tarantino´s Death Proof vilka gick upp som double bills med fejktrailers mellan sig varav denna var en av dem. Handlingen är den att Danny Trejo är Machete och han använder just en sådan i sin hämnd för att straffa de som skadat honom och familjen. Mer är det inte bakom filmen. Det är übervåld i kvadrat och det är så våldsamt och överdrivet att jag inte ens gäspade åt det. Antingen är det jag som tröttnat på den här sortens överdrivna våld på film eller så är det jag, än en gång, som helt enkelt blivit för gammal för grabben älskade det. En annan sak som drar ner är de digitala effekterna som används flitigt vilket inte passar in om man ska göra en film som ska vara en Grindhouse film komplett med gryning print, nakna brudar och all dess innehåll. De digitala effekterna avslöjar just att det är allt utom en sådan film den så gärna vill vara.

En annan sak som är typisk med Rodriguez är att han använder samma ansikte om och om igen in i absurdum. Har ni egentligen sett en Rodriguez-film utabn Cheech Marin? Det skulle vara El Mariachi då. Jeff Fahey är med igen vilket är bra för han är bra här. Danny Trejo är ju självskriven men det kunde ju räknas ut. Vi får flera från Sin City utom Brittany Murphy tragiskt nog. Jessica Alba får vi och hon ser fortfarande ut som en docka i mina ögon även om hon flashar kroppen här. Michelle Rodriguez ser bättre ut än någonsin iofs men de bästa i filmen är så klart Don Johnson och mäster Steven Seagal som fullkomligt äger filmen. Seagal har så kul här som skurk att man blir glad bara av att se honom. Don Johnson visar än en gång att han är en suverän skådis men grym pondus som är tragiskt uträknad. Alla ni som inte sett Dead Bang än gör det!

Robert De Niro är med också i en roll och det är en helt oväntad sådan för honom vilket säkert ger honom lite nya fans men stjärnorna är såklart Johnson och Seagal. De gör filmen till vad den är och det är bara synd att Johnson inte har mer plats än han har. Själva filmen stuper på det faktum att vi får se hur liten och korpulent Danny Trejo egentligen är och det är ingen vacker syn, tro mig. Han ser mer ut som en trädgårdstomte med fängelsetatueringar och det är inte utan att Kane Hodder får konkurrens om den titeln. Trejo i sig mest mumlar hårda repliker och springer på mer stjärnor i filmen än han hade gjort om han så sprang naken igenom Hollywood med kalsongerna på skallen. För bära upp en hel film själv klarar han inte av. Däremot småscener som den i Anaconda är alldeles lagom tycker jag.

Nej, inget för mig men den kommer inhandlas för att komplettera Seagal-samlingen, inget annat och när ni ser filmen vilket ni säkert komma att göra, tycka om den, svära över mig och min smak, så kommer ni med att inse storheten i det som är Steven Seagal och Don Johnson. Tack för mig.

Harry Brown - 2009

Sugna på hederlig vigilante-film där packet får sitt med råge och med stora mängder blod på det mest smärtsamma vis? Allt utfört av en pensionär? Leta inte längre för Weekend Video hjälper dig att finna vad du söker och det kostar inget heller. Vi är snälla här och bjuder på det men kom gärna ihåg oss i ert testamente!

Michael Caine är såklart Harry Brown, pensionär med en enda vän och en döende fru på sjukhus. Vardagen består av att besöka henne på sjukhuset, spela schack med polaren på den lokala puben som drivs av Liam Cunningham, Dog Soldiers, och sedan somna framför tv´n. Tyvärr störs friden av det lokala ungdomsgänget som tar mer och mer för sig och viker inte för något. Harry själv vågar inte ens korsa deras väg genom en gångtunnel för att komma fortare till sin fru på sjukhuset. Men så kommer det nattliga samtalet från sjukhuset och iom han inte vågar gå den kortare vägen så hinner inte Harry fram i tid. Efteråt berättar vännen att han trakasseras av gänget och kort efter blir han mördad. Harry som är en gammal marinsoldat och som lagt sina minne från den tiden i malpåse när han träffade sin fru plockar fram sina minne efter hennes bortgång och när väl vännen är begraven så gör Harry precis vad alla egentligen vill men ingen vågar göra. Han sätter hårt mot hårt och nu ska svinen betala med blod!

Michael Caine är som helgjuten precis som alltid och fullt trovärdig som Englands hårdaste pensionär. Inte en tillstymmelse kommer över en när man ser honom likvidera avskum eller bevittna två knarkare gangbanga en utslagen tjej på film med tjejen bredvid sig i soffan. Man ser avsmaken i hans ögon men man vet vad som väntar svinen och han levererar precis vad man vill han ska göra med. Fans av brittisk film kommer att känna igen andra intressanta skådespelare i denna filmen som Iain Glen och Sean Harris så det är inte bara Michael Caine och Liam Cunningham att se fram emot i denna.

Våldet är lika hårt som stämningen i filmen är kall, skitig och allmänt mörk. Ljusglimtarna är få och regissörer Daniel Barber som här gör sin debut i långfilmsformat övertygar mig i alla fall om att denna killen kommer att gå långt. Tidigare så har han bara gjort en kortfilm så kom ihåg var ni läste om honom för det tar inte slut med denna fina film. Jag tror inte jag behöver skriva vad jag tycker om filmen för det är säkerligen rätt uppenbart men den är precis sedd och den är redan beställd med för detta är en film som verkligen satte mig på pottan för Harry Brown är tillsammans med The Road och REC 2 bland det bästa jag sett i år.

Black Death - 2010

Sugna på film i stil med Witchfinder General? Look no further. Christopher Smith, mannen bakom Creep och Severance samt besvikelsen Triangle är tillbaka med sin starkaste film i karriären. Här får vi följa under medeltiden och Digerdödens period en skara män som är ute för att föra ut Guds ord via tortyr, hemskheter och taskig hygien till alla som har oturen att komma i deras väg. Med dem är en ung munk som är sugen på att lämna sitt kloster för att ägna sig åt synd med sin käresta. Men det går inte så väl för på vägen till en avlägsen by där inte pesten ska råda samt Gud ska vara förvisad från så är det där allt går enligt ingens planer. Minst av allt Guds. Människan visar sitt sanna ansikte via dennas förkärlek för våld i alla dess former samt tortyr än en gång där det går verkligen inte som man kan vänta sig.

Detta är verkligen en film att vänta på att kasta sig över och även om den inte är släppt än så är det värt en förhandsbokning av den för så bra är den. Stämningen eller snarare atmosfären i filmen är grym med perfekt musik till som bara ökar på tyngden i filmen. Kryddar vi det sedan med fina tortyrscener, vanlig hederligt svärdsviftande med kapade lemmar, skallar samt inslagna ansikten med spikklubbor, en vacker häxa, tortyr via hästar, grym miljö så är detta ett lika säkert köp som Arrows Blu-ray släpp av Inferno. Sug på det Jocke!

I rollerna ser vi den alltid lika eminente Sean Bean men även David Warner i en mindre roll och den vackra
Carice van Houten som häxan i filmen. Smith öser på med fina scener i början med massor av pestoffer som ligger i drivor samt likbål och annat trevligt. Samma när det närmar sig byadags. Då serveras det en rejäl liten by som det ligger en stor del jobb bakom. Några cgi-effekter syntes inte till vilket ökar på filmens tyngd och känsla därför att för min del så kan det dra ner helhetsintrycket i en bra film med taskiga digitala effekter. Även en hederlig gammaldags effekt har den åverkan men en digital är allt värre. Vilket vi slipper här.

Slutet är passande bra och det lämnar en fin besk eftersmak i munnen som får en att vilja se om denna i det snaraste och att den är besk beror på att filmen är så oväntat mörk. Några lyckliga stunder bjuds det inte på vilket är bra för under denna tiden så måste de verkligen ha varit få. Själv ska denna inhandlas så fort den släpps och ses om men under dess så lär den leva fint i mitt minne. Nu är det allt eran tur att bekanta er med den och inse ni med vilken hit detta verkligen är.

The Seven-Ups - 1973

Fans av hårda snutfilmer bör slå ett getöga på denna film som simmar i samma vatten som Bullit och French Connection. Den alltid sevärde Roy Sheider spelar en snut som leder en specialgrupp snutar som sköter sig själva och tar egna fall på sitt eget vis. Så när ett par skurkar börja pyssla med kidnappningar av maffiosos så brakar allt loss med vilda skottlossningar till förmodligen världens bästa biljakt på film. De som tycker de känner igen föraren som drar emot Sheider så är det samma som kör i Bullit, Bill Hickman.

Andra igenkänningsbara ansikten är Joe Spinell, Richard Lynch och allas våran Cliff Barnes, Ken Kercheval. Stämningen är kall precis som årstiden i filmen och det funkar fint till den tidsenliga miljön. Så är ni sugna på hård snutfilm i ett kallt New York så leta inte längre. Detta är bland det bättre ni kan se.

Wrong Side of Town - 2010

Söndag innebär oftast, slappnade i soffan med skräpmat, skräpfilm och allmänt slöa aktiviteter. Nu var inte föregående film någon höjdare så hoppet på denna var snäppet högre men den sattes i sank rätt snabbt och mitt intresse vacklade lika snabbt som när någon spelar rap för mig. Rob Van Dam som gjorde sig ett namn i ECW och nu säkerligen är i WWE gör här inte sin debut utan fortsätter sin karriär som skådis. För så värst illa som skådis är han inte och precis som sin namne så funkar han i filmer av denna kalibern bara det att Van Damme, originalet, är bättre.

Handlingen om vi nu tvunget ska jämföra med andra filmer, är som tagen ur Judgement Night och Deadly Prey. Nu ser jag ljusen tändis i tusentals hem när Deadly Prey kommer på tal men det är bara en liten del som påminner om den eminenta filmen. Däremot är Judgement Night mer besläktad. Lyckligtvis slipper vi sopan Emilio Estevez i denna. Storyn är den att Van Dam ska på stan med sina nya grannar och frugan. På klubben så blir frugan antastad och gärningsmannen dör självförvållat och Van Dam blir anklagad och får ett pris på skallen. Nu ska de överleva för att kunna ta sig hem till sin dotter men blir jagade av alla lowlifes i stan. Till sist kommer Van Dam hem, hittar dottern kidnappad och nu kommer Deadly Prey fram. Han drar på sina gamla lumparkläder, beväpnar sig och drar ut i krig för att både hämnas samt hämta hem ungen.

Nu är detta långt i från lika kul som det låter då det mer påminner om en trött Cannon med förvånansvärt mer action än vad som är brukligt i deras propagandafilmer men ställd mot en PM-film så är den ungefär lika spännande som man ställer Malibu Shark Attack mot Hajen. Ni förstår hur pass illa det är då. Nu är det action i filmen men det är av det trötta och oinspirerade slaget samt det är så slarvigt utfört att jag inte orkade bry vem som vann till sist eller inte. Ja Rule är med i fem minuter för de som vill se honom och hans exit ur filmen är lika underhållande som den är oväntad och samtidigt filmens höjdpunkt om man nu vill leta efter en sådan i filmen. Har ni abstinens efter Cannon eller valfri Chuck Norris-film så funkar denna säkert fint men för oss med högre krav så gör vi bäst att undvika den. Såvida det inte är söndag och vi vill slumma lite hemma i soffan...

Malibu Shark Attack - 2009

Tar vi delar av Springbreak Shark Attack och blandar med Deep Blue Sea så kan man med lite fantasi se likheter med denna tv-film. Nu är denna inte i närheten av Deep Blue Sea, långt i från samt att Malibu Shark attack får Blue Demon att framstå som Jaws 2 i kvalité och det är inte något man bör ta som ett gott betyg. Handlingen är den att vi får följa de typiska gänget som visar sig vara en grupp glada badvakter som innehåller den förra Navy Sealen som nu sadlat om till badvakt som har talangen att håll andan väldigt länge under vatten, hans ex som som nu har en ny byggherre, den unga talangen, den nyförlovade kollegan med tillhörande fästman och en obligatoriska bimbon som har hamnat där på samhällstjänst och nu tror den unga talangen är kåt på henne. Rakt över sundet så har vi byggherren med hans trogna män och en kvinnlig byggnadsarbetare som aldrig varit på en byggnadsplats i hela sitt liv och då syftar jag på aktrisen, inte karaktären. Så när en undervattensjordbävning äger rum och förhistoriska hajar kommer lösa samt en tsunami är på väg in så kan det bara inte sluta väl... inte minst för oss som ser på eländet.

Hajarna är som väntat cgi, vi får även en usel blue screen även om vissa, eller det nu bara är samma fena fast i olika vinklar vi får, fenor är i plast precis som en hajkropp. Men den får vi bara så en liten del av så vänta er inget speciellt. Lite avklippta kroppsdelar precis som proteser även de i litet antal. Annars är det mest samma cgi-haj som ses i samma klipp som det är en attack på gång och det är mest blod i vattnet för att dölja attacken. Med andra ord inga roliga attacker att glädja oss åt mellan det dryga agerandet och den trista dialogen.

Filmens stjärna får man väl säga är Peta Wilson som verkligen ser sliten och uttråkad ut i filmen. Vad hände med den fina tjejen som var med i den härliga The League of Extraordinarie Gentlemen egentligen för här är hon då rakt inte med. De andra är bara utfyllnad och när det är så illa att cgi-gjorda hajar är roligare än personerna som är med i en film så är det faktiskt illa. Tsunamin är så ofantligt illa gjord och dess efterverkan är omöjligt ännu sämre då de har fyllt upp filmen med massor av stock footage på sanna katastrofområden för att visa hur bra de varit med att visa oss en rejäl katastrof. Kryddar vi det sedan med att visa det går att överleva en tsunami genom att ta skydd i ett badvakttorn ja, då är vi illa ute igen.

Ska man motivera en visning av denna så får det vara den kvinnliga byggnadsarbetaren, tsunamin, deras försvar med diverse verktyg i slutet samt att skiten faktiskt tar slut till sist som är det sevärda med eländet. Ska jag vara snäll så kan jag sträcka mig och säga att den är snäppet bättre än Springbreak Shark Attack men det är inget att fästa er vid. Så har ni läst ända hit och fortfarande är övertygade om att se den så happy hunting men lägg inga pengar på den bara. De är bara bortkastade.

Red Sonja - 1985

Nu pratar vi om underskattad film som är en mer värdig uppföljare till Conan The Barbarian än den sura Conan The Destroyer. Arnold spelar iofs Kalidor här men det kunde lika gärna varit Conan han gör, Sandahl Bergman spelar den ondskefulla lesbiska drottningen och den danska valkyrian Brigitte Nielsen är Red Sonja. Fast vi får inte glömma bort Paul Smith som är passopp till den mest enerverande ungajävel som synts till i en film sanna mina ord. Hade jag kunnat så hade sträckt in händerna genom rutan och strypt fanskapet.

Storyn är den gamla vanliga att Sonja fått familjen mördad av Bergmans lesbiska drottning när hon inte velat släppa till samt lyckat få sig sig själv våldtagen av rena farten av drottningens vakter. Nu är hon återställd, upplärd av en gammal asiat som sig bör i svärdskonst och nu ska hon ut på hämnarstråt utan ha grävt två gravar först. På vägen springer hon på Kalidor, Arnold, och en påfrestande ung prins med dennes passopp/livvakt. Tillsammans slåss de mot mekaniska monster, stormar, rider över gamla fossiler, stora byggnader som ligger mitt i ingenstans och en hel del annat. Lite lövskog får vi med så de av er som saknar det i film får eran del här.

Det som gör att denna så jäkla kul är det att de fått till allt som de misslyckades med i Conan The Destroyer. Miljöerna är fina, kostymerna är det med och framför allt det mekaniska monstret, som ska vara just mekaniskt, är bra gjort och vi får även ett par huvudkapningar samt en armkapning i bild. Svärden är blodiga mellan varven och Brigitte vevar på fint medan Arnold kör samma stil som i Conan vilket funkar bra för mig men det slår mig när Nielsen ryker ihop med Bergman att Bergman är fan så mycket vassare på det vilket syns tydligt med. Ta en titt så ser ni.

När det kommer till filmens stora behållning så är det för mig Sandahl Bergman som inte bara ser bättre ut än någonsin i sin bruna peruk och hennes stora mörka ögon utan att hon har riktigt kul i filmen med sin elaka drottning och verkar inte vilja dölja det heller. Men nu är det inte slut med det för ska vi leta originella saker så är det ändå detta som är roligast och det är det att rollerna är besatta av en danska (Nielsen), en österrikare (Arnold) och en skånska från Landskrona allas våran Janet Ågren. Men kolla snabbt för hon är bara med i början. Vilken annan film kan skryta med de dialekterna? Så ska ni se den? Klart ni ska för allt annat är korkat speciellt om ni gillar filmer i denna genren. Själv fann jag mig ha en furstlig stund framför burken och även om en nyinspelning är på gång så kommer den aldrig i närheten av denna pärla.

Raging Sharks - 2005

Vad vi har här är en Nu Image hajfilm med Corin Nemec, Vanessa Angel och Corbin Bernsen samt en jäkla massa hajar. Bara det att denna startar i rymden med rymdvarelser och hela faderuttan som sedan sätter igång en stor kedjereaktion som ni själva får ta del av genom att se filmen men vad ni än gör så ha inga höga förväntningar på en seriös film...

Vad jag gillar med den är de vansinniga hajattackerna som består för det mesta av modeller som sliter i någon stuntman eller docka. CGI förekommer men det är inte i attackerna och det är givetvis gott om blod i vattnet samt någon enstaka avsliten kroppsdel. Just modellerna är höjdpunkten i filmen för Vanessa Angel´s agerande är verkligen under isen och till skillnad från i Kingpin så kan hon här inte gömma sig bakom sitt utseende för här ser hon lika sliten ut som hon verkligen är och i detta fallet är det inget bra betyg i att se sliten ut... Corin Nemec bränner på som vanligt och verkar pissa energidryck för han är så taggad här och ger allt i varje scen han är med i så det blir roligt att se honom fara runt och skrika ömsom vara trevlig mot folket. Corbin Bernsen däremot ser mest ut som han tänker "varför i helvete gjorde jag inte The Dentist 3 istället för denna soppa?" Det är kul att se med.

Fast bäst är som sagt hajattackerna samt alla hajar som morrar som grizzlys under vattnet och det måste sporras. Väntar ni er en ny Deep Blue Sea eller en ny Jaws 4 så lär ni nog få bita i kudden men är ni som jag och gillar dessa sköna hajfilmer med avdankade skådisar i rollerna, hajmodeller och annat trams som filmerna är fyllda av så har ni hittat hem. fans av Blue Demon, Shark Zone, Shark Attack 2 & 3, Megalodon mfl... lär kasta sig över denna medan ni andra bör låta denna passera med skrämd blick. Sen får vi inte glömma att detta är förmodligen den enda film i världen där vi får se hur man bäst bekämpar hajar. Man torpederar dem med en ubåt.

Sasquatch - 2002

Om man vill se en Bigfoot-film så ska man definitivt inte se denna då den inte ens kan stilla begäret efter det om så Harry själv stoppade i filmen i ens spelare och satte sig bredvid en i soffan och drack pilsner. Inget i filmen är spännande, intressant eller roligt. Bigfoot själv som vi knappt får se förutom i slutet ser ut som en ludnare och svartare version av monstret i Michael Mann´s The Keep eller som den hette på svensk VHS, Satan´s Borg. Där har vi en cool titel på en film! Om man tvunget vill hitta något intressant med den så är det det att skådespelerskan Andrea Roth lyckats med att INTE stå med på IMD i denna filmen medan omslaget på DVD´n skriker ut hennes namn. Jag antar att hon tog pengarna och stack samt sket fullkomligt i vilket.

Lance Henriksen, som för övrigt delar utrymme på omslaget med sitt namn med Roth verkar inte ha några hämningar för han skäms inte för den vilket säger en del om hans penningsituation än hans delaktig i spektaklet. För detta kan inte vara en film att berätta för barnbarnen om än mindre sina fans men det finns fans för all sorts film så denna har säkert sin publik och själv kan jag inte förstå varför jag fortfarande har kvar den i samlingen.

Storyn som ska vara baserad på en sann händelse går ut på att en rik företagare vid namn Harlan, (Henriksen) saknar sin dotter efter flygkrasch och nu ger sig ut för att finna henne med sitt ihopsatta team som består av den lokala guiden, gold diggern som bara vill sära på benen för honom (Roth), någon med medicinsk kunskap, en datahacker vad nu man ska med en sådan till i en skog, en författare till vildmarksböcker som uppenbarligen aldrig satt en fot i en skog samt någon mer. Så ut i skogen bär det där allt går åt skogen såklart till tonerna av Harry´s grymtande. Vi får ett slut som hade funkat men så kommer eftertexterna och totalt sabbar allt. Vilken mening de är bra för har jag ingen aning om men det sänker den lilla existensberättigande som filmen hade och nu så är det jag som raderar ur samlingen och stryker den ur mitt minne för detta var verkligen slöseri med tid.

Ni andra som har ett sjukt behov av att se allt med Henriksen och/eller Bigfoot ser kanske något av värde i denna men den böjelsen delar inte jag så vill någon befria mig från den för 60:- så hör gärna av er via mejl.

The Cannonball Run - 1981

Att Hal Needham räddade min uppväxt är ingen överdrift då han gjorde två av de mest älskade filmerna jag konstant såg på. Denna och Nu Blåser Vi Snuten. Burt gjorde för evigt ett djupt intryck på mig via dessa två filmer samt Benknäckargänget där han inte bara äger utan även är kolossalt snygg. Själva upplägget i denna är som taget från Cannonball med David Carradine bara det att denna är mer komisk i sig utan att göra parodi av sin kollega och med grymt många stjärnor i alla dess roller. För hur många kommer inte att tänka på George Furth´s Arthur J. Foyt? Bara scenen när han dundrar fram i slutet och undrar hur det känns när de nu våldtagit landsvägarna eller varför inte när han ska nämna rektum i mikrofonen på sitt möte på Save The Shrimp konvetionen eller när han är utslagen på soffan och Burtans "läkare" ska undersöka honom med vatten.

Mr. Foyt: Well, how do you all feel now you have raped the American highways?
J.J. McClure: Beautiful!

Eller vad sägs om Roger Moore´s ccola och eleganta gentleman som tror han är Roger Moore! Ingen annan hade kunnat göra den rollen rättvisa då Moore är så elegant och avslappnad som bara han kan vara. En fantastisk människa får jag säga. Farrah Fawchet gör dum blondin bra här och är otroligt söt får jag allt erkänna. Burt kör med sin charm och när man är stabilt uppbackad av Dom DeLuise så kan det bara inte gå fel precis som Dean Martin´s team med Sammy Davies jr. De var säkert lika packade på riktigt som de ser ut att vara i filmen med. Ta bara scenen när de blir arresterade under banderollen med detta tryckt på den: Re-elect Sean "Kill a commie" O'Scanlon! "God, guns and guts keep us safe from hippie nuts" av en nitisk snut. Det är komik på hög nivå det och säkerligen en sann skildring av USA med. Adrienne Barbeau och Tara Buckman som de två Lamborghini brudarna med fyra tunga attribut gör sitt med för att spänna ribban samt höja stämningen samt Peter Fonda som upprepar sin knutte från Easy Rider och så Jackie Chan som gör sitt sedvanliga sprattlande och viftande med kroppsdelarna sina.

Fast den som äger filmen och snor hela filmen är Jack "Sasquatch" Elam som gör sitt livs roll om inte den bästa karaktär som någonsin gjorts i en film. Dessutom tror jag att allas våran Ninja Dixon uttrycker det bäst: Doktorn i Cannonball Run är en av de bästa filmkaraktärerna någonsin! Jag skrattar fortfarande när Burt frågar Dom vart han hittat honom, och vi får aldrig veta vart han kröp fram någonstans...briljant!  Elam spelar här doktor Nikolas Van Helsing, professor i proktologi och lite annat som han själv uttrycker det. Elam inte bara stjäl scenerna, han fullkomligt krossar de andra med sitt härliga och otroliga komiska tajming. Man ser på honom hur pass kul han har det och skulle det bara svårt att tyda i hans ansikte så är det bara att kolla in Elam´s ögon, de glöder av glädje sannerligen med av att få göra lite komiska roller med och inte bara hårda och barska typer.

Ord kan inte göra denna komiska pärla rättvisa och speciellt inte mina så gör er själva en tjänst och se den. Det är en underbar film med så otroligt lysande dialog och komiska scener att det går inte att peka ut någon speciell men alla med Elam är guld, samt de med Foyt, de med Burt och Dom, de med... ja, ni ser själva. Det är så mycket att se den bara. En fullständigt underbar film som alltid kommer att älskas av mig så Tack Mr. Needham för dina bidrag till filmhistorien för de har verkligen gjort ett stort intryck. Åtminstone hos mig.

The Protector - 2005

Tony Jaa som slog bokstavligt talat med våld i Ong-Bak är tillbaka i en annan historia som denna gången skildrar Thailändarnas vördnad för elefanterna som nära på överstiger deras dito för sin kung. Så när Jaa´s elefanter stjäls, farsgubben mördas och elefanterna skeppas till Region 4-land dvs Australien så följer han helt enkelt efter och ser till att få tillbaka sina familjemedlemmar. Men de som har hand om dem har inga direkta planer på att lämna dem i från sig så det blir ön en gång att slå sig fram som gäller för den goda Jaa.

Ska man klaga vilket alltid är kul så är det det att filmen är allt för lång, minst 20 minuter. Hade det inte varit för de sista 20 minuterna så hade detta inte varit en film jag återvänt till alls då det inte bara hoppas rätt friskt mellan scenerna utan själva klippningen i filmen gör att man upplever den som klippt eller helt enkelt bara taskigt editerat när det hoppas för fort fram i storyn. Det är mer än en gång som man spolar tillbaka för att se vad fan som egentligen hände bara för att se att det är editeringen som spökat än en gång eller så har man tappat fokus en kort stund helt enkelt.

Det som är bra är det att själva språket, thai, inte är så enerverande som det brukar vara i just thailändska filmer utan det är mer dämpat och inte lika gällt och gapigt som det kan vara i vissa filmer. En annan sak som är bra med denna är mängden av action som dukas upp för vi fullkomligt dränks i det för till sist så krävs det mer och värre scener för man ens ska intressera sig när Jaa vevar i gång och det har de tänkt på här med för även om vissa scener inte är lika spektakulära som andra så får vi en sådan groteskt fin final i filmen på just 20 minuter där vi inte bara får kast med liten elefant utan även kunskap om vad man kan göra med skenbenen på en elefant! Se och lär! De sista 20 minuterna är de som räddar filmen för mig och gör att denna får stanna i samlingen och ställd mot Ong-Bak så får jag nog säga detta är den bättre av dem två.

R-Point - 2004

En pluton som varit försvunna i sex månader börjar plötsligt höra av sig via radion till sitt högkvarter och behver hjälp då de "...is dying as hell..." ute vid R-Point I Vietnam. Befälen som inte kan förstå detta bestämmer sig för att skicka ut en ny pluton med manskap som lovas att få åka hem så fort de kommer tillbaka med de dödas dogtags. Deras löjtnant blir en ung men härdad figur som fått mer delaktighet i kriget än han först väntat sig. Så han biter ihop och gör det bästa av situationen med ängsliga män och en minst sagt underlig situation som eskalerar när plötsligt en av männen hittas död en morgon. Så för att göra saker och ting värre så blir det fullt kaos när de rapporterar det in och får veta att soldaten som plötsligt blev mördad är en av de män som de gett sig dit för att leta efter!

Asiatiska rysare/skräckfilmer är inget som jag direkt är intresserad av nu för tiden då de är gjorda till leda. Vitsminkade barnspöke som kryper underligt funkar samma som stämningen i dem men de funkar bäst första gången. Samma med de andra koreanska filmerna Oldboy och A Tale of Two Sisters, det är bra filmer men de funkar bäst en gång sedan är överraskningsmomentet borta. Däremot funkar denna, även om grundkonceptet är väl använt vid det här laget, och den fina Memories of Murder alltid bra. Det är filmer väl värda att återvända till flera gånger för man vet vad man får och kan bara luta sig tillbaka och flyta med i finessen.

Att förlägga en skräckfilm till Vietnamkriget är något som jag inte varit med om förr och det var det konceptet som lockade mig till bion första gången jag såg denna även om jag inte var lika frälst i den då som jag är nu men det är bara bevis på att detta är en film som växer eftersom mer man ser den och tar den till sig. Kryddar man sedan filmen med att det faktiskt finns sanna händelser bakom den som fortfarande inte förklarats som att det sedan 1942 på den aktuella platsen, som faktiskt existerar, försvunnit 650 personer spårlöst.

Som film är detta väldigt stämningsfullt "...as hell..." då gåshuden aldrig långt borta och även om man vet vad som ska hända så kan man inte låta bli att spänna sig mellan varven inte minst med tanke på den genialiska musiken och filmens ljudspår som verkligen kommer till sin fulla rätt högt på ljudanläggningen. Se leta upp, förvarna grannarna om ni nu har sådana och skruva upp för detta kommer att bli bra, tro mig. Och med det så får denna Weekend Video´s Seal of Approval.

JFK - 1991

En massiv film är precis vad detta är. Oliver Stones skildring av mordet och dess efterspel på John F. Kennedy med Kevin Costner i leaden. Vi får en fullkomligt sannolik teori serverad oss av Stone som visar inte bara hans spekulationer utan även Jim Garrisson´s teorier som han skrev om i sin bok, vilken denna filmen delvis är baserad på. Garrissons spelas i filmen av Costner, som privat tror att Oswald var ensam mördare, som gör en väldigt bra roll om inte en av hans bästa någonsin. Filmen är precis som skrevs i början massiv med mängder av fakta som läggs fram och är man bara villig att acceptera att detta är ett totalt sannolikt scenario, som jag även tror på utan att ha sett denna filmen, så har man en skrämmande historia framför sig som får en att undra hur pass långt vissa är villiga att gå för att tjäna pengar.

Det är precis det som mordet på Kennedy handlade om. Pengar till försvarsindustrin och alla dess underleverantörer samt chansen att låta ett helt onödigt krig fortlöpa endast för rätt personer ska tjäna på andras lidande under skenet av stoppa kommunismen i ett annat land. Känns det upplägget igen? Hoppas det för det är fortfarande aktuellt i dag. Allt är tillåtet i krig bara det går att tjäna på det och även en president går att göra till martyr så folket får något att sörja medan de bakom dådet kan räkna stålarna i lugn och ro.

Filmen i sig är perfekt med grym klippning, foto, regi och skådespeleri där varenda roll från stor till liten är perfekt besatt av de rätta personerna och även om detta kanske inte är en film man kastar på en gång om året så är det en viktig film som bör stå i varje viktig samling. Se den och inse att det upplägget är fortfarande aktuellt i dag bara det att presidenten inte mördas utan bara sätts som en galjonsfigur som omvärlden kan gör åtlöje av medan hans vänner skor sig på olja som vapenindustri i ett otalt onödigt krig, än en gång. Rekommenderas varmt.

Kraken: Tentacles of the Deep - 2006

Kraken: Tentacles of the Deep är en Sci Fi-Channel film gjord av Nu Image och regisserad av Tibor Takács, mannen bakom fina filmer som Rats, Mosquito Man mfl, så sug på den infon! I rollern ser vi Jack Scalia som bad guyen i dramat vilket han sköter fint och den fina Victoria Pratt med sitt smått butchiga ansikte men kroppen är fin så vi stannar där. Handlingen om vi nu tvunget ska ge oss dit är det gamla vanliga. Ung man förlorar päronen, 20 år senare är han tillbaka och jagar monster samtidigt som unga skattjägare jagar en skatt men eftersom de precis förlorat Kapten Bölja i en obskyr olycka så tar de ovetandes den blivande hämnaren med sig på sin skattjakt. Givetvis är de förföljda av Scalia och manskap. Snart nog så får de vad de söker efter som ni ser på bilden ovanför och det var allt jag skrev om det.

Effekterna för det är det som är det viktigaste i en sådan här film är såklart cgi, dålig sådan med. Men trots den usla grafiska kunskapen från gruppen som teamet bakom filmen har anlitat så funkar den smått. Visst är storyn tunn som korvspad och precis lika aptitlig fast på något vis så sväljer man det för Pratt har en viss charm samt en förmåga att springa runt i tunn topp hela filmen så jag klagar inte. Tar man sedan med slutscenen som visar våran hämnande hjälte i full färd att skjuta denna stackars krake till kraken med ett rejält maskingevär i en fullkomligt absurd scen så måste man ha ett hjärta av sten för att inte ta den till sig.

Antingen det eller så sover man igenom scenen, vaknar till, blir ilsken, kastar filmen i soporna och beger sig till Weekend Video´s högkvarter i Bjuv för att slå uslingen som lurade en att köpa denna på truten. Och gör man det och kommer så pass långt så får man allt vara beredd på att jag inte kommer öppna dörren. Vi andra, vi passar på att kolla för det är ju tentakler i denna samt att det nu är Sharktopus-Month hela September och det måste bara firas!

Stone Cold - 1991

Allas våran favoritninja hade häromdagen en enkät i gång på Facebook där vi skulle droppa våran favoritfilm med Lance Henriksen, som jag för övrigt är rätt trött på nu för tiden. Lika säkert som amen i kyrkan så kom denna goding fram och givetvis föll min röst på den med och ta-da! Här är den nu. På Weekend Video, bloggen som tar sina sabbatsår mellan varven...

Storyn är lika tunn som Henriksens hår här. Brian Bosworth´s karaktär ska nästla in sig i Henriksens MC-gäng, The Brotherhood, för att stoppa deras framfart. Givetvis går det åt skogen och hans hemliga identitet kommer i daga till våran hjältes stora förtret och de härliga knuttarnas glädje. För de ska nämligen mula en lokal politiker som yrkar på dödsstraff för en av deras bröder som bara gjort sig skyldig till att ha i sin tur mulat ett par präster. Det är vad det går ut på och inget mer. Simpelt, effektivt och bra, precis som det ska vara när det kommer till action.

Henriksen gör sitt livs roll här som Chains Cooper vilket märks tydligt då det fullkomligt lyser om honom så fort kameran zoomar in honom och får man sedan William Forsythe som Ice Hensley, Chains högra hand och den som ansvarar för alla mord så kan det inte bli annat än tungt. Vilket det precis som musiken är och blir. Det är massor av knuttar i varierande skick varav de flesta ser autentiska ut precis som alla brudar i varierande skick vi får se även om det bara, tack och lov, de med fina bröst som får mest tid i rutan. Hundar får vi med fast det bryr vi nog oss inte så mycket om. När det kommer till motorcykelåkandet så får vi en hel del av den varan och just i slutet ökas det på rejält med mycket fina stunt på, med och runt sådana bågar. För även om man inte själv åker eller är det minsta intresserad av dem så är det bra gjort här vilket ökar på filmens tyngd desto mer och det är något som jag gillar skarpt. De är inte bara inkastade för det ska se coola ut som något trams som i en Mötley Crue video där de smort in sig med olja för att se hårda och tuffa ut vilket är något de aldrig lyckats vara. Posörer däremot är något de alltid varit...

Så filmen kan man undra, är den nu bra då trots alla motorcyklar som används, hundar, nakna bröst? Klart som korvspad att den är. Vi får en hård och tung actionfilm med Lance Henriksen innan han började vara med i allt som rullar i en kamera, vi får William Forsythe och en tvålfager Brian Bosworth. Vad mer kan man begära? Detta är ju Weekend Video och här luras aldrig någon att se på skit. Gå och se!

Abominable - 2006

Bigfoot är en aldrig sinande källa till filmer av väldigt varierande kvalité varav jag själv sitter på ett par av dem därav detta är en av dem. Tar vi grundidén med Hitchcock´s Fönstret Mot Gården och kastar in lite småheta brudar och ett rejält hungrigt monster så får man denna lilla film. Kanske inget man ser två gånger i månader utan snarare en gång vartannat år när lusten faller på. Matt McCoy som de flesta av oss säkert känner igen från filmerna om Polisskolan gör här en av sina mer allvarliga roller som jag sett och det är i en skräckfilm om Bigfoot! Han sköter sig fint tycker jag då han annars mest får göra smålarviga roller där han är så otroligt klämkäck och trevlig att man vill strypa honom. Fast här är han som sagt mer seriös och en rätt oväntad hjälte i sin rullstol.

Brudarna är väl inga direkt man minns förutom hon som bjuder oss på en trevlig duschstund med happy ending. Det är riktat mot oss tittare då för det är just hennes ending i filmen men det är som sagt trevligt så se och njut av den. Det är för övrigt det enda nakna vi bjuds på med. Andra kända ansikten är så klart Lance Henriksen i en väldigt stillsam roll där han endast bara vill döda någonting för att det är kul samt Jeffrey Combs med världens flaskbottnar som glasögon. Tillsammans med dem får vi även Dee Wallace Stone som faktiskt är rätt sur som skådis men klarar sig tack vare sin charm. Rex Linn och Paul Gleason är de med och om de två kan man bara skriva att det är två underskattade aktörer.

Men om vi nu skiter i vem eller vad som gör vad med vem och koncentrerar oss på det viktigaste dvs effekterna, monstret och slafset i filmen så kommer vi till det väsentliga direkt. Effekterna är old school vilket innebär latex och låtsasblod och av bra kvalité. Vilket gör sitt för att i denna film dölja lite av det rätt sävliga tempot som gärna gör att ens intresse mellan varven driver bort och precis när det är så gott som borta så kommer Harry från Hendersons och visar oss varför vi ser på filmen. Han är nämligen stor som fan och för att citera min kollega borta på Ninja Dixon: He looks a lot like Jack Elam too, which makes it even scarier! Det stämmer så otroligt bra att jag kunde inte sluta tänka på det så fort Jac.. Bigfoot kom i bild. Bortser vi i från Jacks uppenbarelse som Bigfoot så får vi här en kille i gammal päls som spelar just Bigfooten och det är massor av tid vi får med denna härliga karaktär som inte drar sig från att ösa på med sina hals- som ansiktsavbitningar.

Om man bortser från att tempot pendlar och att filmen inte alltid bibehåller ens intresse fullt ut så är det trots allt en trivsam upplevelse och det är tack vare duschscenen, killen i gammal päls och den underbara slutscenen vilken gör att man inte glömmer bort denna i första taget. Så vågar jag rekommendera den? Varför inte. Det är en trivsam film med härliga ansikten i och en skönt monster som har en stor del tid i rampljuset och det är bara det en anledning att se denna om man gillar monsterfilmer.