GG Allin kan jag inte säga att jag är någon fan av direkt mer än att jag sprang på hans version av Warren Zevon´s klassiska Carmelita på Youtube häromdagen. Det samt att hjältarna i Gehennah har gjort en cover på Drink, Fight and Fuck. Givetvis är jag insatt i hans minst sagt våldsamma och smått bisarra upptåg på scen med men det är också allt. Och hör sen! Så vad vi har här är Todd Philips dokumentär om GG och bandet Murder Junkies med GG´s bror Merle på bas och den sista tiden i GG´s liv. Det är blandat med livebitar som lite intervjuer med mannen i fråga, lite tv-framträdande hos Geraldo, diverse foto och en insikt i hemstaden Merle och GG kom ifrån. John Wayne Gacy är med på ett hörn med för de som bryr sig om den clownen. När det kommer till fototdelen så är kanske det fotot med en utslagen GG och en fan(?) som har GG´s kuk i munnen och glinar glatt för kameran som står ut. Annars är det scenen i början där vi får så GG stoppa upp en korv i röven på en person vilken jag tror är en tjej/kvinna för att sedan själv suga glatt på korven själv som man minns bäst fast vinnaren är såklart scenen där GG i full fart på ett gig helt enkelt sätter sig och skita på golvet, äta det för att sedan smeta in sig i det och slutligen ställa sig och pissa på väggen allt detta samtidigt som han fortsätter att sjunga sin bit.
Nu är det skitenkelt att avfärda detta som en uppvisning i kontroversiellt filmskapande eller helt enkelt en vardag i en störd persons liv men jag tycker detta är mer än så. För efter ha smält dessa 55 minuter eller vad nu den var så får de mig att tänka på GG och vad han egentligen menade med alla sina utspel och uppförande. Jag vill gå så långt att tro att jag tror att han var en person som gick till det yttersta med allt för att visa sitt missnöje med världen. När ord inte räckte till så tog GG saken helt i egna händer och öste på för allt han kunde. När det inte räckte med att sjunga om eländet han inte var nöjd med och det kändes som att hans budskap inte gick fram så helt enkelt gav han sig på sin publik och helt enkelt slog in det i dem. När inte det längre funkade så antingen skar han sig eller sket eller pissade på allt som rörde sig framför honom. GG ville mer än provocera fram en reaktion. GG ville förstöra allt i sin väg.
Tyvärr så fick det följderna att fansen blev/var lika våldsamma som honom och vid ett tillfälle då han skulle uppträda och var för utslagen på heroin och inte gick att väcka så krossade de helt enkelt flaskor i skallen på honom och hans kropp så han vaknade och kunde genomföra giget. Jag tvivlar på att Gene Simmons hade gjort det... Det är svårt att beskriva vad man känner efter denna dokumentären men jag vet det att GG var så mycket mer än bara en dåre som käkade skit på scen och slogs vilt naken med sin publik. En annan anmärkninsgvärd scen är den när GG framför ovannämnda Warren Zevon´s Carmelita otroligt fint och akustiskt på gitarr i en fin scen i ett kök och det bästa är det att det är inte en cigarett som sitter uppe på gitarren som alla coola rockstjärnor som ska styla sig har utan hans kanyl. GG Allin, den siste sanna rebellen, dog av en överdos heroin innan denna dokumentär var klar. Väl värd att se!
2 kommentarer:
Suverän dokumentär! Känns onekligen märkligt att Tod Phillips, som ju gör megapopulära komedier nuförtiden, började med denna lätt subersiva lilla guldrulle!
Och när det gäller GG har han ju gjort jävligt mycket bra musik! Gillar man inte hans senare "brötigare" grejer med Murder Junkies (som är det som man får höra i filmen) rekomenderar jag ändå att man kollar upp det tidigare lite mer svängigt punkrockiga han gjorde med Jabbers.
Tackar för tipset där. Det är något med herrn som gör att jag vill ta en närmare titt på honom.
Skicka en kommentar