tisdag 1 juli 2008

Sabata - Gianfranco Parolini - 1969


Äntligen en hederlig spaghetti western!

Jag har skjutit upp denna bekantskapen länge då jag trott denna varit för "ren" för min smak. Med det menas att det förekommer inget smuts på "hjälten" och miljöerna. Samt det är bara sympatiska personer i filmerna. Andra exempel på smutsiga westerns är Keoma, Django, Mannaja.

Samma gamla visa här:
Den lokala banken har mycket pengar. Lokala typer vill åt dem. Lokala typer rånar banken och sticker. Fast denna gången skjuts dem direkt av en främling som är extremt skarpögd. Han har "gunsights eyes". Sabata har kommit till stan och han är en jävel på att skjuta.

Väl på plats så börjar Sabata ställa krav och pengar för annars ska han släppa fram sanningen om rånet och det uppskattas inte. Så in med alla dess olika skarpskyttar för att stoppa honom. med andra ord, det blir ett infernaliskt skjutandes.

Lee Van Cleef spelar Sabata och han trivs! Enormt!
Så roligt tror jag inte jag har sett honom ha i en film för. Här har han sällskap av Howard Berger, pappan i Keoma för er som inte känner till honom. Han har också en framträdande roll.

Och precis som väntat så får Sabata ett gäng sidekicks här med. En tjockis som får mig att tänka på Bud Spencer och en annan lirare som är mest tyst men är väldans akrobatisk.

En riktigt bra western som fick två uppföljare varav Yul Brynner spelar Sabata i del två medans Van Cleef är tillbaks i den tredje delen igen.

Denna följer inte den givna standardmallen som alla andra westerns gör. Dvs, hjälten anländer, rensar upp, lever gott tills de kommer på hans knep, tar ner honom på jorden, han kommer undan, slickar sina sår och sedan återvänder för att hämnas. Denna har en egen agenda.

Rekommenderas!

Inga kommentarer: