Michael Winner och Charles Bronson är alltid en garanti för fin hederligt raffel och en rätt så hög bodycount men denna gången har de satt taket på hur en snutfilm ska vara. Bronson är en snut här som är mer dirty är både Harry och Harriet och tar ingen skit. Han skjuter på studs och skiter fullkomligt i vem det är som står framför pipan. Så när han kommer ett gäng med Vietnamveteraner på spåren som ska utplåna stora delar av maffian så lägger han i överväxeln och decimerar invånarantalet i USA ordentligt.
Förutom Bronson så ser vi Martin Balsam, som till vissas stora besvikelse inte är dubbad här. Även andra ansikten från förr dyker upp vilket garanterar en fin stund framför burken. Våldet däremot är rejält, blodigt och i överflöd. Det skjuts så mycket i slutet att jag till sist tappade räkningen på vem som var vem och bara följde med i det vilda slutet. Nu är detta inte den våldsammaste film jag sett av Winner men väl den där det skjuts mest.
Bronson däremot verkar trivas som en tysk sexturist i Thailand och levererar en dialog som är minst lika rasistisk som den är hård. Att sedan var och varannan polis i filmen har hatt gör det bara ännu hårdare. Tyvärr är det som så att filthatten och den virkade slipsen är i minoritet, precis som piprökandet. För de som vill se biljakter så bjuds vi på en här som verkligen presterar vad man vill se i en biljakt. Jag tror inte att det kommer något i Bronsons väg här för bilen som han rattar som han inte kör på eller över. Precis som det ska vara. Och bäst av allt, det är ingen Fiat han kör.
En hård och väldigt tidsenlig film som funkar finfint vilken kväll som helst i veckan eller när suget efter en Bronson-film kommer i dager. Ytterligare ett fint exempel på att Winner och Bronson var ett bra team.
2 kommentarer:
Jag har alltid tänkt att Michael Winner inte har gjort så många filmer. Men det har han tydligen. Jag får ha Winner-tema, och stickad slips nån kväll. Stil!
Glöm inte hatten bara!
Skicka en kommentar