City of the Living Dead - 1980

Den lokala prästen i Dunwich hänger sig på kyrkogården och på så vis öppnas via dennes demis portarna till helvetet och släpper lös det i den lugna lilla staden. Samtidigt i New York hålls en seans där den synska Mary (Catriona MacColl) ser allt ske, både vad som sker och vad som komma skall. Tyvärr är händelsen så kraftig att Mary försjunker i såpass kraftig koma/dvala att alla tror hon dött. Begravning och allt sker med Mary liggande i sin kista när hon plötsligt vaknar till ur sin skendödhet. Lyckligtvis är journalisten Peter Bell (Christopher George) på plats och hör Mary´s skrik och klösande på kistlocket. Tillsammans följer de profetian i boken Enoch och reser till Dunwich för att där söka upp kroppen av den fallne prästen och på så vis stänga portarna till underjorden.

Nu kanske det här låter lika spännande som det är men tro mig, det är verkligen en film som bör ses när suget efter en zombiefilm som står kraftigt på egna ben blir stort. Regisserat av Lucio Fulci och dennes team med vilka han gjorde sina bästa filmer så får vi här en brutal film som inte bara är fullproppad med grisiga effekter, den är även full med de främsta ansiktena i italiensk genrefilm. Christopher George kanske inte direkt räknas dit men han gjorde Pieces med den nyligen bortgångne Juan Piquer Simón bland annat så det gör att han kvalificerar sig på denna lista. Andra namn är Catriona MacColl, presentation överflödig, John Morghen aka Giovanni Lombardo Radice som dör i sedvanlig ordning spekulativt även här fast medelst borr med hjälp av Venantino Venantini som denna gången är nykter och lämnat sin gitarr hemma.

Venantino´s son Luca Venantini (Exterminators of the Year 3000) spelar John-John, Michele Soavi förlorar skalp samt en del hjärna, Janet Ågren slipper Arnold denna gången samt bli uppäten av haj men delar öde med Soavi. Daniele Doria (New York Ripper) får kanske det värst då hon enligt sägnen fick svälja färska gettarmar innan sin demis i filmen som är väldigt spektakulär och ett måste att vara vaken vid. Carlo De Majo har trendigt skägg och mysig kofta och Fulci själv dyker upp som doktor i en kort scen. Sist men inte minst så ser vi Perry Pirkanen från både Cannibal Holocaust samt Cannibal Ferox och Mattei´s Cruel Jaws som kyrkogårdsarbetare. Så alla ni som trodde att han verkligen blev mördad i Cannibal Holocaust kan andas ut.

Ska man lista bra zombiefilmer så är City of the... lätt med på den listan och för mig så slår den The Beyond med råge. Zombie Flesh Eaters eller Zombi 2 som den även kallas är en fullvärdig utmanare till denna men stupar på dess slarvfel vid editeringen som för min del förstör en stor del av filmen, tyvärr. Så därför är det skönt att se denna och veta att den inte lider av samma dilemma som sin stallkamrat. City... är jämnare i tempo som editering men lite svagare i sin stämning och gore-avdelning. Där är Zombie 2 oslagbar med dess brutala stämning och effekter. Så vill man ha det bästa och det mesta från Fulci så se båda filmerna efter varandra, det rättvisast tror jag.

När det kommer till stämningen i denna filmen så är den precis lika skarp som skräcken i Catriona MacColl´s ögon när hon vaknar upp i sin kista och inser var hon är. Inte för det blir när Christopher George räddar henne på sitt eget lilla vis men stämningen är där precis som det fantastiska fotot med dess blåa kalla sken som återkommer i filmens sista kvart i gravkryptan som är fullständigt makalös. Där visar Fulci sin styrka och öser på med zombies, lik som hänger från kryptans tak, rök, fantastiskt foto, stämningsfull musik till tusen och en koftbärande Carlos De Majo som svingar kors som han aldrig gjort något annat i sitt liv. Detta för mig är italiensk zombiefilm när den är som bäst.

När det kommer till slutscenen så är antagandena lika många som påståendena om vad som sker. Allt från att barn är onda till att allt börjar om eller har bara varit en dröm eller fan vet allt. Så min åsikt är den att Fulci helt enkelt menar att det spelar ingen roll hur pass hårt man sliter med något, det går åt helvete i vilket fall som helst.