fredag 16 april 2010
Postmortem - 1998
Ännu en film som de flesta kräker sig blåa över i brist på bättre ord. Anledningen är för det mesta att det är en film av Albert Pyun, är en seriemördar-thriller och har Charlie Sheen i leaden. Nu böjar det skruvas i raderna för detta kan ju inte vara bra! Det ska ju vara uselt av ren automatik ju! För det går inte att förknippa en film av Pyun med Sheen i leaden med att vara bra. Och för att öka saltet i såren så kallar Sheen sig Charles Sheen i ett försök att bli tagen mer på allvar som skådis och få annorlunda roller. Jag gillar Sheen i vad han än gör för han har en skön stil och han visade redan i The Arrival och Beyond The Law ( Made of Steel här) att han sköter allvarligare roller fint med. Fast nu är det lättsmält komik som gäller vilket är synd för jag hade sett mer av honom i filmer som denna.
Storyn är den att Sheen dragit sig tillbaka till Skottland som utbränd och nedsupen snut när han blir indragen i en seriemördarjakt som direkt drar in honom i kaoset med honom själv som misstänkt till en början och snart är han nykter och i full fart igen. Handlingen är inget nytt alls här, det ska man inte sticka under stolen med men det som verkligen slår en här är det fantastiska fotot, musiken och kameraåkningarna som sköts så mjukt och fint att man blir häpen över det. Det är många långa och breda scener och filmens breda format nyttjas till fullo. Precis som landskapet i Skottland gör sitt till för att bryta av de sorters landskap vi alltid annars får se till leda i denna genre.
Filmen i sig är kalas och ett fint finger i ansiktet på alla de med taskig smak som mer än gärna låter fingrarna galoppera fram över sina svettiga tangentbord i ett desperat försök att hävda sig själva i denna gigantiska sandlåda kallad internet och vad är då enklare att få uppmärksamhet än att såga en film av antingen Pyun eller Boll. Nej, skaffa er ett liv och inse att det som kallas för bra smak är något ni inte är begåvade med. Vi andra njuter för fullt av denna och ger ett finger med av bara farten för det är ni allt värda.
Tillsammans med The Sword and the Sorcerer och Nemesis Pyuns bästa film och även bland Sheens bästa tycker jag. Om nu någon känner att de vill leta upp den så får ni leta för det är det svenska släppet som gäller då det är det enda släppet i rätt format men är OOP. Själv sprang jag på mitt ex på ett oväntat ställe så håll ögonen öppna för denna vill ni inte missa, Rekommenderas varmt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Bra recension!
Dessutom spelades den in på 11 dagar! Det är jävligt fort för en såpass snygg film :)
Kul du gillade den fast du ska ha tack själv för du påminde mig om den!
Det var fanimej snabbt gjort det med tanke på resultatet. Jag gillade även scenen när de springer genom staden i jakten på mördaren. Massor av folk på gatorna som häpet undrar vad fan som händer :D
Minns den som helt ok, har dock inte sett den sen den släpptes på svensk vhs
Äh nu blev jag sugen på att se Made of Steel. Kan jag ha kvar VHS-kassetten i garderoben någonstans? Och varför finns inte den tillgänglig på dvd för 19:90 på lokala ICA-affären?
Jay:
Kanske dags att se om den då.
khenrikm:
Made of Steel finns bara på reg 1 i 4:3 och i ett tyskt släpp i widescreen. Det har jag fast det är unken kvalité på det. Förmodligen videokälla där.
Skicka en kommentar