Eftersom Charlie Sheen är i ropet för stunden och är inte bara Warlock utan även Winning, vad nu han menar med det, så kan det vara dags att visa upp att han är en skön skådespelare med som inte drar sig för att göra sköna filmer. Navy Seals, The Chase, Postmortem, som för övrigt Albert Pyun själv gillade min recension på, No Man´s Land, Red Dawn och Major League är några av filmerna som mannen gjort. Sheen spelar här en radioastronom som kommer en mystisk radiosignal på spåren men inser att det läggs ner oväntat snabbt och allt arbetet som lagts ner förklaras bort med att vara fabricerats av honom personligen bara för att få uppmärksamhet. Snart nog finner Sheen sig i Mexiko för att ta reda på signalens ursprung men får mer att bita i än vad han först tänkt sig. För det som utspelas och utvidgas framför honom och oss som publik växer till något ingen hade kunnat vänta sig. Mina damer och herrar, välkomna till The Arrival.
Nu är det inte bara prat om rymdvarelser och antenner i det oändliga vi får här utan en skön paranoid känsla som Sheen vidarebefordrar fint med sitt intensiva och svettiga spel för om han är något förutom bra här så är det just svettig. Ron Silver däremot är precis lika cool som alltid när han sätter upp motståndet och ger Sheen lite motstånd att agera mot och det är bara att beklaga att Silver lämnade oss allt för tidigt. Den kvinnliga fägringen står Teri Polo för men hon är mest känd för sin roll i Släkten är värst nu för tiden. Tyvärr så får vi inte se henne in da flesh.
När det kommer till effekterna i filmen så är vissa av lite sämre kvalité men det är mer sådana av visuell karaktär trots det så är det väsentligt vassare än många av de man ser i dagens filmer och vi får även lite modeller för oss fans av den sortens kul. Just i slutet med den enorma antennen så får vi se hur bra det kan bli om det bara är lite tanke bakom arbetet. Själva filmen är bra med en strålande Sheen som visar upp sin bästa sida och ger ett fint paranoidiskt intryck. Och räcker det inte med det så kör Sheen med den coolaste av SAAB´s alla bilar nämligen en SAAB 96´a och bara det inger respekt!
Om man ska klaga lite så är filmen åt det lite längre hållet och här hade den faktiskt inte dött av att vara en 10 minuter kortare för som det är nu så är den så gott som två timmar och det blir lite segt emellanåt. Även om tempot ökar allt efter filmen rullar på. Har man överseende med det så har man inget att frukta här. Själv gillar jag den och har sett filmen ett antal gånger tidigare och kommer att se den fler gånger med i framtiden medan dess uppföljare jag sett samt glömt så det kan inte ha varit något vidare. Så det är nog bäst att stanna vid den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar