S.W.A.T. - Firefight - 2011

S.W.A.T. 2003 är en av mina guilty pleasures filmer trots den innehåller surkuken Samuel L. Jackson. trots det så återvänder jag till den mellan varven då suget efter lite korkad action från Hollywood stiger. Så för att förstöra det nöjet så har nu uppföljaren kommit med nya ansikte, nya platser och nytt upplägg. Så om jag ska vara snäll så kan man säga det här följer mallen till punkt och pricka från första filmen. Här får vi följa en höjdare inom L.A´s S.W.A.T. som kommer till Detroit för att träna upp deras S.W.A.T. avdelning där men när en gisslansituation går åt helvete så får den nya förmågan en egen liten nemesis som nu blandar sig in i leken och förstör allt för honom. och snart nog så ska deras gemensamma skallar drabbas samman i en envig på liv och död. Med allt vad det innebär.

Ska man vara elak så är det inga karaktärer i filmen utan den kunde lika gärna bestått av mjölkpaket eftersom det är ingen fördjupning i någon av dem. Sedan blir det inte lättare av att de alla beter sig som mjölkpaket med. De rabblar sina repliker med övertygelse men det är också allt. Inget direkt som bryter mallen där då de följer gamla invanda spår rakt igenom filmen och det värsta är det att man kan dem så fort man ser dem. Inga överraskningar där inte för oss som vill sätta oss in i deras inre och kanske ta dem till oss. Vem försöker jag lura egentligen? Ingen som sätter på den här filmen är ett skit intresserad av personerna i laget då allt man vill se i en sådan här film är en jäkla massa skjutande med massor av tomhylsor i slow motion fallande i tom luft, enorma mängder bad guys falla för kulorna och blod som sprutar på väggarna bakom som framför dem.

En del av det får vi se men långt ifrån allt. Robert Patrick står för skurkrollen här och han ser verkligen svullen ut i ansiktet. Hans Terminator kollega Kristanna Loken är med i gisslansituationen med just Patrick och det fattade jag inte förrän efter filmen var klar att det var henne för jag kände inte igen henne. Lyckligtvis för oss så var hennes agerande här kort men avsevärt bättre än det hon bjuder på i Bloodrayne.

Som underhållning i väntan på något så duger den men gå inte in i den med för höga förväntningar för de blir aldrig infriade men tar man den för vad den är så duger den. Själv så funkade den då den var bättre än jag väntat mig men sen så slapp jag Jackson med så kanske var det som gjorde min upplevelse till vad den blev. Inte allt för illa.