Outrage - 2010

Takeshi. Kitano. mannen, myten, regissören, skådespelaren, stenansiktet numero uno. Här har vi vad som är hans senaste film vilken är en tillbakagång till Yakuza genren som han var aktiv ett tag i. Kanske inte den tyngsta av Kitano´s filmer utan mer en av de rakare sådana. Rak och rak för turerna här är ofantligt många och sveken samt dubbelsveken haglar värre än pingvinskit på Arktis och för att göra saker och ting värre så är uppföljaren beräknad att släppas 2012. Dock kan jag inte förtälja något om den då inget går att få fram på nätet, inte via min kunskap i alla fall så är det någon som sitter på inside information så spotta gärna fram den.

Något som jag saknar i de senaste Kitano-filmerna är Joe Hisaishi´s underbara musik vilken Kitano inte använt sig av i sina filmer sedan de blev osams över vilken musik som skulle användas i Kitano´s Dolls från 2002 vilken för övrigt är en film som jag bara måste slå tänderna i. och när vi ändå är inne på ämnet tänder så har Outrage en fasansfullt grym sekvens som utspelar sig hos en tandläkare som bör ses. Samma med när en av karaktärerna nästintills halshuggs medels bil i en annan grym scen.

Hela filmen har flertalet råa scener men de homosexuella våldtäkterna som Kitano nyttjat sig av i andra filmer lyser med sin frånvaro. Däremot får vi se efterspelet av våldtäkt samt andra mord. Ätpinnar är annars en favorit som även de gör en repris så det får vi med samt några extremt effektiva squibs med blodigt resultat. 

Överlag en lite mer lättsmält Kitano än man är van vid fast inte på något vis klen i våld eller handling utan den saknar bara den tyngd som man är van vid. De karaktäristiska och typiska scenerna från Kitano där de bara står och flinar korkat in i kameran lyser även de med sin frånvaro så lite besviken får jag allt vara ändå. Fast som den berömda slogan lyder: man kan inte få allt här i världen. Trots det så får jag allt erkänna jag är nöjd med Outrage även om den saknar vissa ingredienser som jag förväntat mig. Långt ifrån lika skruvad som Takeshis´ och inte i närheten av lika mästerlig som Hana-Bi eller Brother men ändå bättre än de mesta som görs idag. Väl värd att kolla om upp man gillar anaki Kitano.