Hammers The Lost Continent kan ses som en ripp av Amicus The Land That Time Forgot men det är tvärtom. Likheterna är rätt stora men ska sanningen fram så är Amicus version överlägsen. Det känns här som om Hammer parat ihop två olika filmer i en. Första timmen får vi se ett myteri på en båt som sedan i de sista 35 minuterna plötsligt övergår att utspela sig på en mystisk ö som är full av gummimonster och en religös sekt med ett gummimonster i källaren på sin båt som inte drar sig för att offra folk lite när andan faller på.
Inget fel det minsta i gummimonster och här är det en del av dem och stora är de med. Tentakler får vi med givetvis vilket är bra då gummimonster med tentakler är gravt underskattade på film. Vi får även världens bästa byst på film i egenskap av Dana Gillespie som även är med i The People That Time forgot där hon inte bara har världens största byst utan även den mest fuktigaste sådan med. Ett måste att se! Fans av Michael Ripper får hjälten här då det är han som leder myteriet på Bounty, ärrad är han med men inte piprökare.
Lite besviken blev jag allt då det var för lite mystiskt ö-liv och monsterbattaljande. För mycket prat och sexuella inviter som inte leder någonstans drar ner lite med. Sjömanslivet skildras inte heller hårt nog utan framstår mer som ett glamoröst dagjobb. Det ska vara kölhalningar, piskningar samt sexuell förnedring mellan karlarna som är kroniskt svettiga och fulla av sot. Men här är de mer slätrakade med kepsarna käckt på snedd och allmänt nyktra och straighta. Lite synd. Men vi bjuds på filmhistoriens lamaste hajattack och för mig är detta ett plus, inte nog med att det är en hajattack i en Hammer-film utan det är den första jag sett i just en Hammer-film. Så det höjer betyget lite även om den är rätt lam. Men en haj är en haj och det räcker. I brist på Cushing i en Hammer så duger en pappfena fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar